Bokstavlig tolkning – Jesus som Tauntaun?

2010 February 17
by mackan

Detta är ett inlägg i årets fasteblogghumorstafett. Tack, CT, för både utmaningen och för ordet “fasteblogghumorstafett”. Mitt senaste dygn har inneburit tre mycket intressanta ord extra i ordförrådet – “rymdsemla”, “konståkningsfrukost” och “fasteblogghumorstafett”. Och mitt liv känns rikare när jag inser att det innehåller sådana saker.

Jag tänkte dock att det skulle handla om kristen fundamentalism idag. Eller egentligen

Vådan av alltför bokstavlig tolkning.

Någon har sagt, om skrifttolkning, att när det finns flera olika tolkningar så är antagligen den bokstavliga tolkningen den som är mest riskfri. Texten betyder det den verkar betyda.

Nå – låt oss pröva den tesen. Med några omtyckta psalmer.

I “Det enda jag vet”, Lydia Lithells vackra sång, finns textraden:

Det enda jag vet, det är att nåden räcker
att Kristi blod min synd, min skuld betäcker…

Och jag vet att min hjärna inte funkar som den ska men - “betäcka”, är det inte något som en hingst gör med ett sto? Det ger, förutom en väldigt underlig bild i mitt huvud, en lätt… eh… grumlig teologi kanske vi ska säga.

I Helen Lemmels “Fäst dina ögon på Jesus, räcker det med titeln för att en bokstavlig tolkning ska bli rätt rolig.

Med vad då? Häftmassa? Tejp? Kardborreband?

I flera sånger talas det om att Anden ska “gjutas” i själen. Och hur mycket jag än skulle vilja se Gud som en liten gjuteriarbetare i människans hjärta så faller, igen, själva teologin på sin orimlighet.

I julpsalmerna omtalas Maria som “en jungfru skär”. Och förutom att jag nu måste tänka henne i rosa kläder, sätter ofelbart min hjärna igång och spelar “här är karusellen som ska gå till kvällen…” i bakgrunden. I och för sig är kanske Marias modekänsla, klädval och eventuella karusellåkande inte några direkta frälsningsfrågor.

Jag vet att det här är hädiskt. Men jag tycker att det är kul, också. :) Och jag vill göra oss uppmärksam en grej – en alltför bokstavlig läsning kan faktiskt leda oss fel i själva läran.

Under den här fastetiden, eller när det närmar sig Påsk, och du sjunger “Klippa du som brast för mig”, så minns den här bloggposten. Och fråga dig själv om du vill sjunga med, frimodigt, i en sång som handlar om Guds beskydd och Jesu kärlek.

…eller om du vill tänka på viss scen ur Star Wars, Empire Strikes Back…

…låt mig gömma mig i dig.

(Sjukt cool sovsäck, för övrigt. På ThinkGeek.com)

Jag skickar vidare min fasteblogghumorstafettpinne till Olterman.

5 Responses leave one →
  1. 2010 February 17

    Jag tänker också på psalmers bokstavlighet ibland… Kul tidsfördriv. Men det rekommenderas inte som kyrklig verksamhet eftersom det kan bli lite för fnissigt i bänkarna då.

    Jesus har nog en mantel med miljontals ögon fastklistrade vid det här laget…

    Och om en klippa brister för en så beror det nog på att man misslyckats med sin fasta ganska så rejält. Hur många ton måste man väga för att krossa berg, typ?

  2. 2010 February 17

    För övrigt tycker jag lite synd om Lydia Lithell om hon verkligen bara vet att nåden räcker. Jag menar, det kan vara praktiskt att veta hur man knyter skorna också. Till exempel.

  3. 2010 February 17

    Jaken Jupps. :) Kul poäng… (Hey! DU borde vara med och fastehumorblogga!)

    Charlotte Finns det något som är för fnissigt i kyrkan? ;) Förtas ett ögonblicks helighet, bara för att det också finns fniss där?

  4. 2010 February 17

    Det kanske jag borde. Min blogg är hyfsat avsomnad för tillfället, men det är möjligt att den humorutmaning är precis vad jag behöver för att väcka den till liv igen. Får fundera lite.

  5. 2010 February 22

    Hej. Har inte sett något mer inlägg i stafetten? Är det något tekniskt knas som gör att de inte kommer upp här? Varken du eller charlotte verkar ha fått några back-länkar från andra i stafetten? Hur går det?

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS