Veckans moralpanik – MMA
I dagens DN (tack för tipset, Mamma), skriver ett antal professorer vid Karolinska institutet en debattartikel om MMA och dess förmodade effekter i form av hjärnskador. Debattartikeln har rubriken “RF måste ta ställning mot våldet“.
MMA är en idrott, vars huvudförbund Svenska MMAförbundet är med i “Svenska Budo- och kampsportsförbundet” (inte “Svenska budoförbundet”, vilket felaktigt anges i debattartikeln) som ären del av Riksidrottsförbundet. Det är ett sätt att tävla i flera kampsporter (Mixed Martial Arts), under gemensamma regler.
Det innebär att ett karateka – en som tränar karate – kan möta exempelvis en traditionell boxare under kontrollerade former. Eller att en boxare kan möta en brottare. För det är den andra delen med MMA som är “Mixed”, kamp tillåts både stående (boxning, kickboxning, karate, etc…) och på marken (brottning, brasiliansk Jiu-Jitsu, etc)
MMA är alltså – om man ska vara ärlig och nogrann med definitionerna – inte en “ny kampsport”, utan ett tämligen nytt regelsystem för hur kampsportsutövare kan mötas över respektive stils gräns. I spåren av detta nya regelverk dyker det upp nya träningssätt, nya idrottsmän som tränar delar av gamla kampsporter, men inte sätter sig in i hela system, etc. Men det är med förlov sagt en annan diskussion. MMA är inte en ny kampsport. MMA är ett regelverk. Eller ett paraplybegrepp, om man så vill.
Flera av de idrottsmän som deltar är dessutom “grenspecialister” inom flera kampsporter, det vill säga att de tävlar både grenspecifikt under sin arts egna tävlingsregler och “mixed”, under MMA-regler.
För att kunna tävla både stående och i markkamp så tränar de flesta flera kampsporter.
-
De senaste veckorna, efter att det anordnats två proffsgalor i MMA i Sverige, har det höjts röster som med darr på rösten krävt att sporten ska förbjudas.
Och nu senast, alltså, att RF bör utesluta sporten.
Tvärt emot den vetenskapliga metoden, som dessa professorer får antas företräda, ylar man högt om saker man inte känner till. Jag tänker inte uttala mig huruvida MMA ger hjärnskador eller inte. Jag hoppas dock innerligt att den forskningen bedrivs mer seriöst än den som gett upphov till den här debattartikeln. För faktum är att Herrar Professorer hade kunnat undvika sina mest flagranta sakfel genom att lägga tio sekunder på Internet eller öppna en bok med RFs ekonomiska och skadestatistik.
Eller, förvisso, den regelbok som är aktuell.
Professorerna:
“Det är okej att slå upprepade slag mot huvudet på den som ligger.”
Regelboken, tillåtna tekniker:
“19.2 Slag mot huvud, kropp och ben när motståndaren har en aktiv markposition”
Regelboken, fouls
“21.1 Attackera en liggande eller på annat sätt försvarslös motståndare”
“Men vänta”, kanske du säger, “är inte de där två reglerna motstridiga?” För alla som tränar, tävlar eller har sett en MMA-match är de inte det. Den första regeln säger att om den ena fightern aktivt försvarar sig, som exempelvis en brottare som försöker få omkull en boxare, så får boxaren fortfarande slå mot (framsidan av) huvudet, kroppen och benen. Alltså under en pågående kamp.
Man får dock inte i MMA slå sin motståndare till golvet och sedan fortsätta. Det är till och med så att reglerna här är skarpare än i boxning, där någon kan bli slagen till golvet, få en räkning, resa sig på nio, bli nedslagen igen, etc. I MMA är matchen slut om du inte intelligent kan försvara dig. Samma sekund någon knockas, alltså.
“23.1 Om en tävlande blir nedslagen och inte kan försvara sig effektivt/blir liggande skall matchdomaren omedelbart stoppa matchen (referee stops contest RSC).”
(I Sverige har omkring 2 procent av alla matcher vunnits på knock, för övrigt. Och då räknar man inte till tio eller så, utan domaren blåser direkt, matchläkaren springer in i ringen eller buren direkt, vanligtvis inom några sekunder och matchen är över.)
Professorerna igen:Det är okej att strypa motståndaren till medvetslöshet.
Och här måste svaret bli “Mja…”
För förvisso är strypningar (inte med händerna, men med underarmarna) tillåtna. Ungefär som i OS-grenen Judo, för övrigt. Men att det går till medvetslöshet är inte vanligt i tävlingssammanhang. Domaren avbryter matchen när den ena parten inte längre kan försvara sig.
Däremot förekommer det strypningar och att den som utsätts för dem själv ger upp. Just att själv ge upp matchen, för att undvika skador, är det absolut vanligaste sättet som en match avgörs.
Det är nu okej med en sport som tillåter spark mot huvudet.
