Smaka och se…
Hur firar man Gudstjänst?
Jag hade hand om Gudstjänsten i kyrkan idag (Frälsis i Limhamn, för de som missat det) och skulle förbereda predikan.
SÃ¥nt där är alltid knepigt för mig. Tidigare har jag flera gÃ¥nger försökt att hÃ¥lla i lite mer “kreativa” Gudstjänster, där liksom alla är med och bidrar och själva gör erfarenheter, snarare än att EN person (undertecknad) stÃ¥r och pratar och förklarar för de andra hur och vad de ska tycka, tänka eller känna.
SÃ¥ jag satte mig med mitt Nya Testamente och kollade lite. Och slogs av hur ofta Jesus äter med sina lärjungar. Han gör sitt första under pÃ¥ en bröllopsfest, han predikar för och sedan mättar 5000 (män, jämte kvinnor och barn), han bjuder in sig själv till Sackaios – nÃ¥got som kom att förändra Sackaios liv, han blir kritiserad av det religiösa etablisemanget främst för att han fixade mat pÃ¥ sabbaten, att han Ã¥t när andra fastade, att han Ã¥t tillsammans med fel personer. Och när “Nattvarden” eller “Herrens mÃ¥ltid” sÃ¥ att säga firas för första gÃ¥ngen, är det som en avslutning pÃ¥ en mÃ¥ltid. Texten börjar ju “Medan de Ã¥t tog han ett bröd, bröt det…”
Utanför evangelietexterna fortsätter ätandet. Det är t ex rätt intressant att den unga kyrkan inte väljer ut präster eller biskopar. Utan mÃ¥ltidstjänare. Gudstjänsten var helt enkelt en mÃ¥ltid. Det är ganska tydligt om man läser exempelvis Första Korinthierbrevet (som, sagt inom parentes, innehÃ¥ller den text som alltid läses vid “Herrens mÃ¥ltid”) att hela församlingslivet handlar om hur man ska kunna äta i en sÃ¥dan ordning bÃ¥de sÃ¥ att alla fÃ¥r mat (exempelvis även de fattiga) och att alla bidrar med predikan, profetiska tilltal, etc.
Så givetvis var vi, idag, tvungna att äta tillsammans! Och, resonerade jag vidare, vi var tvungna att försöka låta alla bidra i Gudstjänsten.
Så vi åt. Fisksoppa. Och sedan diskuterade vi ett par diskussionsfrågor och på det sättet skapade vi predikan tillsammans. Frågorna vi sökte svar på var
- Varför, tror vi, har vi “slutat upp” att äta tillsammans i Kyrkan i stort? Hur kommer det sig att det här inte är det naturliga sättet att fira Gudstjänst längre?
- Vad, tror vi, har vi förlorat genom att inte äta tillsammans längre?
- Och vad, tror vi, skulle vi vinna på att börja med det igen? Skulle det vara relevant och, i så fall, på vilket sätt? Eller är det förlegat?
…och sedan Ã¥t vi glass. 
Jag vet inte om det här är några frågor som du funderar över, men om du gjort det, så skriv gärna lite hur du tänker. Hjälp oss att fundera vidare över det här.
Intressant!
Jag funderar genast pÃ¥ fenomenet kyrkkaffe. (Jag tillhör ju den del av frikyrkosverige som pÃ¥stÃ¥s fika mest av alla…) Är det kanske ett sätt att bibehÃ¥lla mÃ¥ltidsgemenskapen i den moderna kyrkan?
Mia D – jag har ocksÃ¥ funderat pÃ¥ fenomenet kyrkkaffe. Men vill problematisera det lite. Hoppas att det är okej.
För jag tänker att det finns en risk med att dela upp själva fikandet frÃ¥n resten av Gudstjänsten. Risken föreligger att vi menar att Gudstjänsten är det som sker innan kyrkkaffet. Och i värsta fall leder det till en uppdelning av livet i en “kyrklig/andlig” sfär och en “världslig”, där “Gudstjänsten” finns i den andliga sfären och “kyrkkaffet” i den världsliga.
(Jag tror att, om vi är ärliga, vi bÃ¥da faktiskt mött ett sÃ¥dant synsätt. Folk som skyndar hem “frÃ¥n Gudstjänsten” och inte stannar för att dela gemenskapen kring kaffeborden, men som aldrig skulle tänka att resa sig och gÃ¥ mitt under predikan, exempelvis.)
Ã… andra sidan – om vi har en syn pÃ¥ det traditionella kyrkkaffet som en del av det ordinarie Gudstjänstfirandet eller sÃ¥, sÃ¥ tycker jag inte att själva kaffegemenskapen är mindre värd än sopplunch
Jag är inte sÃ¥ väldigt bunden av att det mÃ¥ste se ut pÃ¥ ett visst sätt…
mackan – visst ligger det nÃ¥got i den uppdelning mellan “andligt” och “världsligt” du skriver om. Men nog skulle kyrkkaffet kunna vara en naturlig utgÃ¥ngspunkt i att Ã¥terskapa mÃ¥ltiden som gudstänst? (Är för trött för att kunna skriva nÃ¥got mer intelligent just nu.)
