Mer eller mindre normal

Läser frågan på bloggen Syrrans granne – Du beter dig väl normalt?

Och börjar tänka efter… Hur normal är jag egentligen? Eller snarare – vad har jag i mina SMS, mina mail, min sparade data på hårddisken och i mina samtal som, av någon som inte känner mig, kan klassas som tillräckligt onormalt?

Självcensur? Är det dags för det nu?

På min hårddisk finns allt möjligt osorterat. Som hur mycket blod människor innehåller och vilka näringsämnen det innehåller. Här finns Koranen och inte så få olika tolkningar och utläggningar av texter ur den. Liksom några riktigt otäcka Bibeltexter.

Den som skulle vilja kolla mina banktransaktioner via Internet skulle snart se ett besvärande mönster. Varje månad ges en “större summa” pengar till vad som av allt att döma är en militant, kristen organisation. Om man skulle gå tillbaka i tiden ser man att jag också stöttat återuppbyggnaden av en moské.

Ganska enkelt skulle man märka på SMS och telefonsamtal att jag både tränade mig i olika kamparter och att jag hade regelbundna kontakter med politiskt tvivelaktiga personer. (Varannan vecka beskrivna som extremhöger, respektive extremvänster).

Jag har haft ganska täta kontakter med kriminella. Nämligen sådana som brutit sig in på Saab i Linköping för att sabotera viktig krigsmateriel.

Skumt. Komprometterande. Belastande. Och hade jag blivit anklagad för terroristbrott är frågan hur mycket mer “case” man hade behövt ha…

Eller så kan man inse att jag är författare. Att jag är student av teologi och religionsvetenskap. Att jag stöttar Frälsningsarmén. Att jag är engagerad där, genom att bland annat träna ungdomar i kampsport. Att jag gillar Piratpartiet. Och att jag är lite lagom engagerad i icke-våldsfrågor.

Inte speciellt komprometterande, kanske. Men å andra sidan rätt långt från “normalt”.

-

Skrota FRA-lagen nu. Rösta in Piratpartiet i Riksdagen och låt oss få ett slut på eländet. Det här suger!