Det är nu okej med en sport som tillåter spark mot huvudet, när båda tävlande står upp. Liksom, exempelvis, OS-grenen Taekwondo.
-
Jag har ofta hävdat att om alkohol eller tobak upptäckts idag, så skulle de aldrig ha blivit tillåtna. De dokumenterade skadeverkningarna är så pass stora att det helt enkelt vore oförsvarligt av folkhälsoskäl. Det är dock tämligen få, även inom sjukvården (som faktiskt har statistiskt på fötterna), som vill totalförbjuda tobak eller alkohol. Ett av skälen är att det är tydliga vuxenvaror, där vuxna människor förväntas kunna göra sina egna val.
När det gäller MMA har RF redan tidigare valt att ha med OS-grenarna
boxning
brottning
judo
Taekwondo
och övriga delmoment i MMA också. Jag tror inte att någon skulle säga att någon av de idrotterna är helt skadefria. De är kontaktsporter och idrottsmän på en elitnivå måste, tyvärr oavsett idrott, räkna med risken att skada sig. Däremot skulle nog de flesta idrottsmän på elitnivå hävda att de lever med riskerna, att de själva måste vara dem som slutligen bestämmer över sina kroppar.
När man av folkhälsoskäl vill föreslå ett förbud mot MMA, handlar det slutligen om det allmänna bästa kontra respekten för det personliga valet. Det är möjligt att RF borde överväga den typen av beslut. Liksom IOK. Men den här gången handlar det snarare om moralpanik än något annat.
Professorerna avslutar:
Alternativet att fortsätta ducka kommer att försätta RF i en ohållbar situation där människor kommer att ställa sig frågande till varför deras skattepengar skall gå till stöd för ett förbund som hanterar viktiga värdefrågor så enögt.
Jag ställer mig mest frågande till om mina skattepengar ska gå till professorer, som har en sådan slarvig inställning till källforskning och -kritik.
Hmm. Tycker ändå, efter den TV-dokumentär som visades härom veckan om just MMA (som väl kanske är det som dragit igång debatten?) att de bilder man visade var rätt läskiga.
I en match stryps en kille till medvetslöshet. Han får ett epilepsianfall i efterdyningarna av syrebristen.
I en match slås en kille ned och innan han nått mattan har hans mottävlande sparkat honom i huvudet ytterligare en gång och sätter sig sedan ovanpå honom och klappar på honom igen, tills han svartnar.
Ingen stoppar matchen.
Ringdomaren som intervjuas berättar att det är svårt att säga att sporten är säker. Att flera av killarna som tävlar får hjärnskador.
Läkare som kollar in matcherna kommenterar.
Finns det olika regler i MMA, beroende på var det utövas?
Finns det olika regler för t.ex. “amatör-” och “proffs-”, ungefär som i boxning?
Är det MMA du tränar, eller är det något slags annan kampsport? Hur ser det ut på kåren, där ni tränar? Tränar ni MMA där?
Jesper – du får naturligtvis tycka att de bilder som visas är otäcka. Jag tycker att en del av dem är otäcka. Kanske speciellt när man bara ser en sekund av en viss match, och det är just KO-ögonblicket.
Man kan jämföra med att göra ett reportage där man bara har med folk som skallar varandra i nickdueller i fotboll. Om varken du eller jag hade sett på fotboll så skulle vi båda tycka att det där med nickningar i fotboll var helt sjukt. Att en nickduell som leder till olycksfall där folk blir skadade är ett undantagsfall kanske vi inte ens skulle reflektera över.
Men. Jag ska försöka bena lite…
“Finns det olika regler i MMA, beroende på var det utövas?”
Jupps.
Dels är det lite olika i olika ligor, både när det gäller vilka tekniker som är tillåtna, längd på ronder sådant. Reglerna vad gäller vilka läkarkontroller som olika fighters måste gå igenom för att få tävla skiljer också. Och hur tätt man får tävla.
En skillnad, exempelvis, mellan den stora, kända, amerikanska proffsligan UFC och svenska regler är att där får man använda armbågar också. (Mot vissa delar av kroppen…)
Finns det olika regler för t.ex. “amatör-” och “proffs-”, ungefär som i boxning?
Mja.
Eller jo.
Eller såhär – de regler som finns på SMMAF:s hemsida är de regler som oundvikligen måste finnas för att arrangören ska kunna hålla en tävling. (Där för övrigt Länsstyrelsen har sina kontrollanter för att se till att alla bestämmelser följs…)
Däremot är det vanligt att amatörtävlingar både tillåter fler skydd (lite olika i vilken tävling), har fler otillåtna tekniker än proffsmatcher, etc. Men det är alltså lite olika från tävling till tävling.
Är det MMA du tränar, eller är det något slags annan kampsport? Hur ser det ut på kåren, där ni tränar? Tränar ni MMA där?
MMA är, som sagt, ett regelsystem – inte en speciell kampsport.
