Huruvida fildelningen skadar konstnären eller inte, låter jag vara osagt, med tanke på att det är svårt att avgöra vilket som skadar konstnären mest. Fildelning eller bolagens profithunger. De flesta konstnärer ser ju aldrig skymten av några pengar, trots att det rör sig om en miljardindustri. Märkligt nog tjänar man mer stålar på att hantera konstnärer än att skapa konst.

Jag hade hoppats att fildelningen skulle krossa bolagen och ge konsumenter och konstnärerna själva makten över mediet, kort sagt eliminera mellanhandsparasiterna. Men så blir det inte så klart. Bolagen har för mycket att förlora. De är rädda för främst två saker. Förlust av pengar, vilket säger sig själv men framför allt är de rädda för maktskiftet.

Tanken på att konsumenten idag har makt att välja själv är så förfärligt otäck att de rusar runt i panik. Det blir allt svårare för dem att manipulera konsumenten att köpa den produkt de anser att vi behöver. När en konsument själv väljer vad han/hon vill ha krävs det tyngre resurser att forma marknaden.

På sätt och vis tycker jag det kanske inte är bra, men åtminstone belysande, när rättsväsendet jagar fildelare. När kampen mot grov eller personskadande kriminalitet ersatts av bekämpande av ett brott som egentligen inte är grövre än snattning eller att planka in på bio, visar det bara tydligt för var och en att alla inte är lika inför lagen och att statsmakterna har abdikerat.

Vi lever i en plutokrati. Storföretagen är våra nya nationer. Vi är inga medborgare utan bara konsumenter. Att begå brott mot den lilla rika eliten är mycket värre än att misshandla en vanlig människa.

Då vet vi nu vad som gäller inför valrörelsen 2010.