Sexposten
Jag tänkte blogga lite om sex.
Jag tror inte att jag gjort det tidigare och det här är ju liksom inte en speciellt sexig blogg annars. Men flera grejer har hänt på sistone på Nätet som får mig att vilja dela med mig av mina tankar…
Det första som hände var “Prata om det”-fenomenet, som plötsligt gav människor ett språk att tala om något som berör oss på ett djupt plan. Och som fick folk att våga berätta om gränsdragningar och när vi svikit oss själva eller någon vi brytt oss om. Just på det där känsliga området.
Redan första dygnet, för några veckor sedan, satte det igång en process i mig men jag kunde inte formulera mina tankar då. Så jag väntade. Och har kunnat konstatera att det är lika viktigt fortfarande. Att prata om det.
Det andra som jag läste var Bitte Assarmos bitska artikel om SVTs och RFSUs sexsnack med tonåringar.
Och jag säger inte att de där grejerna är ihopkopplade på något annat sätt än att jag plötsligt upplever att man talar om sex i de kretsar där jag befinner mig. Och där jag inte talat om sex tidigare. 
—
Jag har funderat mycket omkring det här med lust och gränser.
Jag tror att de flesta är beredda att skriva under på att “Ett nej är ett nej, oavsett när det kommer.”
I teorin.
Men när nejet kommer i en relation där vi känner varandra? Där vi kanske rent av älskar varandra? Eller (OK – jag är frikyrklig och moralist, så jag skriver det:) kanske rent av är gifta med varandra? Kanske sedan flera år?
Hur ofta blir det inte så att den kåtare parten så att säga tjatar sig till sex? Eller att den mindre upphetsade går med på det för husfridens skull, men går över en gräns där man inte själv vill, egentligen. Om sex inte är något som vi ger eller får, utan har gemensamt, så blir det där otroligt problematiskt.
Och hur kommer det sig, egentligen, att det är den som inte vill ha sex som det per automatik är “fel” på? Vi har Viagra, vi har lusthöjande medel för kvinnor, vi har tusen och ett sextips i våra söndagsbilagor. Det är tips på var, när, hur och när vi blivit riktigt tipsade så vänder vi blad och läser om lusthöjande mat, om kärlekssemestrar, om vilka underkläder som anses sexigast just nu och…
Vi lär ut analsex till tonåringar.
…men ingen ser det som problematiskt att det finns en part som vill mer. Varför är det den som vill minst som ska ändra sig? Varför finns det inte hjälp att “skruva ner” lusten?
Jag tänker inte skriva så mycket mer om det. Jag bara tycker att det är underligt att vi fått en syn på sex där “mer” – på vilket sätt som helst – alltid är bättre än “mindre”. Att vi fått ett synsätt där sexuell trohet är att hålla sig till en partner – så länge du själv får vad “du behöver”, men där brist på sex anses som skäl nog att bryta upp eller skaffa sig en partner vid sidan av. Att vi fått ett synsätt där det är viktigt att vara “bra” på sex. Och där att vara “bra” på sex är detsamma som att ha så avancerad sex som möjligt.
Jag vet att jag låter som en moralist. Men jag undrar, på riktigt, om vi inte kunde göra det här vackrare?
tänkvärt och huvudet på spiken som altid
återkommer när fundert lite men tror du just satte ord på det många känner- allafall jag
kram Nina
Det här berör. Så pass att jag nog behöver fundera mer innan jag kommenterar innehållet. Men det är en riktigt språkligt snygg avslutning på bloggposten.
Och kul att se att du skrivit något igen – det var väldigt länge sen sist, tycker jag.
Okej – jag har läst länkarna i bloggposten och jag har funderat. Men jag tror inte att jag kan kommentera det här, jag har inte direkt något att säga om saken. Mer än att jag håller med Assarmo och Skytte om att något är snett när den officiella sexualundervisningen i skolorna har detta innehåll. – Vad hände med idéerna om att unga människor idag behöver mer värdegrundssamtal och ett språk för att tala om etik och moral? Att lära sig mer om relationer över huvud taget (såväl vänskaps- som kärleks-) och inte bara om teknik?
En sak slog mig dock: den inställning till sex som är rådande i de flesta (fri)kyrkliga sammanhang sätter mer eller mindre punkt för vidare samtal i frågan om man inte blir provocerad av den. Minns ett tv-program för många år sedan (15? 20?) av typen “Bullen” där man pratade om sex och relationer och där man faktiskt hade med en ung kristen (man) som delgav sin uppfattning om att sex hör hemma inom äktenskapet och att han ville vänta med sex tills han var gift. Detta möttes mest med ett konstaterande “jaha” och sedan fortsatte man prata om något annat. För det finns liksom inte mycket mer att säga då. Värderingen är klarlagd, det finns inget mer att säga om man inte vill problematisera den inställningen, vilket man inte gjorde i det här programmet, eftersom det var meningen att låta flera åsikter komma till tals. Eller så visste man helt enkelt inte hur man skulle problematisera det.
Okej, jag inser att det du skriver om handlar mer om attityder till hur vi bemöter varandra, men det är ju något som inte är direkt kopplat till sex utan till allt möjligt i vårt samhälle. Mitt enda svar på varför vi har fått ett samhälle där normen är att vilja ha mer är att vi i vårt samhälle betraktar sex som ett basalt behov som skall tillfredsställas för att individen ska må bra, ett basalt behov av samma natur som mat, vatten och sömn. Och om man betraktar sex på det viset faller det sig naturligt att man på alla sätt skall få möjlighet att tillfredsställa det behovet; något annat vore omänskligt.
Ska jag bli mer personlig så kan jag väl säga att jag aldrig har upplevt detta problem med gränssättning. Jag kanske har haft tur, jag vet inte. De enda sexuella erfarenheter jag har är med min make och ingen av oss har haft problem med att tala om om h*n inte vill (såvitt jag vet). Ingen av oss har (vad jag kan minnas) tjatat på den andre, utan bara accepterat “okej, du vill inte nu”. Det ingår liksom i överenskommelsen av ömsesidig respekt för den andres känslor och åsikter. Vi har förresten aldrig grälat heller (hör det ihop, kanske?). Och vi har ändå varit gifta i 4,5 år. Och älskar varandra. Och vill fortsätta vara gifta med varandra livet ut. *överröstande stråkmusik till bilden av solnedgång*