Jag tränar själv en liten nätt blandning av
Boxning (traditionell…) och Kuntao för mitt stående game, samt
Jiu Jitsu och (Baringin Sakti Silat) Harimau för mitt groundgame
Det vi lär ut på kåren (alltså kyrkan där jag är med) är Kuntao och Silat. Boxning och JJ tränar jag annorstädes.
Det har hänt att vi sparrats under MMA-regler, om två fighters kommit överens om det i förväg. Men vi tränar inte “MMA”. Det finns två MMA-klubbar i Malmö, varav den ena – “MMA-Alliance” lär ut i princip samma stilar som de jag tränar, men där man tydligen sparras under MMA-regler regelbundet.
Att inte kalla MMA för en kamsport utan att kalla det “en paraplyorganisation” känns lite knöligt – varför i så fall skapa ett specialidrottsförbund och registrera “MMA-klubbar” hos RF? Att sedan folk ser det som “en egen kampsport” kan ju ha att göra med att utövarna och arrangörerna av galor själva pratar om det inte som en samling olika sporter, utan en enda.
I det här TV-reportaget pratas det om det – precis hela programmet – som “världens tuffaste kamsport”:
http://svt.se/2.119865/1.1764811/sa_gjorde_vi_reportaget_br_om_mixed_martial_arts?lid=puff_1764504&lpos=extra_1
Och det är väl det som folk har sett och reagerat över?
Jesper – att flera reagerar över något behöver ju inte innebära att de har rätt, eller?
Men jag ska försöka att ge ett svar, så som jag känner till det.
I Sverige har vi, sedan några år, rätt hårt rättsligt reglerat hur kampsport får organiseras. Det är något av en djungel och jag ska försöka förklara hur det ser ut och varför det är organiserat som en speciell kampsport i Sverige.
I Sverige finns sedan 2006 en speciell lagstiftning angående kampsport som innebär att en arrangör måste få ett speciellt tillstånd hos Kampsportsdelegationen, Länsstyrelsen i Örebro. Detta gäller allt från rennäsansfäktning (SCA, exempelvis) till boxning. Både på amatör- och proffsnivå.
I kampsportsdelegationen sitter främst ett antal läkare och jurister. Det är alltså inte indrottsrörelsens egna representanter, utan en delegation tillsatt av regeringen.
För att göra en lång historia kort så kan man säga att SMMAF bl a startade för att ena alla de klubbar som på något sätt hade MMA på schemat (vilket står på deras hemsida) för att kunna göra enhetliga ansökningar om temporära tävlingstillstånd.
(Här kan inom parentes berättas att SMMAF numera har ett tillsvidaretillstånd för att anordna matcher, något som exempelvis inte finns för boxning i Sverige, vare sig på amatör- eller proffsnivå.)
Runt om i landet finns ett 60-tal “MMA-klubbar”, det vill säga klubbar som under samma tak har en (kick-)boxningstränare, en jiu-jitsu/brottningstränare och kanske något mer, och som tränar sparring under MMA-regler. Vidare finns det ett antal klubbar som är dubbelanslutna till SMMAF och respektive sports underförbund i RF. Det är exempelvis inte ovanligt för BJJ och det finns även någon Muay Thai-klubb som är dubbelansluten.
Folk som tränar någon form av kampsport till klubbar som inte är anslutna till SMMAF får inte tävla i MMA (i Sverige). Även om de tränar i just de stilar som är vanliga i MMA.
Enskilda tävlande måste ansöka om en tävlingslicens, men den är grenspecifik. Alltså är MMA “en kampsport” i Sverige (av administrativa skäl) och internationellt ett samlingsbegrepp för en viss typ av tävlingar. Som alltså är “mixed” just för att det inte är en kampsport, utan flera som möts under ett gemensamt regelverk.
Och för att vara övertydlig – jag får alltså inte tävla i MMA i Sverige. Så alla kan andas ut. SALT i Malmö (där jag tränar) har i dagsläget inte råd att vara med i SMMAF och därför får inte heller deltagarna tävla i MMA i Sverige. De som vill tränar dock fortfarande “mixed”, dvs både stående och markkamp.
För vad det är värt. I alla fall en förklaring till varför begreppen är lite olika
Om du frågar en utövare på en enskild klubb ansluten till MMA-förbundet vad han eller hon tränar torde de spontant svara “MMA”, inte “kickboxning, brasiliansk Jiu-jitsu och lite judo”. Medan om du frågar en BJJ- eller MT-fighter som också tävlar under MMA-regler så lär du få ett annat svar. Sporten ser olika ut varifrån man står, organisatoriskt.
(Och frågar du Lyoto Machida eller George St Pierre (kända MMA-proffs i UFC) kommer de att säga att de tränar Karate, först och främst, men att de korstränar lite annat också…
)
Och – kom jag på nu – det är för övrigt intressant att det är just neurologer som sitter i Kampsportsdelegationen, och som nu gett tillsvidaretillstånd för MMA i Sverige…
Med utgångspunkt i den inledande artikeln, alltså.