Mia D – Precis
Och jag tror att det är viktigt att göra just det. Ungefär så. Att vi just tydligare kopplar samman kyrkkaffet med resten av Gudstjänsten och börjar se det som just en integrerad del.
Anyway.
Spännande tankar! Kyrkkaffet som sakrament?
/Jx
[flyttat inlägg]
Andrej – jag gissade att ditt inlägg skulle ligga som svar pÃ¥ “Sanning och sanning”. Hoppas att det är OK att jag flyttar det?
Jag har också funderat mycket på den starka kopplingen den kristna gemenskapen har med ätande. Det tog sin början i ett problem jag upptäckte när jag blev förälder: Kyrkkaffe efter gudstjänsten kommer helt fel på dagen för barn som vaknar tidigt oavsett om det är söndag eller inte. Dilemma: Åka hem direkt efter gtj och fixa lunch och därmed missa kyrkkaffet? Eller stanna kvar och försöka fylla barnen med så mycket bullar och kakor att de står sig hem och strunta i sockerkickarna?
NÃ¥gra försök att servera mer matiga mackor istället för fikabröd när jag varit med och ansvarat för fika har fallit väl ut och jag har insett att det inte bara är barnfamiljer som behöver nÃ¥got mer matigt framÃ¥t ettiden pÃ¥ söndagarna. Ska man äta nÃ¥got mer avancerat tar det längre tid och dÃ¥ landar jag ocksÃ¥ i att skippa separationen mellan gudstjänst och kyrkkaffe och att i stället fira gemenskapsmÃ¥ltid tillsammans. Det slÃ¥r mig att det pÃ¥minner om bröllopsfester: Mat varvat med sÃ¥ng, tal och framträdanden. Och bröllopsfest är väl en biblisk jämförelse som man gärna använder…?
Henrik B – Jag gillar jämförelsen med bröllopsfest! Det skulle vara intressant att ha som temagudstjänst under rubriken “Smaka och se att Gud är god”.
Henrik och MiaD – kopplingen till Bröllopsfesten är förvisso otroligt relevant, tror jag. Jag tycker att det är intressant att när Jesus talar om Den Nya Världen, sÃ¥ är det just i termer av en bröllopsfest. Och jag tror dessutom att det finns skäl till att hans första offentliga under sker just under en bröllopsfest.
Anyway – stort tack för input. Det här känns relevant pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga plan.
JavelinX – välkommen till bloggen! (Vet inte om jag sett dig kommentera här förut?)
Jag tillhör ju FA, som ju betonar “det sakramentala livet” (klicka pÃ¥ länken och bläddra ner till ett avsnitt som heter “sakrament”) pÃ¥ ett sÃ¥dant sätt att rörelsen inte firar nÃ¥gra speciella sakrament, utan menar att allt hör ihop. När man hjälper en människa sÃ¥ är det Gudstjänst. När vi äter tillsammans, även i familjen, är det en mÃ¥ltid där Herren själv är närvarande, etc.
SÃ¥ kyrkkaffet som sakrament – mja, mjo…
Just den här gången valde vi att så att säga fira Gudstjänsten i kyrkkaffet. Eller måltiden, då. Och vi kommer att göra det igen på Påskdagen.
Tack för din feedback. Ska hålla ögonen på din blogg också
Intressanta frågeställningar! Jag tror man kan finna svaren åtminstone delvis i kyrkohistorien och vår nuvarande matkultur.
Varför slutade vi äta tillsammans? NÃ¥gon gÃ¥ng i historien gick nattvarden frÃ¥n att vara en del av en mÃ¥ltidsgemenskap till att bli en ritualiserad mÃ¥ltid inom ramen för den gudstjänstform som i västerlandet kallas “mässa”. Att mÃ¥ltidsformen av gudstjänstfirande inte är naturligt längre tror jag kan förklaras av den matkultur som är vanlig i dagens Sverige. I TV-serien “Landet BrunsÃ¥s” tog man upp det faktum att vi svenskar generellt lägger ner lite tid pÃ¥ sÃ¥väl tillagning av maten som själva ätandet. Vi är helt enkelt inte vana vid att en mÃ¥ltid tar lÃ¥ng tid och fungerar som social samvaro.
Den samvaro och de goda samtal som kan föras under en längre måltid förs idag i (ofta) förkortad form på kyrkkaffet. Jag delar Mias tanke om kyrkkaffet som en form av måltidsgemenskap i dagens församlingar.
Vad skulle vi dÃ¥ vinna pÃ¥ att börja med mÃ¥ltidsgemenskap i gudstjänsten igen? Jag tror att tanken pÃ¥ församlingen som Kristi kropp skulle stärkas: mÃ¥ltiden kan göra att gudstjänsten blir ännu mer “detta gör vi tillsammans” än vad som är fallet idag.
Allan, och övriga STORT tack för att du/ni deltar i det här samtalet! Det känns väldigt värdefullt.
