Vad jag lärt mig av arbetet med Fribibel – ett anspråkslöst förslag

2016 January 16
by mackan
Biblar och böcker

Biblar och böcker

Jag funderar mycket kring Teologi och framför allt utbildning i Teologi.

Min kanske tydligaste tanke har hela tiden varit “Hur bedriver vi undervisning i Teologi så att det blir till nytta? Så att studenten blir bättre rustad att tjäna Församlingen? Och så att i bästa fall studenten får något att leva på själv?”

Ibland känns det som att teologistudierna är en massa kurser som inte har så mycket med vare sig varandra eller med verkligheten att göra. I alla fall inte verkligheten som präst eller pastor. Vi tenderar att dela upp det vi gör i “Religionsvetenskap” och “Teologi”, teologin i “Dogmatik / Historisk teologi” och “Exegetik”, skilja på Exegetik (skriftutläggning) och Homilitik (predikan) så att det ena knappt påverkar det andra, och så vidare, och så vidare.

Vad värre är, är att kurserna ibland mest är en uppräkning av verktyg, utan att riktigt förbereda studenten på hur man använder verktygen. Några klassiska exempel är nybörjarkurserna i Koiné-grekiska, utan att riktigt förklara varför det är viktigt att förstå Grekiskan när man läser Nya Testamentet över huvud taget. Eller att prata om Judaistik, utan att visa på hur judisk Jesus är i, exempelvis, det vi kristna kallar för “nattvarden”. Eller… Ja, du hajar. Tillämpningen lämnar ibland studenten lite vilsen efter studierna, utan att en har någon koll på vad man ska använda sin utbildning till riktigt, i tjänst som pastor eller präst eller något annat.

Så – här kommer ett anspråkslöst förslag.

Det är inte Svaret. Det är inte Lösningen med stort L. Men det är ett förslag på hur man kan ändra (strukturera) en kurs eller ett ämne och lära studenter lite mer om hur saker och ting hänger ihop. Och träna dem i att tänka själva.

Kurs i Nytestamentlig Exegetik – 101. (Om jag lärde ut den.)

Börja med Grekiskan direkt

Språket formar tanken. Genom att börja med Grekiskan, får studenten snabbt en känsla för den tankevärld som präglar Nya Testamentet.

Genom att börja i en annan ände fördärvas hela “Ad Fontes”-idealet (alltså att studenten själv gör upptäckter, direkt vid källan, i stället för att enbart rapa upp vad dennes lärare redan lärt ut som “facit”). Om man börjar i en annan ände är risken att studenten kommer med “fulla händer” till texten och läser med de teologiska glasögon som den lärt sig sedan tidigare. En Pingstvän kommer alltså att söka efter Pingstteologi, snarare efter Biblisk teologi.

Men börjar vi med språket och förståelsen av språket, kan vi lättare tänka bort övriga lager, eller introducera dem efter hand. Börja med Grekiskan och du börjar med den tankevärld som mötte de första läsarna.

Läs texterna utan artificiella delningar

Läs texten obruten. Utan kapitel- eller versindelning. Utan underrubriker.

Det är tyvärr alltför vanligt att kapitelindelningen bryter av en tankebåge. Låt i stället sedan studenten göra sin egen indelning och förklara varför. Hur kommer det sig att studenten vill att stycke börjar och slutar si eller så? Vad styr läsningen? Anteckna och låt studenten försvara / förklara sina val.

Redaktionskritik som verktyg och gränssnitt mot övriga ämnesområden

Därefter får studenten lära sig om redaktionskritik och får sedan förklara varför denne tror att en text befinner sig där den gör. Använda olika literära metoder och litteraturkritiskt komma fram till “den här idén presenteras här, men utvecklas i det här stycket senare, i den här retoriska fasen…” och så vidare.

Studenten får senare förklara varför hen tror att det här stycket befinner sig på ett visst ställe i ett tänkt kapitel, i boken och slutligen i Kanon (alltså i Nya Testamentet).

Laborera med en egen Kanon

När studenten har en intim kunskap om de olika texterna, så får denne själv sortera och skapa en egen ordning. Enda regeln är att den inte får vara historisk-genremässig. Studenten kan försöka sammanfatta Syfte eller övergripande Ämne i de olika böckerna och sortera sin kanon efter detta. Jag skulle uppmuntra det. Därefter får Studenten sammanfatta varför den gjort de val den gjort och beskriva systematiken i ordningen.

Till sist

Till sist får studenten sammanfatta vad Nya Testamentet handlar om, i en kortare skrivuppgift. Vad, menar Studenten, är det övergripande budskapet genom alla böckerna, på vilket sätt bidrar varje bok till den övergripande större berättelsen och vilka är de bärande idéerna?

Studenten ska här klara att inte fastna i detaljer, men uppvisa att den förstått de bärande punkterna i De Goda Nyheterna, samt kunna skapa en egen sammanhållen berättelse / presentation / förklaringsmodell för vad de handlar om. På vilket sätt rör det här Mig, det Samhälle jag lever i och Världen? Vad i min bild av mig själv, samhället och världen ändras av de här nyheterna? På vilket sätt är det här Goda Nyheter?

På det här sättet, menar jag, öppnar man upp för att koppla Exegetiken mot intressanta frågeställningar inom Kyrkohistoria (Kanonprocessen, exempelvis), inom Dogmatik (Vilka är de viktiga kristna dogmerna? Vilka är de tydligaste?), inom Homilitik (på vilket sätt påverkar det här människor? Hur kan jag tala om det här på ett sätt som människor kan förstå?), i Religionspsykologi (Vad gör det här med mig?) och så vidare.

Och det skulle ge studenten en god grund i Nya Testamentet och i dess skriftutläggning.

Men det är ett enkelt förslag. Jag är blott en simpel narr.

No comments yet

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS