Kommentar till “Are we the baddies” – 4 riktlinjer för det teologiska hantverket

2014 July 13
by mackan

För dem av er som inte läst Reb’s “Are we the baddies” på En blogg helt enkelt – gör det först. Det innehåller dessutom ett roligt videoklipp.

Jag tror att det här är en jätteviktig fråga (“Are we the baddies?!”) och som har med vår identitet som frikyrkliga att göra.

Vad som stör mig är hur det teologiska hantverket ofta “bortrationaliseras” när moralfrågor (om det nu är det) tas upp. Eller snarare, kanske, sex- och familjebildningsfrågor.

Utan att skriva någon på näsan vad de måste tycka (och mina egna ståndpunkter är rätt klart framlagda annorstädes) provoceras jag att skriva lite om det hantverk som gjort att jag kommit fram till de uppfattningar jag har. Ja, jag har ändrat uppfattning.

1) Förgrund och bakgrund i Evangeliet, måste vara förgrund och bakgrund i förkunnelsen.

Om Jesus är Bibelns huvudperson, måste Han också bli förkunnelsens huvudperson. Det innebär att när vi ska försöka prata om sexual- eller familjebildningsfrågor, kan vi inte använda lösryckta verser ur GT som facit, utan vi måste börja med att se hur Jesus definierar saker och ting. “Ni har hört att det blev sagt… …men jag säger er…”

Vad betyder det att Jesus går till Samarien, till Sykars brunn och pratar med en kvinna som brutit sitt äktenskap där? Vad betyder det när Jesus avbryter steningen av en annan äktenskapbryterska? Vad betyder det när Jesus, till sina egna syskon, säger om sina efterföljare “det här är mina bröder och systrar”? Vad betyder att vara “ett i kristus”? Och den nytestamentliga praxisen att ta hand om varandras familjer i församlingen (se “församlingsänkor”)? Alla de här frågorna är viktiga att fundera kring utifrån att det är Jesus som borde få tala med högst röst i vår teologi.

2) Det exegetiska hantverket.

Är vi verkligen säkra på vad ord som “arsenokoites”, “parthenos” etc verkligen betyder? (Det sistnämnda översätts lite olika, på olika ställen i NT. “jungfru”, när det handlar om Maria, “ogift” på något ställe i breven…)

Om det finns tvivel i hur enskilda ord ska översättas, kan vi då vara renhåriga nog att inte försöka skapa läror på enskilda översättningsalternativ? Eller i alla fall inte göra de lärorna så viktiga för oss? Kanske kan vi rent av hjälpas av att försöka se förgrund och bakgrund, även här.

3) Det finns ett teologiskt problem som vi stöter på, oavsett om vi så att säga “angriper” problem exegetiskt eller inom den systematiska teologin. Och det är Tystnaden. Vad säger Tystnaden?

Vissa skulle säga att “Om Jesus inte uttalar sig om en specifik fråga, så gäller Lagen fortfarande”. Andra menar att “Efter Apostlagärningarna 15 gäller inte Lagen för icke-judiska kristna, alltså kan vi inte ta den som facit”.

Ska vi läsa textens tystnad inom ett visst område som att “det här är så självklart, så det måste inte ens finnas med”, eller som “det här är ett område där ‘där och då’ skiljer från ‘här och nu’ och nedtecknarna kan inte ha haft några idéer i frågan. Eller något helt annat?

4) Hur hanterar vi att den bok som mest handlar om Erotik i hela Bibeln, inte är en lagtext eller undervisning, utan poesi?
Kan vi finna ledning där, någonstans? Förhållningssätt? Hur kommer det sig att vi lägger de poetiska texterna åt sidan så tidigt i ett teologiskt samtal, i stället för att fundera över olika genres betydelse och “språk” att förmedla Guds budskap till oss?

Jag ska försöka avsluta, för det här långt, redan. Men alla de här frågorna anser jag är viktiga att börja samtala om när vi ska försöka ta ställning till vad som kan vara en “kristen syn på…” eller “kristen etik om…” eller vad det nu kan vara. De flesta av oss är alldeles för dåligt utrustade när vi sätter oss vid samtalsbordet och har inte gjort ett tillräckligt förarbete. Det skrämmer mig.

Det skrämmer mig också att vi idag bygger kyrka på ett antal “fandoms” av enskilda predikanter, i stället för att försöka sätta oss in i frågor på allvar. “Jag gillar Stefan Swärd / Magnus Malm / Peter Halldorf / Magnus Persson / Marcus Birro (se där, bara män, bara frikyrkliga…) så jag tycker som honom.” Det här är livsfarligt. Ingen av dem är felfria i sin förståelse av Guds Ord och det är att inte ta sitt eget Andliga ansvar och försöka till lyssna till vad Bibeln säger till oss, var och en, personligen.

Förlåt en jättelång kommentar. Som dessutom var en slags sidospår. Men jag tror förvisso att de här frågorna kan hjälpa oss i att ta reda på om det är vi som är baddies också…

2 Responses leave one →
  1. 2014 July 14

    Jesus hade ett enkelt budskap, och det var att hjälpa människor så som de är, snarare än att hjälpa människor som är som de borde. Vilket innebär att även fattiga, sjuka och andra traditionellt åsidosatta är förtjänta att inkluderas i det etiska samfundet.

    Eller, för att ställa frågan på sin spets: om det inte finns plats för syndare, vem finns det då plats för?

    Som teologisk utgångspunkt är detta radikalt, i betydelsen att det går hela vägen till fundamentet. Och även i betydelsen att det går att generalisera utifrån den, även i situationer där biblisk tystnad råder. Vad betyder det när texten inte nämner en viss situation eller företeelse?

    Det betyder att det är läge att hjälpa människor så som de är. Eftersom det är vad Jesus skulle ha gjort.

    Vad betyder det då att hjälpa någon?

    Now där har vi en fråga värdig ett samfund. Och många, långa teologiska samtal.

  2. 2014 July 17

    Bra poäng med förgrund och bakgrund, det var ett bra sätt att uttrycka det.

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS