Lärdomar från de första tre dygnen

Jag antar att ingen missat att jag dragit igång en Bloggroman på Avgrunden.se. Projektet är fortfarande bara tre dagar gammalt, så det här blir ingen jättestark artikel med hur mycket bakgrundsdata som helst. Men jag tänkte i alla fall skriva lite om vilka lärdomar en författare kan göra.

1. Ju tidigare du involverar läsarna, desto mer hjälp kommer du få från dem. Det här går tvärtemot vad jag själv gillar, egentligen. Jag är mycket för att sitta själv på min kammare och skriva. Och sedan, när allt är klart och snyggt, först då släpper jag en version till några få utvalda.Problemet för mig har varit att mina tidigare manus har varit rätt översållade med stavfel – detta trots att jag låtit professionella språkgranskare läsa manuset, tillsammans med svensklärare, korrläsare, etc.
   Vid publicering på webben, i lagoma bitar, kan man i gynnsamma fall (om man får tillräckligt många läsare) få ganska många par ögon på texten. Just längden på text (anpassad till webben) gör att folk orkar vara alerta vid läsningen. Och färre fel går igenom från början.
2. Läsare är beredda att betala för innehåll på nätet. I tidigare fall har jag valt att ta betalt för en färdig produkt. Det har inneburit att betalning för själva skrivjobbet har kommit ganska långt efter att jobbet är gjort. Jag har inte tjänat några jättesummor på detta projekt ännu, men jag har tjänat mer än noll kronor. Helt enkelt för att folk har haft möjlighet.Flattr är en jättebra möjlighet för mig, här. Det ger mig också en fingervisning om hur många som gillar mitt arbete och är beredda att betala för det. Gissningsvis är det en mängd som överensstämmer ganska bra med antalet som är beredda att också betala för den färdiga boken, i någon form.
3. “Sociala” tjänster – som Twitter och Facebook – verkar driva fler läsare till sajten än mer traditionella sökmotorer, eller ens den här bloggen. Antagligen är det så enkelt att folk som gillar det vi gör, inte alltid är samma männskor som gillar våra personliga bloggar. Och för att söka efter din grej på webben, måste man ändå ha hört talas om den någonstans.

Allt det här är både otroligt spännande, otroligt smickrande och otroligt läskigt. Men det verkar som om romanen har börjat att skapa ett litet följe. Och det kommer säkert fler lärdomar under resans gång.

Jag antar att ingen missat att jag dragit igång en Bloggroman på Avgrunden.se. Projektet är fortfarande bara tre dagar gammalt, så det här blir ingen jättestark artikel med hur mycket bakgrundsdata som helst. Men jag tänkte i alla fall skriva lite om vilka lärdomar en författare kan göra. Ju tidigare du involverar läsarna, desto mer hjälp kommer du få från dem. Det här går tvärtemot vad jag själv gillar, egentligen. Jag är mycket för att sitta själv på min kammare och skriva. Och sedan, när allt är klart och snyggt, först då släpper jag en version till några få utvalda.Problemet för mig har varit att mina tidigare manus har varit rätt översållade med stavfel - detta trots att jag låtit professionella språkgranskare läsa manuset, tillsammans med svensklärare, korrläsare, etc. Vid publicering på webben, i lagoma bitar, kan man i gynnsamma fall (om man får tillräckligt många läsare) få ganska många par ögon på texten. Just längden på text (anpassad till webb