Bättre obscent än aldrig – mer sex i kyrkan!
Har tänkt på det här med Kyrka och ledarskap igen. Och undrar lite om det här med sex. Varför är det, predikomässigt, ett “ungdomsämne”, samtidigt som just de predikningarna ofta målar ut sex som något som är exklusivt för äktenskapet – en tydligt vuxen relation.
Bilden är CC-BY http://www.flickr.com/photos/stevendepolo/4310110411/
En hel bok i Bibeln – Höga Visan – är högoktanigt erotisk. Två verser ur den, Kapitel 8, vers 6-7 finns med som Söndagens text i Svenska Kyrkans “kyrkoårets texter”. Vart tredje år… Och att de finns föreslagna vart tredje år innebär naturligtvis inte att någon präst behöver predika över dem.
Jesus, Paulus och Petrus talar alla tre i olika sammanhang om äktenskapliga relationer.
Ändå är det som om att när vi är vuxna, då behöver vi inte prata mer om det där. Alla frågor om sex, erotik, relationer är besvarade. Om det någonsin predikas alls, så handlar det enbart om vilka som inte borde ha sex med varandra. Nämligen bögar och flator. Men heterosexuella relationer nämns nästan aldrig och…
…är det inte underligt?
Är jag ensam om att tycka att det är märkligt att ett ämne som ändå verkar vara tillräckligt stort att förkunna över på varenda Nyhemsvecka, Hönökonferens och allt vad det heter – för ungdomar – det tiger vi om så fort vi blivit tillräckligt vuxna att på något sätt… eh… omsätta själva undervisningen i praktik?
Hur kan vi i en gemenskap där vi vill tala om de djupaste frågorna i livet, på ett ömsint sätt tala om det här? Predikanter – har vi inte ett jobb att göra här? Eller vill vi helst tiga och låta dam- respektive herrtidningarna vara de enda platser där samtal förs och frågor ställs?
Word!
Hear, hear!
“Varför är det, predikomässigt, ett “ungdomsämne”, samtidigt som just de predikningarna ofta målar ut sex som något som är exklusivt för äktenskapet – en tydligt vuxen relation.” Där har du nog fångat in hela orsaken tror jag, på så vis undgår man att nånsin behöva prata om det på djupet och på allvar (ungdomar behöver ju främst läras att det inte är något de ska ägna sig åt förrän de blivit vuxna, det tillsammans med teoretiserat och romantiserat tjafs om äktenskapet blir hela ungdomsundervisningen om sex, och vuxna behöver ju tydligen, som du visar, inte prata om det alls).
Jag tror faktiskt att det är hela orsaken till fixeringen vid de “förbjudna” områdena i sexualiteten också. Det enda legitima (sic!) uttrycket för det helt naturliga intresset för sex blir i kyrkans värld att vältra sig i fantasier om andras sexliv (så länge de andra är sådana vars sexliv man kan helt och odelat fördöma alltså, så att inget i de fantasier man ägnar sig åt kan “smutsa ner” en själv, då alltså).
Och ibland är det där fantiserandet så övertydligt så att man inte ens kommer sig för att bli irriterad, utan mest bara förundras, som den djupt troende mannen som i en debatt om Ecce Homo ondgjorde sig över hur Jesus och Johannes efter det dop som dopbilden skildrar kommer att gå in i omklädningsrummet i bakgrunden av fotot och sätta på varandra på den bänk som skymtar där… Och han verkade inte ens förstå själv att det var sina egna sexuella fantasier han stod och berättade om. Djupt fascinerande!
Var tvungen att kolla upp bibeltexten – och på fastlagssöndagen, av alla söndagar?! *fniss*
Själv undrar jag om det här verkligen är ett ämne för predikan. Skulle snarare säga att det är ett ämne för livsnära samtalsgrupper/cellgrupper. Eller något som man gör en temadag/temahelg kring i kyrkan. Gärna återkommande.
Men det är ju jag, det.
Dessutom är jag nyfiken på vad det gäller kristet sex. Jag är nyfiken på hur långt är okej att gå? Liksom, missionären, det är trevligt, men tråkigt. Hur mycket får man lov att experimentera? Finns liksom hur mycket intressant som helst, är exempelvis sexleksaker okey? Som du nämner, så är ju Höga Visan fylld av fantastisk djup erotik.
Tobias: Jag tror inte att jag har några färdiga svar om gränsdragningar och sånt. I alla fall inte än – och jag är inte säker på att jag ska ha supertydliga uppfattningar där. För tänk om det är olika, för olika människor? Tänk om det handlar om att ge sig hän helt och njuta fullt och att de gränser som finns mest handlar om vad vi, var och en är bekväm med och känner sig trygg med?
Har inga svar, som sagt. #prataomdet, kanske?
MiaD Du har säkert rätt. Det är kanske i det nära samtalet som vi törs.
Jag tar hur som helst med mig dina idéer tills jag blir officér. Kanske ska man snacka återkommande om detta. Också med vuxna.
Reb Vad otroligt tragiskt om det är så att vi inte VILL prata om något “på djupet och på allvar”.
Men det är ett intressant fenomen (om det stämmer), det här gemensamma sexuella fantiserandet kring andras förbjudna sex. Har inte reflekterat över det tidigare, men det där borde någon skriva en artikel om. Nudge, nudge.
Sant!!! Hoppas de läser din blogg min vän. Tänk att de t.om fått sexställningar döpta efter sig (missonären) och ÄNDÅ inte stoltserar med det… konstigt