En mysig hemmakväll…
2010 March 24
mkdir ~/scribusinstall mkdir ~/scribussource cd ~/scribussource svn co svn://scribus.info/Scribus/branches/Version135 cd ~/scribussource/Version135/Scribus mkdir builddir cd builddir cmake .. -DCMAKE_INSTALL_PREFIX:PATH=~/scribusinstall make sudo make install cd ~/scribusinstall/bin ./scribus
Jupps – Scribus släppte version 1.3.7 igår. Än finns inga snygga installationspaket att tillgå. Inte .deb. Inte .rpm (och antagligen kommer det inte komma några kanoniserade till Ubuntu 9.10. 10.4 är ju på väg om bara någon vecka och då kommer det kanske kanoniserad variant…)
Så det blev att bygga från source.
Och det slår mig att det är flera år sedan jag var tvungen att bygga något från source-kod nu. Tack och lov.
(Jo, jag vet att det finns folk nu som suckar och menar att folk som inte tvingats att debugga kernel-kod, i “vi”, via en VT100-terminal inte har levt. Låt oss bara anta att jag har levt. Mycket och länge. Och börjat gilla att leva bekvämt.)
hmmm.. är du säker på att det är 1.3.7 , hittar bara 1.3.6 , men du kanske kör någon develop version?
Patrik – jag trodde också att det var 1.3.6 men splash:en visar 1.3.7…
“Jo, jag vet att det finns folk nu som suckar och menar att folk som inte tvingats att debugga kernel-kod, i “vi”, via en VT100-terminal inte har levt”
jag är en sån som ÖNSKAR att jag levt på den tiden, och fått lära mig sånt där. Det enda ja eg jobbat med är win Xp. och inte lyckas jag lösa de problemen heller särskilt bra.
och varje gång du skriver om att skriva koder, programera etc så blir jag lätt avis och önskar att jag åxå kunde.
P-E – no, you don’t
På den gamla onda tiden fanns det inga möss kopplade till datorerna. Man skrev kommandon. Allt var textbaserat. Och att installera ett program var… ja, lite mer gambling helt enkelt. Vanligtvis fick man själv rätta till eventuella inställningar och sånt direkt i källkoden.
Som alltså är textfiler, som ett program – en “compiler” – gör om till körbar kod som datorn kan förstå. Att “installera” ett program var att köra en STOR mängd textfiler genom compilern, för att få ut ett körbart program på andra sidan. Var programmerarna snälla hade de gjort färdiga script som talade om för datorn (och dig) i vilken ordning allt skulle sättas ihop. Annars fick man vackert försöka fixa det själv. Enkelt uttryckt.
(Och för den som varit med betyder kodsnutten ovan att alla inställningsfiler och sånt fanns med den här gången. Och informationen att det bara tog 1 tim och 45 minuter att allt var automatiserat, gick på första försöket och att jag ska vara väldigt, väldigt nöjd med det.)
“vi” som jag nämner ovan, är en “texteditor”. Alltså ett program som man skrev textfiler i. Det hade fantastiskt enkla kommandon i stil med “wq!” och var på sin tid ett föredöme i användarvänlighet. “vi” kunde man dessutom skriva egna kommandon till, vilket innebar att en massa människor till sist använde programmet inte bara till att skriva textfiler, utan även skriva e-post, läsa nyheterna (innan webben), etc.
“VT100″ är helt enkelt en mycket ond gammal… eh… OK, ni andra oldies, hur förklarar man “terminal” för en som tror att en “dator” är något som vanliga människor har på skrivbordet?
För det första, stort grattis! Alltid trevligt att leva cutting-edge och Scribus har tagit ENORMA steg framåt den senaste tiden, speciellt sedan 1.3.3 – man skulle kunna tro att det inte skiljer sig så mycket mellan 1.3.7 och 1.3.3 – men det gör det! En hel värld faktiskt.
Men dela gärna med dig av dina erfarenheter och hur bra det fungerar.
@P-E: Det är aldrig för sent att lära sig. Börja med att installera Ubuntu – det är lätt, enkelt och grafiskt. Sen kan du börja lära dig, steg för steg, att använda terminalen för diverse småsaker. Själv har jag blivit bortskämd, det går snabbare att köra saker genom terminalen (oftast) när man vet vad man vill göra.
“sudo apt-get install chromium-browser” exempelvis. En rad kod. Done.