Recension: Bakom garden – Åsa Sandell

En bok om kampsport. Klart det måste vara bra. Eller?

Well, allvarligt talat har jag lite svårt för det där. Biografier följer oftast samma dramaturgiska upplägg. “Rocky”, ungefär. Om det inte rör sig om ostasiatiska kampsporter, för då kan det vara med inslag av introt från “Kung Fu – legenden” också.

Jag var alltså lite skeptisk när jag tog upp Åsa Sandells bok. Men samtidigt intresserad. Sveriges första kvinnliga proffs. En kvinna som själv varit inne i kultursvängen, bott i Malmö och som börjat med kampsport efter 30.

Och det är också där jag “hittar” Åsas berättelse. Den kopplar snyggt i min. Jag känner igen mig i en massa grejer av det hon skriver – om vad som sker i huvudet före match, om varför man kan gilla fighting men hata våld, om hur det är att fightas inte bara mot andra fighters utan mot fördomar om ålder eller färdighet.

Även utanför fightingen är det en massa saker jag känner igen och identifierar mig med.

Det märks dessutom att Sandell har en journalistisk bakgrund. Språket är just “journalistiskt”; korta meningar, korta stycken, ofta skrivna i presens för att skapa närvaro i sammanhanget. Det är liv och det är flera sinnen. Och det är inte så mycket metaforer.

Det här är en sådan bok jag skulle sätta i nävarna på andra journalister som vill förstå boxning. Eller i händerna på folk i min omgivning som vanligtvis inte läser böcker, för att de gillar bloggar och journalistisk text bättre till formen.

Min kritik är väl möjligen just att de korta styckena ibland gör texten lite “hoppig” och jag tycker framför allt att det märks i det sista kapitlet. Avslutningen slarvas liksom bort.

Å andra sidan beror det på. Exempelvis beror det på varför man läser boken. Är det för att man är intresserad av boxning i allmänhet och damboxning i synnerhet, speciellt proffsboxning – då finns ingen bättre bok. Är det en biografi du vill ha, är det inte omöjligt att du vill ha en lite mer utvecklad bok.

Själv gillar jag. Som sjutton. Och skulle egentligen vilja läsa mer.

En bok om kampsport. Klart det måste vara bra. Eller? Well, allvarligt talat har jag lite svårt för det där. Biografier följer oftast samma dramaturgiska upplägg. "Rocky", ungefär. Om det inte rör sig om ostasiatiska kampsporter, för då kan det vara med inslag av introt från "Kung Fu - legenden" också. Jag var alltså lite skeptisk när jag tog upp Åsa Sandells bok. Men samtidigt intresserad. Sveriges första kvinnliga proffs. En kvinna som själv varit inne i kultursvängen, bott i Malmö och som börjat med kampsport efter 30. Och det är också där jag "hittar" Åsas berättelse. Den kopplar snyggt i min. Jag känner igen mig i en massa grejer av det hon skriver - om vad som sker i huvudet före match, om varför man kan gilla fighting men hata våld, om hur det är att fightas inte bara mot andra fighters utan mot fördomar om ålder eller färdighet. Även utanför fightingen är det en massa saker jag känner igen och identifierar mig med. Det märks dessutom att Sandell har