Fördelen med en Teologisk Akademi – (Teologi och Ledarutbildning, en debatt, del 2)

Jag är själv kristen. Frikyrklig. Jag har tidigare bloggat om min andliga resa. Och jag skriver detta för att det ska vara tydligt för var och en, från vilken plattform jag tittar ut över det teologisk-akademiska landskapet. Det är något jag lärde mig när jag läste teologi. På högskolan och universitetet.

Men vi tar det från början.

Jag skrev tidigare idag en bloggpost som var ett debattinlägg kring det här. Debatten som pågått över Facebook, Twitter och flera bloggar under dagen stagnerar ofta mellan två positioner där de ena (den halvar som jag själv hör till) anklagar den andra halvan för att vara anti-intellektuell och den andra halvan anklagar oss för att vara oandliga.

Jag tänkte skriva två artiklar om vad vi de akademiska studierna i teologi och religionsvetenskap faktiskt vunnit åt Församlingen. Och vad man inte bidrar med. Både positivt och negativt, alltså.

Det finns en fantastisk scen i 90-talsfilmen “X-files; Fight the Future” där den skeptiske Dana Scully ska omplaceras och därmed bestämt sig för att säga upp sig. Den “troende” Fox Mulder försöker förklara varför hon helt enkelt inte får lämna honom.

Scully försöker förklara att
“I would only hold you back.” medan Mulder utbrister “All those years – can’t you see that it was you? You were the one that kept me honest!”

Det är precis vad det handlar om.

I de äldsta universiteten idag har Teologi och Religionsvetenskap en självklar plats därför att många av de metodologiska verktyg som används i övriga vetenskaper (främst humanistiska) uppfanns där. Metoderna är framtagna för att söka sanningen om Gud, inte försöka förklara bort Honom.

Orsaken till att de fortfarande är användbara är att de får oss att hålla oss ärliga till det vi gör. Vi kan inte samtidigt följa en god, vetenskaplig, exegetisk metod och samtidigt syssla med vershoppning, exempelvis. Vi kan inte kan inte välja vilka fakta vi ska ha med i ett arbete utan att redovisa varför. Så att andra kan se vad som fattas. Det innebär att vi får färre rena helgonbeskrivningar. Men mer sanna biografier. Och sådär fortsätter det.

Men bortanför allt detta bidrar akademierna till något mycket, mycket viktigare och djupare.

De tre synoptikerna har alla en variant på följande uttalande, direkt från Kristus:

Han svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.

Hela. Ditt. Förstånd.

Inte “prisa Gud så gott du förstår”, utan älska Gud, sök Gud, närma dig Gud med hela ditt förstånd. Också. De teologiska lärosätena är träningsplatsen för det. Och Församlingen borde vara tacksam för det.

Jag är själv kristen. Frikyrklig. Jag har tidigare bloggat om min andliga resa. Och jag skriver detta för att det ska vara tydligt för var och en, från vilken plattform jag tittar ut över det teologisk-akademiska landskapet. Det är något jag lärde mig när jag läste teologi. På högskolan och universitetet. Men vi tar det från början. Jag skrev tidigare idag en bloggpost som var ett debattinlägg kring det här. Debatten som pågått över Facebook, Twitter och flera bloggar under dagen stagnerar ofta mellan två positioner där de ena (den halvar som jag själv hör till) anklagar den andra halvan för att vara anti-intellektuell och den andra halvan anklagar oss för att vara oandliga. Jag tänkte skriva två artiklar om vad vi de akademiska studierna i teologi och religionsvetenskap faktiskt vunnit åt Församlingen. Och vad man inte bidrar med. Både positivt och negativt, alltså. Det finns en fantastisk scen i 90-talsfilmen "X-files; Fight the Future" där den skeptiske Dana S