Orientera dig i vården…

Att bli sjuk eller råka ut för en olycka är ofta ett stort trauma. Och knappt har man hunnit börja att ta in innebörden, förrän man råkar ut för nästa desorienterande trauma – mötet med vården. Nedan följer en liten guide som gör det lättare för dig.

När man skriver visor om sjukvården handlar det om långa vårdtider och döende patienter…

1. Hur sjuk är jag?
   Du kan lätt göra en första diagnos. Har din sjukdom ett riktigt namn? “Kikhosta”? Check! Du kommer överleva. “Puss-sjuka?” Grattis! Och du kommer också klara dig. Men alla riktigt otäcka sjukdomar har förkortningar. “HIV”. Brrrrr. “MS”. Läskigt. “AIK” – där har du en riktigt otäck sjukdom!
2. Ju bekvämare väntrum, desto dystrare.
   Om du hamnar i ett väntrum med otäck belysning, trettio snörvlande och hostande patienter och någon som blöder rakt ner i en spann – då kommer du klara dig. Åtminstone i några timmar. Du är antagligen på en “akut” mottagning. Om du däremot hamnar ensam i ett väntrum, direkt får komma till en sal eller liknande är det fara å färde. Antingen har du något smittsamt som är dödligt, eller så försöker man gömma dig så att du kan avlida snyggt, utan att störa de andra. Försök att avkoda möblemanget – typiska tecken på att hit kommer folk för att dö bekvämt är att det finns armstöd på stolarna och att bänkarna har stoppning. Som är lätt att torka av med desinficeringsmedel efteråt.
3. Vad finns det för förfriskningar i din omedelbara närhet? På “akuten” (alltså – kom inte och säg att de inte har humor i vården!) finns ofta en snacks-automat eller liknande. Den är till för att användas. Du kommer att spendera inte bara dina sista slantar i kontanter, utan dessutom de närmaste veckorna i dess omedelbara närhet. Men få människor svälter ihjäl på akutmottagningen, trots allt. De kommer att flytta dig till ett avskilt rum när det börjar närma sig slutet…

   Om du befinner dig på en sal som luktar etter och där läkarna är ovanligt klämkäcka har jag både bra och dåliga nyheter. De dåliga är att de kommer skära i dig. Men det bra är att du kommer få tillgång till de där Landstingsfinansierade drogerna! Tänk “skatteåterbäring” och somna sött. Du kommer att vakna med bakfyllan från helvetet, lite lättare än när du rullades dit. “Tja, vad väger en arm?” typ. Men du kommer att älska sköterskan som administrerar morfin. Landstinget style.

   Hamnar du ensam på en sal är du oftast rökt. Blir du helt desperat kan du säkert blanda grogg på socker-salt-lösning och handsprit, men det är inget jag rekommenderar. Befinner du dig här är du i Hopplöshetens land och gör antagligen det bästa av dina mentala resurser om du börjar planera din flykt så tidigt som möjligt.

   Vad du gör – sätt dig inte i den bekväma fotöljen. Den med armstöd.

Men ovanstående lista kommer du att ha lättare att hitta rätt i vårdapparaten. Plasta in och bär med dig i plånboken. Man vet aldrig när olyckan är framme!

Att bli sjuk eller råka ut för en olycka är ofta ett stort trauma. Och knappt har man hunnit börja att ta in innebörden, förrän man råkar ut för nästa desorienterande trauma - mötet med vården. Nedan följer en liten guide som gör det lättare för dig. När man skriver visor om sjukvården handlar det om långa vårdtider och döende patienter... Hur sjuk är jag? Du kan lätt göra en första diagnos. Har din sjukdom ett riktigt namn? "Kikhosta"? Check! Du kommer överleva. "Puss-sjuka?" Grattis! Och du kommer också klara dig. Men alla riktigt otäcka sjukdomar har förkortningar. "HIV". Brrrrr. "MS". Läskigt. "AIK" - där har du en riktigt otäck sjukdom! Ju bekvämare väntrum, desto dystrare. Om du hamnar i ett väntrum med otäck belysning, trettio snörvlande och hostande patienter och någon som blöder rakt ner i en spann - då kommer du klara dig. Åtminstone i några timmar. Du är antagligen på en "akut" mottagning. Om du däremot hamnar ensam i ett väntrum, direkt