Dagens kreativa utmaning
Jag måste komma ut ur garderoben. Jag har skämts länge nog över vem jag är och försökt dölja det. Men sådan här är jag – jag är skapad sådan och det är bara att erkänna och stå för det. Älska mig för den jag är eller låt bli. Jag gillar lyrik!
Ja, det är sant!
Jag vet att jag är bra på att dölja det. Jag talar om Buffy the Vampire Slayer, om Kung Fu-film och om serietidningar. Jag pratar om Lovecraft och King. Men aldrig om Ferlin. Jag har ofta uttryckt min beundran för Star Wars, Sagan om ringen-filmerna och har hävdat att Million Dollar Baby är ett mästeverk. Men jag har tigit om att jag gråter varje gång jag ser Döda Poeters Sällskap.
Men nu är det alltså ute – jag gillar poesi! Eller ännu värre – jag älskar poesi!
-
Det fanns en tid i livet då jag skrev en massa sångtexter. Vilket väl får betraktas som tonsatt poesi, egentligen, även om jag aldrig skulle ha erkänt det då.
Ett kort tag på gymnasiet hängde jag med en tjej som tecknade otroligt vackert – döda rosor, korpar, flickor som gick ensamma över kyrkogården, that sort of thing – och då skrev jag sådär överdrivet sorgsna dikter som man bara kan skriva när man är sjutton år. (Eller sexton, egentligen, men jag var antagligen lite sen i utvecklingen)
Jag ville själv egentligen bli serietecknare och jag gjorde bland annat en teckning av en ung kvinna i siluett mot ett stort, gotiskt fönster. Det var ett tydligt nattmotiv. Och så skrev jag, med blossande kinder…
…and lonely, of her youth deprived,
she did not live, she just survived.
She never hesitated when
she went, to not come back again…
En teckning som jag tror att endast brorsan såg. Jag har aldrig vågat visa den för någon annan och idag är jag osäker på om den ens finns kvar.
Men ni förstår…
“She went, to not come back again…”
Vilken rad! Både suggestiv och over the top! Jag måste, motvilligt, erkänna att jag älskar den. Också.
-
Äh, låt oss göra något kul av det här – finns det några fler poeter i garderoberna där ute? Finns det lådor med skämspoesi? Är du en sådan där som nästan inte vågar erkänna att du älskar en vacker formulering?
Bra – det här är tävlingen/leken för dig.
Skriv en dikt – versmått, form eller rim är totalt upp till dig. Du väljer också tema helt själv.
Posta här i kommentarsfältet eller på din egen blogg, med en länk hit (så att jag hittar dig).
Vi har någon slags gemensam omröstning.
Den som vinner får välja pris av:
- En överdrivet känslosam dikt om döden, med någon vacker (nåja…) handtecknad illustration…
- “Författarskolan” av Göran Hägg
- “The Heart of the Artist” av Rory Noland
Skicka in före lördag, 28 nov, 23.59 CET.
Omröstningen sker på söndag och prisutdelning måndag den 30 nov.
OK? Säger så…
Nu ska jag skriva!
Hjärtedöd
————-
Inte ett ljud hörs då hjärtat sakta brister
Stilla ropar hjärtat ljudlöst på hjälp
Månens kalla sken över staden
Rött blod färgar snö drivan
Vita flingor faller tyst
Livet går vidare
Lämnar mig
Där i snön
Ensam
.
Delar med mig av min enda dikt (iaf den enda som jag minns) som jag har skrivit. Den tillkom i nian vill jag minnas. Har dock ett minne av att jag inte var fullt så deprimerad som den kanske kan låta…
“Life is boring
I’m depressed
Most time for homework
School takes the rest
Helping at home
Never see a friend
One hour to sleep
That becomes the end”
Himlen den är grå
Solen gömmer sig nå’nstans
Jag äter choklad
Johanna G –
Haha! Den var bra! =)
Vi var mindre kulturella och ägnade mattelektionerna åt att spela luffaschack istället. Blev vi påkomna så dealade vi: Vann vi så fick vi fortsätta spela luffaschack lektionen igenom, vann fröken så blev vi tvungna att räkna! Låt mig bara säga att vi var välslipade på luffaschack!
http://krubb.blogspot.com/2009/11/kokshaiku.html
Mycket upplyftande att läsa gamla tonårsdikter man skrivit…
Tyvärr var jag inte så noga med vem som skrivit dikterna jag skrivit in i min bok… så jag safear med såna som jag vet jag har skrivit själv.
Ännu en stjärna på himlen är tänd
Gud har sitt barn till hemmet sänt
Den sjuke finns nu tryggt hos Gud
där hon försöker förmedla sitt glädjebud
“Krämporna som på jorden var
har sinat -9inte ett spår finns kvar
Gud tar hand om sina barn var da
Precis som han en gång sa
Du ska ej mig sörja
Livet har just börja’
En sak säger jag er
Frukta ej döden mer
Gud står där på livets andra strand
Snälla du, fatta hans utsträckta hand”
—-
Och så en smått ilsken…
Innan du kom var allt så underbart
Vi lekte och hade roligt
Men du tog över hennes plats
inom kort förstördes något fint
som byggts upp under flera år
Du kom och tog över allt
Plötsligt var det inte skoj att leka längre
Vi kunde inte ha roligt tillsammans
Åh, vad jag hatar dig
Var du tvungen att nästla dig in i mitt liv?
Jag älskade ju henne,
men vad fick jag istället?
Åh, vad jag hatar dig,
av hela min själ hatar jag dig
Det du har gjort mot mig och min vän
kan jag aldrig förlåta dig för
FÖRSVINN, snälla du
—–
Måste ta mig friheten och (utom tävlan förstås) skicka väg en bonusdikt av Erik Gustafsson också
Kvinnan är som hallontörnet
Lockar dig ljuvt
men -en för hastig rörelse och du blir riven
När du tillslut nått in
Till grenar tyngda med hallon
känns en säkerhet
i orörligheten
Men tanken på att röra sig
rivs
——
Tack för att du fick mig att ta upp min gamla bok.
Jag har skrivit två dikter i mitt liv. Båda när jag tillbringade åtta månader som volontär i ett missionsarbete i Sierra Leone, ett av världens fattigaste länder. Det här var i början av 90-talet så det har ju gått några år sedan dess. Jag tar dock fortfarande fram den här dikten ibland. Som en påminnelse till mig själv om hur världen tyvärr ser ut.
TÅRAR AV MAKTLÖSHET
Tillägnad de minsta
Ser dem på gatan
vartän jag går
De lever på nåder
med utsträckta händer
Stjäl från sina nästa
eller säljer sina kroppar
Sargade händer sträcks mot mig
Sorgsna ögon letar efter mina
Vänder mig om, vill inte se
Dövar mitt samvete
med falska ord:
“Kan inget göra
de är ju så många”
Ser henne i ögonen
Hopplöshet och övergivenhet
är det enda jag ser
Hennes ögon bränner i mig
bränner hål i mitt hårda skal
Det är hennes förtvinande kropp
jag konsumerar i min lyxtillvaro
Det är hennes framtid och hopp
jag spottar ut
när det inte smakar gott
Hur har det gått med tävlingen? Många fina bidrag, men vad hände sedan?