“Manliga” pappor är bättre än… vad?
Min statusrad i Facebook en stund igår var:
Min son springer runt här hemma i strumpor, kalsonger och med ett rosa paraply med Disney-prinsessor….
Grabben, som är tre, är emellanåt en riktigt “grabbig” kille. Han älskar att brottas med sin pappa (och sin mamma, när hon ställer upp på det). Han klättrar gärna i träd. Han fascineras av lastbilar, traktorer och motorcyklar och det är Spider-man som gäller.
Samtidigt älskar han rosa. Han vill gärna ha nagellack. Han tar på sig sin mors högklackade skor och hittar han en glittrig tiara i leksaksaffären så slår beslutsångesten till – traktor eller tiara…
Det är en känslig kille. I en känslig fas i livet, tror jag.
Till mig, som pappa, skriver Jakob Olofsgård i tidningen Dagen “Våga vara en manlig pappa!”
En pappa ska vara närvarande och visa känslor tillsammans med sina barn - som män. För visst finns det en grundläggande skillnad på hur män och kvinnor visar känslor.
[...]
Det här är kanske känsligt att ta upp i vårt jämställda land, men jämställdhet innebär väl ändå inte att det kvinnliga och manliga ska försvinna och allt bli neutralt. Det blir fel då den ena eller den andra blir allt för dominant. Precis som kvinnor kan blir nedtryckta av sina män så tror jag att många män i dag är nedtryckta av sina kvinnor, på ett eller annat sätt. Och det är då den frånvarande manliga papparollen kan resultera i trasig och vilsna barn.
Artikeln är inte speciellt lång.
Och jag kan därför inte vara helt säker på exakt vad Jakob Olofsgård menar med begrepp som manlighet och kvinnlighet. Eller förvisso trasighet eller vilsenhet hos barnen.
Jag delar hans uppfattning att pappor borde vara närvarande i sina barns liv.
Men jag funderar lite över det där att många män skulle vara nedtryckta av sina kvinnor. Stämmer det verkligen? Och om det verkligen är så – innebär en tillbakahållen “manlighet” (vad det nu är) per automatik att barnen far illa? På vilket sätt?
Själv känner jag ofta att vi, både män och kvinnor, snarare trycks ned av tvingande mallar och förutfattade meningar om vad som är “manligt” och “kvinnligt”. All reklam, nästan alla mediabilder, förstärker just detta – vad är “manligt”, respektive “kvinnligt”. Få talar om vad som är “mänskligt”. Oftast ska det “kvinnliga” ställas emot det “manliga”. Det blir sällan något om vad det innebär att vara människa, först och främst.
Bloggen – kan vi diskutera det här? Behöver v en definition av manlighet och kvinnlighet? Och behöver vi, som föräldrar, uppträda på något speciellt sätt för att våra barn ska växa upp som hela individer?
Jag tycker vi som föräldrar ska vara goda förebilder i hur vi agerar. Om det sedan bedöms som “manligt” eller “kvinnligt” tycker jag, i mina ögon, är oväsentligt. Jag mekar med datorn och gillar att dammsuga. Min fru fixar med tvätten och spikar ihop och upp saker här hemma. Vad är “manligt/kvinnligt” i detta fall?
Min dotter gillar att slåss med svärd, klättra i träd, våldsamma actionscener, prinsessor, rosa klänningar och trollspön. Jag tror på att låta människor vara människor. Inte begränsa dem i vad de “ska” gilla eller göra. Min lilla son gillar att dansa, ha smycken på sig och alla bilar som finns i hela världen. Expandera deras valmöjligheter, inte förminska dem.
Min grannes ena tös är homosexuell. När hennes mamma pratade med henne och om det faktum att hon precis gjort slut med sin kille, sade hon så här:
-”Jag blir inte kär i ett kön, mamma. Jag blir kär i en människa”
Jag tycker det sammanfattar delar av diskussionen om man/kvinna rätt bra.
Personligen mår jag illa av att se t.ex. julklappskatalogerna som alla leksaksföretag sprutar ut i dessa dagar. Rosa sidor för flickor (dockor, mjukisdjur, mikrofoner) och blå sidor för pojkar (sportspel, krigsleksaker, exprimentleksaker i kemi!). Och vi konsumenter köper skiten!
Bra skrivet, Mackan.
Och jag vet inte om du sett det här? Men ibland är du i så fall mer aktuell än du förstår:
http://blogg.aftonbladet.se/1/2009/11/veckans-bloggtema-manlighet
Hej!
Kul att det kom lite reaktioner på min artikel om att “våga vara en manlig pappa”.
