Comments on: Dagens kreativa utmaning

By: Jesper

Jesper — Mon, 30 Nov 2009 12:35:03 +0000

Hur har det gått med tävlingen? Många fina bidrag, men vad hände sedan?

By: Magnus Spång

Magnus Spång — Sat, 28 Nov 2009 17:54:26 +0000

Jag har skrivit två dikter i mitt liv. Båda när jag tillbringade åtta månader som volontär i ett missionsarbete i Sierra Leone, ett av världens fattigaste länder. Det här var i början av 90-talet så det har ju gått några år sedan dess. Jag tar dock fortfarande fram den här dikten ibland. Som en påminnelse till mig själv om hur världen tyvärr ser ut.

TÅRAR AV MAKTLÖSHET
Tillägnad de minsta

Ser dem på gatan
vartän jag går

De lever på nåder
med utsträckta händer

Stjäl från sina nästa
eller säljer sina kroppar

Sargade händer sträcks mot mig
Sorgsna ögon letar efter mina
Vänder mig om, vill inte se

Dövar mitt samvete
med falska ord:

“Kan inget göra
de är ju så många”

Ser henne i ögonen
Hopplöshet och övergivenhet
är det enda jag ser

Hennes ögon bränner i mig
bränner hål i mitt hårda skal

Det är hennes förtvinande kropp
jag konsumerar i min lyxtillvaro

Det är hennes framtid och hopp
jag spottar ut
när det inte smakar gott

By: Karin

Karin — Fri, 27 Nov 2009 23:54:10 +0000

Mycket upplyftande att läsa gamla tonårsdikter man skrivit…
Tyvärr var jag inte så noga med vem som skrivit dikterna jag skrivit in i min bok… så jag safear med såna som jag vet jag har skrivit själv.

Ännu en stjärna på himlen är tänd
Gud har sitt barn till hemmet sänt
Den sjuke finns nu tryggt hos Gud
där hon försöker förmedla sitt glädjebud
“Krämporna som på jorden var
har sinat -9inte ett spår finns kvar
Gud tar hand om sina barn var da
Precis som han en gång sa
Du ska ej mig sörja
Livet har just börja’
En sak säger jag er
Frukta ej döden mer
Gud står där på livets andra strand
Snälla du, fatta hans utsträckta hand”

—-
Och så en smått ilsken…

Innan du kom var allt så underbart
Vi lekte och hade roligt
Men du tog över hennes plats
inom kort förstördes något fint
som byggts upp under flera år

Du kom och tog över allt
Plötsligt var det inte skoj att leka längre
Vi kunde inte ha roligt tillsammans
Åh, vad jag hatar dig
Var du tvungen att nästla dig in i mitt liv?
Jag älskade ju henne,
men vad fick jag istället?

Åh, vad jag hatar dig,
av hela min själ hatar jag dig
Det du har gjort mot mig och min vän
kan jag aldrig förlåta dig för
FÖRSVINN, snälla du

—–

Måste ta mig friheten och (utom tävlan förstås) skicka väg en bonusdikt av Erik Gustafsson också

Kvinnan är som hallontörnet
Lockar dig ljuvt
men -en för hastig rörelse och du blir riven
När du tillslut nått in
Till grenar tyngda med hallon
känns en säkerhet
i orörligheten
Men tanken på att röra sig
rivs

——
Tack för att du fick mig att ta upp min gamla bok.

By: Jesper

Jesper — Fri, 27 Nov 2009 18:10:33 +0000

http://krubb.blogspot.com/2009/11/kokshaiku.html

By: Johanna G

Johanna G — Wed, 25 Nov 2009 15:35:42 +0000

Haha! Den var bra! =)
Vi var mindre kulturella och ägnade mattelektionerna åt att spela luffaschack istället. Blev vi påkomna så dealade vi: Vann vi så fick vi fortsätta spela luffaschack lektionen igenom, vann fröken så blev vi tvungna att räkna! Låt mig bara säga att vi var välslipade på luffaschack!

By: mackan

mackan — Wed, 25 Nov 2009 14:35:18 +0000

Johanna G –

Tänkande på de stunder som var,
jag gjorde denna reflektionen:
Mina bästa dikter jag skrivit har
i skolan, på matematiklektionen…

By: Allan

Allan — Wed, 25 Nov 2009 14:29:09 +0000

Himlen den är grå
Solen gömmer sig nå’nstans
Jag äter choklad

By: Bloggrunda igen | Mackan Andersson

Bloggrunda igen | Mackan Andersson — Wed, 25 Nov 2009 13:11:58 +0000

[...] slutligen – på tal om skrivande – ni har väl inte glömt bort veckans lilla skrivarutmaning? Skriv en dikt – vinn fina priser. Eller, ja, priser i alla [...]

By: Johanna G

Johanna G — Tue, 24 Nov 2009 19:08:43 +0000

Delar med mig av min enda dikt (iaf den enda som jag minns) som jag har skrivit. Den tillkom i nian vill jag minnas. Har dock ett minne av att jag inte var fullt så deprimerad som den kanske kan låta…

“Life is boring
I’m depressed
Most time for homework
School takes the rest
Helping at home
Never see a friend
One hour to sleep
That becomes the end”

By: Patrik Olterman

Patrik Olterman — Tue, 24 Nov 2009 11:45:27 +0000

Hjärtedöd
————-
Inte ett ljud hörs då hjärtat sakta brister
Stilla ropar hjärtat ljudlöst på hjälp
Månens kalla sken över staden
Rött blod färgar snö drivan
Vita flingor faller tyst
Livet går vidare
Lämnar mig
Där i snön
Ensam
.