Monica, som var med vid samtalet pÃ¥ plats, har bloggat om det här. Och en del av det du skriver bekräftar det vi själva “kom fram till” eller i alla fall diskuterade.
En del annat är nytt och jag tackar för det.
Jag har fÃ¥tt en bild av Monica frÃ¥n whiteboarden där vi skrev upp vad som sades. Jag ska se ifall jag kan posta den här, sÃ¥ att vi kan fortsätta diskutera…
EDIT – klistrar…
Längst upp till höger stÃ¥r det “Ã…hörare – Deltagare”
Här kom mitt bönesvar!
Vi ska sk. hemgrupp hemma oss mig imorgon onsdag, och jag har länge funderat på vad vi ska prata om/göra (Vi är en nystartad grupp som försöker hitta vår form på innehåll, fika är given punkt)
Det var först idag jag läste ditt inlägg, och sÃ¥g genast att detta fÃ¥r bli min utgÃ¥ngspunkt – vi lagar/bakar nÃ¥got tillsammans och äter, och sen diskuterar vi.
När jag nu dessutom läst kommentarerna har jag sett ännu diskussionvirke att utgÃ¥ ifrÃ¥n, sen fÃ¥r vi se var vi hamnar…
Misswar Kul att du hittade hit! Och kul att du har någon nytta av diskussionen. Lycka till och Gud välsigne er hemgrupp. Om du vill/törs får du gärna rapportera här i efterhand hur det funkade och vad det gav.
Jag återkommer gärna med en rapport.
Så, då har gruppen återvänt till sina hem och jag har plockat undan efter den våffelfest vi hade.
Dagens tema var Kyrkkaffe. Först en runda, där alla fick delge sitt favritkyrkkaffe. Mjuk kaka, blev vinnaren, gärna med en smörgÃ¥s. Sen förberedde vi började vi grädda vÃ¥fflor, göra fruktsallad, koka jordgubbssylt och vispa grädde – alla skulle ha en uppgift.
Vi bordet berättade jag anledningen till valt tema, läste halva – dvs det mest relevanta – ur ovanstÃ¥ende blogginlägg och relevanta kommenterar – tex kyrkkaffe – Ã¥tskillnaden pÃ¥ världsligt/andligt, bröllopsfesten. Jag hann knappt läsa klart utvalda delar av kommentarer innan de avbröt mig och ville diskutera.
Därefter följde en diskussion kring:
1. Är kyrkkaffet en del av gudstjänsten, en fortsättning eller en egen “fest”
Hur tänker vi i hjärnan när vi går på gtj, och hur skilljer sig det när vi tänker här vid bordet ?Är det bundet till våra traditioner om vad vi är vana vid? Vi har ett behov av att umgås med människor även efter en gtj utan fika. Men är inte alls intresserade av det när vi gått på en föreläsning (många av oss är studenter).
Kanske beror det på hur mötesledaren säger det? Nu avslutas gudstjänsten och nu efteråt är det servering. Eller: Nu fortsätter vi gemenskapen vid kaffeborden.
2. Skulle delgivningen och nya böneämnen komma upp om vi skulle ha fikat innan gudstjänsten? Tex de samtal om hur veckan som varit som sker kring kaffebordet efter gtj, skulle kunna vara underlag för böneämnen i gtj?
3. Att äta under gtj? eller före eller efter? en gtj är ju inte bara söndagsgudtjänsterna, utan alla möten.
4. Vad fyller ätandet för funktion? En isbrytare?
5. Är invanda kyrkkaffemönster det svÃ¥raste att bryta? De finns mÃ¥nga som har sina “fikarkompisar”, hur kommer man in i den gemenskapen som ny?
6. Någon i gruppen kände till att Pingst ( ingen av oss är med i någon pingstförsamling) brukar låta en extern firma genomföra undersökningar för att få reda på vad församlingen tycker, vad de är bra på och mindre bra på. tex det här med att ta hand om nya och kyrkkaffet.
7. Jesus åt tillsammans. Varför? Vad är syftet?
Någon i gruppen hade läst nyligen att det pågår en diskussion kring svenskars ätande och att vi träffas bara för att äta är något nytt. Bevisligen inte, Jesus gjorde ju det.
8. Diskussionen avslutades med vem vänder man sig till om man har något att anmärka på, hur gör man det på ett bra sätt? Vem är min kanal att vända mig till när jag har en åsikt, i församlingen?
Det här är bara några av de ämnen och punkter som vi diskuterade idag. Jag förde inga anteckningar eftersom jag åt våfflor samtidigt, detta ovan är skrivet direkt ur minnet.
Mycket bra! Mycket intressant diskussion.
Vet inte riktigt vad mer jag ska skriva. Fråga om det är något som är oklart.
Tack Mackan för att du skrev om detta.
Tack alla övriga för era kommentarer.
Tack Jesus för allt.
/Misswar
Tack själv, Misswar, för att du delar med dig. SÃ¥ otroligt, otroligt värdefullt. Tacka resten av hemgruppen ocksÃ¥…