Min tanke var just att ställa saker på sin spets. Annars blir det ingen debatt, som behövs om detta.
Och JA, det finns fler män än vad vi anar som är nedtryckta och förtryckta av sina kvinnor, fast kanske inte fysiskt, utan psykiskt.
Och “manlighet” förknippar jag inte med vissa intressen eller färger på kläder, utan att Guds tanke med att skapa man och kvinna var att vi skulle komplettera varandra.
Kul med debatt!
Jakob Olofsgård – Hej! Och kul att du “vågar” skriva här, du också. Även jag gillar ju, som kanske anas, debatt.
Men för att då debattera lite – du skriver igen att det finns fler män än vi anar som är nedtryckta av sina kvinnor och då undrar jag lite vad du bygger det uttalandet på?
Jag tror också att Gud skapade oss till man och kvinna, till Guds avbild (tillsammans). Men vilken är då din definition av manlighet? Vad är speciellt manliga egenskaper, utan vilka barnen far illa?
Jesper – Kul! Hade (naturligtvis) missat. Läser inte “blogg-bloggar” i någon större omfattning. Å andra sidan gillar jag Mymlan, så…
Rolig synkronicitet!
Andrej – Angående julklappskataloger… Är det på riktigt? Har inte sett någon leksakskatalog än i år (puh!) men det är en av de där grejerna som jag verkligen skulle snea ur på, på riktigt.
Och i övrigt är det väl ovanligt klarsynt av tösen
Vet nu inte hur gammal hon är, men det var en god sammanfattning. (Sedan har jag hittills bara blivit kär i tjejer och nu senast min fru, för tolv år sedan. Så möjligen har biologin något att göra med det också, även om känslolivet kanske mer är könlöst?)
Andreas Rönnqvist – Glada zombievinkar!
“Expandera deras valmöjligheter, inte förminska dem. “ – Amen, brother! Preach on! 
Debatt är friskt, skönt med en blogg där man kan hålla person angrepp borta…
Jo, jag kanske har utryckt mig en aning vagt om “nedtryckta” män. Det bygger helt på egna erfarenheter under mina 8 år som pastor. Det är allmänt känt att många män misshandlar sina kvinnor, men kvinnans “misshandel” är på det psykiska planet. Blicka runt i din omgivning, så ser du par där du ser att kvinnan är mer dominant kanske, inget fel med det kanske, men när det går till överdrift så trycks mannen ner och hindras från att leva fullt ut. Det finns män som far riktigt illa av detta. Låter detta nytt för dig?
Manliga egenskaper handlar egentligen om att man ska vara den människa vi är skapta till fullt ut. Men jag nämnde några saker i artikeln, som tydlighet där män har ett sätt i ledarskap, “att leda med hela handen”. Eller att som man våga vara fysisk: både krama om och “ta i” barnen för att visa vad som rätt och fel.
Men det hettar alltid till när man påstår att det är skillnad på man och kvinna. Vilka skillnader ser du, eller är det ingen skillnad?
Jakob – Jag gillar också riktig debatt bättre än personangrepp.
Vi behöver inte tycka likadant, men vi kan bete oss som folk, ändå.
Nå – jag vet inte vad jag ska ange som typiskt “manliga” egenskaper, faktiskt. Så fort jag för mig själv tar upp ett exempel, dyker för min inre syn ett ansikte från “fel” kön upp med just den egenskapen.
Risken är att vi katalogiserar egenskaper som det ena eller det andra utan att det nödvändigtvis är mer än fördomar om hur det “borde” vara.
När det gäller att “leda med hela handen” tänker jag på Farmor, och funderar om det inte helt enkelt kan vara så att man mer allmänt uppfostrade barn på det sättet tidigare? Oavsett några könsroller?
Och när det gäller det där med att krama om eller ta i barnen så är det Mamma jag tänker på.
Frågan är nu inte heller jätteviktig för mig. Men jag ser inte nödvändigtvis att de egenskaper du tar upp är speciellt manliga. Eller förvisso kvinnliga.
När det gäller de nedtryckta männen så… Jag har helt enkelt inte mött det på det sättet. Trots att jag också arbetat inom frikyrkan för några år sedan. Å andra sidan har jag inte letat efter det heller och det kan helt enkelt vara så att jag inte var vaken för det.
Precis, vi bär med oss olika upplevelser av personliga egenskaper.
Men vad för positiva egenskaper har du från manliga förebilder, eller saknas dem?
Och jag ställer frågan igen: Är det skillnad på män och kvinnor i familj och uppfostran?