Det är möjligt!
För en tid sedan startade Stefan Swärd ett slags böneupprop för mig och jag vill bara berätta lite om lite bönesvar vi fått och uppmuntra alla att fortsätta.
Det första som har hänt är att jag fått jättebra hjälp på många sätt. Till vänster ser ni ett hjälpmedel jag använder varje dag för att kunna läsa vanlig text (Greek geeks känner antagligen igen texten i skärmen…) i böcker.
Jag är så otroligt glad för sånt här – det gör att jag kan fortsätta med en massa saker som betyder viktiga saker för mig. Exempelvis mina studier. Jag kan läsa mina räkningar och knacka in dem själv i datorn. Kort sagt – sånt här gör mig mer och mer oberoende.
Motsvarande teknik som ni ser här ovan – med förstorande kamera och sånt – finns också i storformat, så man kan förstora hela boksidor. Jag har sedan en vecka tillgång till en sådan arbetsplats (maskinen är ett skrivbord…) på det lokala teologiska biblioteket och kommer att få en liknande installerad hemma.
Sedan en vecka har jag också börjat lära mig punktskrift. Det gör att allt som kan läsas som text på datorn kommer jag kunna läsa även om synskadan fortskrider.
Varje e-mail. Varje e-bok. Allt jag själv skriver. Stefan Swärds blogg… 
Allt.
De här två sakerna – de tekniska hjälpmedlen och att jag faktiskt lär mig att anpassa mig – gör att jag kommer att fortsätta. Jag kan fortsätta med arbete, med studier, med forskning, med författande. Oavsett om synskadan blir bättre eller sämre.
Min själ brister ut i sången;
I min Gud har jag funnit styrka,
i min Herre har jag allt.
Han har öppnat för mig en väg
och bytt min ängslan i jubelsång!
Bytt min ängslan i jubelsång!
Spännande med ny teknik och hur det kan hjälpa till!
Hur skulle du ställa dig till ett medicinskt ingrepp (om det nu blir möjligt) där man får helt nya ögon i form av odlade organ och / eller mekaniska ögon?
Jag har läst om det är på gång – om än i en avlägsen framtid.
Hej Samuel!
Det låter som en jättespännande grej. Det skulle dock inte hjälpa mig, då det inte är något fel på mina ögon (eller – alltså – lite närsynthet men inget som inte går att åtgärda med glasögon). Själva synskadan verkar sitta längre in i huvudet ([skämt om "fel i huvudet? Det har jag väl känt på mig länge" goes here]).
Men den framtid du målar upp är inte jättelångt borta. Man kan tydligen nervsplitsa in kameror i synnerven på möss. Det är en underbar möjlighet för exempelvis folk med RP, på sikt. Även moderna genterapier ger hopp både att kunna bromsa RP och i vissa fall rent av kunna bota vissa former.
Stamcellsforskningen verkar ge oss möjlighet att låta kroppen tillverka vissa celler i ögat i framtiden.
Så det händer massor med grejer! Och när väl ögonen är en löst gåta, kommer man senare säkert att komma fram till nya grejer när det gäller resten av synorganen.
Men – det här är viktigt –
Om jag än vandrar i den mörkaste dal (och det gör jag ju nu…) så fruktar jag inget ont. Ty Du, Gud, är med mig. Din käpp (!) och stav, de tröstar mig.
Spännande!
Men även “fel” på hjärnan tror jag är något som kommer gå att åtgärda. Genom att sätta in ett chip som tar emot signalerna och sedan omvandlar dem till bilder är något som kommer att komma inom en (snar?) framtid.
Synnerligen spännande är det iaf!
Men helt korrekt som du säger så är det viktigaste något annat än att se med ögonen – det viktigaste är att se med hjärtat!
You rock! Håll modet uppe min vän