#FairTradeJiuJitsu – the beginning
Jag har tränat kampsport under några år. Men ärligt talat är det först sedan jag började med Brasiliansk Jiu-Jitsu för något år sedan, som jag behövt en massa speciella träningskläder.
(Inom parentes – om du vill träna kampsport utan en massa specialutrustning att nörda in dig i, så välj Submission wrestling om du gillar brottning, boxning om du gillar vettig striking. Till och med om du slår ihop det till någon slags MMA-blend, så kommer du att landa i ett prylträsk…)
Det här är kanske inte ett jättestort etiskt problem för de allra flesta, men…
Jag har vant mig att handla rättvisemärkt. Eller i alla fall ekologiskt. I tredje fall begagnat. Och då slog det mig – det finns inga rättvisemärkta träningskläder för kampsportare. De flesta brottningspyjamaser (oavsett om vi (felaktigt) kallar dem “Gi” eller “Kimóno” eller något annat) tillverkas i Pakistan. Några i Indien. Och det finns några tillverkare på andra ställen, men de allra flesta är därifrån. Och knappast från några jätteschyssta arbetsförhållanden.
Den dräkt jag har nu är gjord i Pakistan. Grabbens är av ett annat märke, men fortfarande “Made in Pakistan”. Polaren, som har ett känt märke på sin dräkt, har en etikett i sin som anger Pakistan som ursprungsland.
Anyway.
Så jag bestämde mig helt enkelt för att försöka sy min egen dräkt. Av rättvisemärkt tyg.
Jag själv kan ingenting om sömnad, dock, så det är ett rätt vilt beslut, men… Jag har i alla fall hjälpa kompisarna Mia och Samuel. Just nu har vi kollat in ett mönster för jackan som nog ska gå att modifiera, vi funderar över material (men det ser ut att bli canvas), vi letar efter mönster till byxor och vi snackar lite designdetaljer. Jag vill ha förstärkta och gärna lite vadderade knän, exempelvis. Och en innerficka för tandskyddet.
För det är ju den stora fördelen när man gör det själv – man får det som man vill ha det. Rättvisemärkt.
(Det kommer att gå att följa processen här på bloggen. Det kanske finns fler gör-det-självare eller kampsportare som är intresserade av en sådan här grej?)
Du har ju HELT rätt i det och det gäller nog de flesta sportkläder. Bra tanke (förbannar migsjälv att jag inte själv tänkt på det
). Lägg ut resultatet med bild sen 
Go mackan you`r a hero 
Nina (och MiaD) – Det som förvånar mig är mest att det inte ens tycks existera. För mig skulle det vara ett försäljningsargument, liksom.
Rent etiskt blir det rätt underligt när folk i tredje världen måste lida för våra fritidsintressen i den rika delen av världen. Oavsett om det rör sig om barn som handsyr fotbollar eller -skor eller om det är textilarbetare i Pakistan och Indien som syr brottningspyjamaser.
Men nu känns det mer och mer som om det här projektet ändrar inte inriktning, men motiv – orsaken till att jag ville börja var ju att göra något Fairtrade. Men nu känns det mer och mer som ett sätt att både få de grejer i en dräkt som jag vill ha och framför allt känns det kul.
Kul att lära sig. Om sömnad och design.Kul att se hur folk har tänkt och löst problem. Kul att göra något tillsammans med MiaD och Samuel. Och Kul att fundera över vad jag tycker är snyggt och / eller stilrent. Kläddesign – vem kunde tro’t, liksom?
MiaD – hoppas vi kan träffas och ta en startdag här så småningom. Har dock inte fått svar om materialval än, från Sonja. (Har iofs inget mönster på brallor heller, så jag vet inte riktigt hur mycket material vi behöver…)
Men alltså, kan du inte fråga Jenny på Sisascosi.se, hon gör ju egna mönster – är utbildad både i det och tillskärnad (heter det så) och sömnad. Hon syr ju allt och vi ha henne på nära håll. Vore inte det ett bra sätt att få henne mer involverad?
Bara ett tips
Monica: Bra förslag! Tillskärning, tror jag att det heter.
Mackan: Jag tror mig iofs kunna konstruera ett mönster om jag bara får kika på dina brallor ordentligt. Eftersom den här sortens kläder utgår från rektanglar (hör ihop med att man vill klippa bort så lite som möjligt när man lagt ner en massa arbete på att producera tyg) och man gör kilar för att få bättre passform (även det handlar ju om raka linjer och vinklar – geometri ftw!) är det bara att mäta och räkna. Och vi kan mäta upp och räkna ut hur mycket material som behövs när vi har ett mönster klart. (Det är inte så svårt, egentligen, mest … en procedur?) Hur som helst – först ska vi ju sy upp ett provplagg så att vi blir säkra på att allt stämmer, så vi kan börja på projektet och göra en hel del innan det riktiga materialet är tillgängligt.
Jag var inne och kollade på Sonjas sida igen, och utifrån de tyger som finns där skulle jag gissa att valet faller på den grövre sortens bomullskanvas hon har i sitt sortiment. Såvida hon inte har något motsvarande material i hampa, då.