Spela rollspel med barn – del 1 – Öppna världar

2014 August 28
by mackan

Jag tänkte skriva en liten miniserie om att rollspela tillsammans med barn. Förhoppningen är att tipsen ska fungera oavsett spelsystem, men alla tips har testats i “Äventyr“.

Dödskalleön, precis efter skeppsbrottet

Dödskalleön, precis efter skeppsbrottet.

Under sommaren började vi spela rollspel som familj här hemma och vi har haft väldigt, väldigt roligt. Rollspelandet har blivit något som fört oss närmare varandra som familj. Vi vuxna har kunnat uppskatta själva spel-momenten och barnen som deltagit har gillat likheterna med roll-lekar.

Jag ska inte låtsas som om vi alltid vet bäst eller som om jag sitter med facit i varje fråga, men mer dela med mig om lite tips  för hur man kan spela eller spelleda rollspel tillsammans med barn. Helt enkelt för att barn och vuxna ofta har olika perspektiv på saker och ting.

Ett exempel är hur många vuxna spelare, speciellt inom “Old School Roleplaying” (alltså som gillar rollspel från främst 70- och 80-talet) ofta har ett annat förhållande till sina karaktärer. Reglerna för många Old School-rollspel är gjorda relativt enkla, så att det ska gå snabbt att “rulla fram en gubbe” – alltså, skapa en ny karaktär. Reglerna är sedan sådana att långt ifrån alla karaktärer överlever ett äventyr.

Men barn tenderar att investera mer i sina karaktärer. Trots att reglerna för många rollspel riktade till barn är ganska lika “Old School”-rollspelen skulle jag därför inte rekommendera att man spelar på riktigt samma sätt. För barn är det inte bara att rycka på axlarna och rulla fram en ny gubbe när den gamla dog. Barn har en annan känslomässig inställning till sin karaktär.

Nå – det kommer mer om det i en senare artikel om Balans i spelet. Men just idag tänkte jag vi skulle snacka lite om “Öppna spelvärldar”.

I vissa spel benämns själva spelen som “äventyr” eller “sagor”, något som kan leda tanken fel. Risken är att spelledaren (“Sagoberättaren”) tänker att det måste vara en början, en mitt och ett slut, som äventyrarna ska guidas igenom.

Men då är risken att man inte tar spelarnas egna initiativ på allvar.

Med en mer löst hållen handling kan man låta spelarna utforska en spelvärld och ta egna beslut. Under vårt spelande i sommar har vi spelat Dödskalleön två gånger, men ingen av gångerna har spelarna utfört alla uppdrag, eller ens varit inne i Dödskallegrottan, som gett äventyret dess namn.

(Kolla gärna in Dödskalleön för exempel på allt jag skriver nedan).

Dödskalleön är ett klassiskt “hex-crawl”, där spelarna kan röra sig från hexagon till hexagon och utforska den ö där de är strandsatta. Det övergripande målet är att hitta ett sätt att ta sig från ön, och det går att göra på olika sätt – spelarna kan antingen bygga en egen farkost, betala en jätte att göra det åt dem, de kan teleporteras hem på rätt ställe på ön, etc. Men i övrigt finns det allt möjligt man kan göra på ön.

Det finns tre olika infödingsstammar på ön. Spelarna måste själva komma på hur de vill förhålla sig till dem. Båda gångerna vi spelade valde spelarna att bedriva byteshandel med dem, men i teorin skulle de kunnat försöka plundra dem i stället.

På ön finns flera “slå en D10 för att se vad som händer”-tabeller och det gör att handlingen kan ändras, även om äventyrarna återkommer till samma plats igen.

Orsaken till att de här sakerna fungerar bättre än mer story-bundna äventyr när man spelar med barn, är att det liknar deras egna rollekar. Tror jag. I stället för att barnen måste vara koncentrerade och lyssna in långa berättelser för att få tillräckligt med information för att ta ett beslut om hur man ska fortsätta, kan de sätta igång direkt och bara utforska.

När vi ger äventyrarna ett mer färdigt manus att spela upp, förvandlar vi dem från att vara huvudpersoner och medskapare, till att bli bipersoner i en berättelse du själv vill berätta.

Så – för att avsluta med några praktiska, lite gammaldags, tips för hur du kan spelleda och skapa mer öppna äventyr:

  1. Tänk mer “utforska” än “ta sig från a till b”. Äventyr kan innehålla miljöer som städer med olika sorters hus, basarer eller handelsplatser med olika sorters varor, bibliotek och olika sätt att ge information till spelarna, labyrinter att utforska (klassiskt!) eller liknande.Även om det övergripande äventyret är “från A till B” så släng in ett antal sådana element som ändrar sig mellan gångerna ni spelar äventyret. Gör inte spelarna beroende av att träffa EN specifik person på ETT värdshus med DEN Stora Ledtråden…
  2. Tabeller är din vän. (Relativt) Slumpmässiga möten är spännande. När du designar ett rum, en hexagon eller vad det nu är – överväg att inkludera slumpen. Slå ett tärningsslag för att se vad som händer. Ska äventyrarna få ledtrådar? Slå en tärning och läs ur en tabell med “rykten” som de kan få på värdshuset…
  3. Se din egen roll som “världen” som det hela utspelas i, snarare än “berättaren” som bestämmer vad som händer. Du kommer plötsligt se hur spelarna utvecklar sin egen stil, hur de blir mer kreativa i hur de löser problem och hur spelandet blir mer en gruppaktivitet.

Lycka till! Och ha kul! Se allt ovan som tips, inte som facit och slappna av och lek tillsammans! Det är därför vi spelar rollspel med barn!

EDIT:

Del 2 – Balans

3 Responses leave one →
  1. 2017 November 20
    Tini Kjellin permalink

    hej Jag skulle vilja köra rollspel med ungdomarna i min ungdomsgrupp i kyrkan. Hade tänkt att utgå från någon bibelberättelse tex påskberättelsen. Kan man applicera detta på rollspel. jag har aldrig rollspelat men tänker att det borde gå. hur går jag tillväga då?

  2. 2017 December 12

    Hej Tini

    Det finns flera Bibliska rollspel. Också på Svenska. Jag har inte provat dem, men vet att Svenska Kyrkan har gjort det i flera fall. För några år sedan var “Vägen” ganska stort inom konfirmationsgrupper, men på senare år har “Hjältar och Legender” spelats en del på kristna spelkonvent. Det utspelar sig i Nytestamentlig tid.

Trackbacks & Pingbacks

  1. Spela rollspel med barn – del 2 – Balans | Mackan Andersson

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS