Världens coolaste jobb
Jag är välsignad. Ja, jag tänker faktiskt använda ett så laddat ord. Jag känner stor tacksamhet över tillvaron. Det är häftigt att vakna upp, idag också, och vara Mackan Andersson. Att leva mitt liv.
Jag har en fantastisk familj. Jag har ett meningsfullt liv (jag ska förklara någon gång vad jag menar med det). Jag trivs där jag bor. Och jag har ett coolt jobb.
Att vara standup comedian rocks! Det är riktigt, riktigt häftigt. Jag har fått vara med om massor av roliga, dråpliga, spännande saker som gjort mitt liv rikare, genom att jobba som komiker.
Men jag har hittat något som är ännu coolare. Och jag inser att “jag skulle vilja ha det där jobbet”.
Nej, det är inte serietecknare (igen). Nej, det är inte att designa satelliter (hej Björn!).
Det här är mycket, mycket coolare…
Jag är ganska övertygad om att jag har skrivit det tidigare, men chokladbiten till vänster heter “Penguin bar” och är Världens Bästa Choklad ™.
Det är en engelsk uppfinning (som så mycket annat som är bra här i världen – scones med grädde, shortbread och sarkasm, exempelvis) och är det perfekta tillbehöret / avslutningen på en riktigt genuin Afternoon Tea.
Jag har älskat den här chokladen sedan jag var barn. Det är “comfort food” för mig och jag är i det närmast manisk i att försöka få alla som jag känner, som åker till de Brittiska öarna, att köpa med sig ett paket hem till mig.
Mitt förhållande till själva chokladbiten är kanske smått osund. Men det är helt enkelt det bästa (enda bra?) man kan åstadkomma med mjökchoklad. Häll den över ett par digestivekex, med någon slags (nougat?) fyllning i mitten. Tadaaaa. Den perfekta kexchokladen. Gott kex, Optimalt tuggmotstånd. Oemotståndlig.
Och en liten bit av barndomen.
Anyway – inte nog med att Penguin bars är den bästa chokladen. De har dessutom den coolaste förpackningen:
Baksidan används nämligen också till mer än att trycka förteckningen över vilka tillsatser som utgör receptet.
På själva fliken till pappret finns nämligen ett litet skämt.
Här är det en gåta: “Q: What do Penguins sing on a birthday?”
Varje bar har ett skämt. En gåta eller något liknande. Alltid om – du gissade det – pingviner. Man måste tänka till lite och sedan, om man inte klurar ut det, får man vända på fliken och kolla vad som står där.
“Freeze a jolly good fellow”
Alltså – hur kan man inte älska sånt här?
Hur charmigt är det inte?
Och framför allt – varför har inget svenskt företag kommit sig för att licensiera idén? Eller importera godiset, rakt av?
Pingvingodis med skämt – det är väl den bästa affärsidé man kan få?
Men det är när man tänker ett steg till som tanken svindlar. Och det är den tanken som får mig att vilja byta jobb…
För någonstans har det alltså suttit en person, med arbetsuppgiften “Skriv pingvinskämt!”. Svaret måste ha varit något i stil med “Hur många?”. Och svaret på det måste ha varit “Minst femtio”.
Alltså – någon har som jobb att komma på humor. Om pingviner. Tillräckligt korta, slagfärdiga grejer att trycka på fliken på ett chokladgodispapper.
Det måste vara Världens Coolaste Jobb. Och jag är, trots att jag är nöjd med mitt liv, lite, lite avundsjuk på den personen.
“Freeze a jolly good fellow” … Underbart! Engelsk humor när den är som bäst!
Q: What occupation had the man who designed Noah’s boat?
A: Architect!
Jaha, så engelska ordvitsar går hem?!
Men jag håller med om att det är en bra idé, och ett häftigt jobb. Hör av dig till Göteborgs Kex, de kanske nappar på idén?
Har ditt relation till godiset i fråga måhända något samband med ett osunt förhållande till diverse andra pingvinrealterade “produkter” från ditt tidigare yrkesliv?
Länktips: http://www.britsuperstore.com/acatalog/McVities_Penguin.html
Allan – wow. Tack. (Fast typ dubbelt så dyrt som det brukar vara…) Å andra sidan – värt det.
Björn – Har ditt relation till godiset i fråga måhända något samband med ett osunt förhållande till diverse andra pingvinrealterade “produkter” från ditt tidigare yrkesliv?
Hmmm. Intressant tes. Men om det stämmer är det i så fall tvärt om, att ett osunt intresse för pingvinrelaterade produkter i yrkeslivet influerats av just den här chokladbiten. Åt min första Penguin-bar när jag var i England 1982.
Som jag minns det var det i Eastbourne, Ingela och Cathrine, som också är tvillingar, var där och var någon slags barnvakter åt mig och Jesper. Det var afternoon tea och scones med vispad grädde och marmelad serverades. Och det hela avslutades med detta. Efteråt, samma eftermiddag vill jag minnas, åt jag för första gången paprikachips. Som jag TROR var formade som Hajkäftar och hette Jaws (anspelade på filmen).
Det är möjligt att jag blandar ihop flera minnen till ett, men det är så jag kommer ihåg det, i alla fall.
Möjligen är det också samma år som Engelska och Förenta Staternas arméer drabbade samman i stora slag på vardagsrumsgolvet, avfyrade små plastgranater mot varandra med hjälp av fjäderförsedda kanoner och sedemera höll på att gå ett gruvligt öde till mötes då överbefälhavarnas fader råkade trampa på någon plastsoldat som inte blivit uppstädad.
Att trampa på legobitar gör ont. Jag kan bara försöka föreställa mig hur det känns att få en plastbajonett, ja en hel liten soldat med gevär och allt, faktiskt, uppkörd i hålfoten. Och jag kan rent av tycka, idag, att hotelsen att slänga varenda pinal som inte städades undan på momangen var helt förståelig.
Hahaha.
Något säger mig att pingvin-skämtaren jobbar i Spårköping…