Startlinjen…
Dagsform: har haft 6 veckors träningsuppehåll, på grund av ett trilskande öga. 91 Kg.
Mål, form: 85 Kg i slutet av september. 10 Km på 45 min, 20 Km på 1.45. 100 armhävningar, 500 situps.
Har satt upp en del teknikmål också, helt enkelt för att jag behöver dem om jag ska fightas i Belgien i oktober. Jag lär inte kunna armhäva min motståndare att ge sig, liksom. (Även om löpningen säkert är bra – att kunna springa undan från någon som försöker slå på dig är Bra Självförsvar ™).
Ni som läser detta – sätter ni upp mål för er träning, eller bara tränar ni på, liksom? Det här är inte en fråga om varför du tycker att just din träningsform är kul (“jag tränar för att det är kul med X”) utan mer om ni jobbar något med mål och avstämningar?
Vad inspireras ni av?
När jag tränade som mest, för några år sedan, tränade jag ju (för) klättring. Där är det lätt att se just individuella mål, liksom “I år skall jag klättra [den där leden] i [den där graden]” och sedan förde jag klätter/träningsjournal där jag t.ex. loggade antalet “flytt” jag lyckades med varje gång, på de leder jag tränade på. Skrev också upp de gånger jag klarade av något som jag tyckte var speciellt svårt (leda den där skräckleden, på naturliga säkringar? klättra godtycklig led av graden X ‘onsight’) och sedan gick jag tillbaka vid VARJE träningspass för att se alla framsteg man gjort. Efter någon termin kunde man se att man kunde göra t.ex. MÅNGA fler flytt på den där leden, eller att man hade ledit ett antal leder under tiden och därför hade ett antal “sekundärmål” uppfyllda”.
Det tyckte jag var väldigt bra.
Numer ligger målen mer i linje med “i sommar vill jag ut och klättra Y antal gånger” eller “i sommar/vinter skall jag leda/isklättra minst Z antal leder”Ambitionerna har helt enkelt sjunkit medan erfarenheten tilltagit. Numer har jag emellertid MYCKET bättre ledpsyke. Och – eftersom jag är mycket lättare – klättrar mycket bättre, rent tekniskt, än ens när jag tränade klättring varje dag!
Hur lång är du Mackan?
Ma homie! Jag är 1.90.
Då har du kanske gått ner sen sist. 91 pannor/191 centimetrar, Jesuses! Vem lagar din mat egentligen… eller – vem har slutat baka kakor åt dig? Kolla länken.
O – scary link…
Alltså – kakor är gott. Men jag var tvungen att göra mig av med ballast förra året när jag skulle springa marathon. Har gått upp en del sedan dess (ehum…) men nu är det dags igen.
Sista fem tills i oktober!