Overkligast idag… (Om humor och Gud också)
Sitter och läser tidigare Kommendören i Frälsningsarmén, Birgitta K Nilssons personliga “Moments of Grace“. Och blir otroligt överraskad.
Four Salvationists gifted as stand up comedians formed a creative team, “Baar Seba”, theis Stockholm version of Chicago’s “The Second City”. The team offered one most significant late, late night Congress session for several years, as attendees without a second thought ventured to the midnight programs to laugh, at times at the organization but always at themselves. In the midst of the laughter audiences found the freedom to draw near to God, establishing a life long relationship. That new tradition stood the test of time even after the team dissolved to go on to new things. Marcus (Mackan) Andersson, one of the team, now is a professional Christian comedian and continues to communicate spiritual principles as the audiences laugh and find healing in the same.
Wow! Jag är verkligen förbluffad. Dels att över huvud taget bli omnämnd i en sådan här bok, men dessutom i så positiva ordalag.
Det finns ett litet sakfel i texten ovan – jag var aldrig en del av Beer-Seba-gänget, men vi gjorde några (två? tre?) shower tillsammans. Jag umgicks mycket med Ken och Christer och kände alla de övriga väl. Samuel och jag spelade i band ihop, ett kort tag. Men jag tillhörde inte Beer-Seba. (Som var ett sketch-gäng som hade omätliga succéer inom Frälsis under 90- och början av 2000-talet).
Men det här: “In the midst of the laughter audiences found the freedom to draw near to God, establishing a life long relationship.” Det var exakt det vi ville åstadkomma.
Att Nilsson sedan skriver att “the audiences laugh and find healing in the same” om mig, får stå för henne. Det är min bön och jag hoppas att det händer. Men det allt utom skrattet är osynligt för mig.
Jag blir dock otroligt upplyft av, att i en bok om Nåden, ens se humorn nämnas. Och dessutom i sammanhang av helande (“healing”) och att lyfta hjärtan närmre Gud.
