Mellanspel: Aldrig mer

Den 22 februari kraschade min mobiltelefon. För en del av er betyder det en axelryckning. En del av er som läser det här byter mobiltelefon en gång om året och brukar inte bry sig nämnvärt. De har de kontakter de behöver på SIM-kortet. En del av er som läser här har Filofax-kalendrar. På papper.

Själv fick jag panik. Jag hade en kalender med 70-någonting möten i och en telefonbok med närmare 300 telefonnummer.

För att göra en lång historia kort lyckades jag att rädda det mesta från telefonens adressbok och alla kalenderposter från april och till resten av året. Men i ett format som inte gick att flytta över till någon ny telefon.

Det blev alltså att skriva in det, igen, i en ny telefon. Och det är något som, när det inträffar, får en att fundera över hur man ska göra för att slippa att någonsin göra det igen.

Idag har jag lyckats med det – numera använder jag uteslutande Googles kalender, Googles kontakt-bok och synkar med kalendern. (Redan tidigare använder jag för övrigt Google Documents för nästan alla viktiga dokument jag har.)

Det är gratis och när datorn eller telefonen kraschar nästa gång har jag allt viktigt uppdaterat och uppbackat på Nätet. Så fort jag får igång en webbrowser kommer jag åt det jag behöver.

Det känns, trots allt, som om Google kommer att finnas kvar längre än alla andra tekniska lösningar för synkning, backup och filöverföring.

Och nu är jag alldeles lugn inombords. “Min” nya smartphone uppdaterar kalender och adressbok alldeles utmärkt med nätet. Jag kommer åt kalender (egentligen “kalendrar”), dokument, kontakter överallt där jag kommer åt en Internetanslutning. Eller direkt från mobilen.

Jag ville bara säga det. I once was lost, but now at least Google know where to find me, som den gamla psalmen lyder. Jag är, uppriktigt, otroligt nöjd och tillfreds. Ett stressmoment i vardagen är borta och nu är kontaktboken uppdaterad, liksom kalendern. All is well…

(Länk: Nueva Sync)