Skräcklitteratur och stålar

Jag tänkte göra en sådan där postning om ekonomi igen. Det har blivit några stycken, varav den mest lästa handlade om hur man inte stjäl från mig när man kopierar en av mina böcker.

Det kommer inte att vara en “gör så här”-post. Det är en “så här gjorde jag”-post. Förhoppningsvis är det till inspiration för någon. Jag hoppas verkligen det.

Låt mig börja med att förklara ett par saker. Eller redogöra för mina egna erfarenheter, efter att ha fått två böcker publicerade av traditionella förlag:

Det går inte att tjäna pengar på författande. I alla fall inte skräcknoveller.

Jo, jag vet att någon kommer att säga “John Ajvide Lindqvist”, men faktum är att vi är ganska många i Sverige som skriver mörkare genrelitteratur och i princip ingen av oss tjänar några pengar på det. I Sverige finns Eskapix, som publicerar skräcknoveller. Det är en väldigt, väldigt smal tidskrift som är svår att få tag i. Och i övrigt så finns… typ inget mer.

Förlagen tar inte i skräcklitteratur med tång. Om du inte heter King eller Lindqvist, då.

Jag själv blev jättelycklig, som man kan vänta sig, när jag blev utgiven. Det var en slags kvitto på att jag hade “lyckats”, tyckte jag. Att jag var en “riktig” författare. Men det var också precis allt. Jag har tjänat mindre än sex tusen (!) kronor på “Ur mörkret“.

Det här är inte någon kritik mot förlaget. Det är helt enkelt bara sanningen. “Ur mörkret” gavs ut på ett litet förlag, vilket gjorde att man inte hade råd att marknadsföra boken. De trodde på boken och gav ut den i alla fall och det är jag jättetacksam för. Men det var också ett förlag som vanligtvis gav ut helt annan litteratur, vilket gjorde att deras vanliga distributionsvägar inte kunde användas. Det skulle förvåna mig om förlaget har tjänat en enda krona på mig, efter att alla kostnader är betalda.

Det går alltså, helt enkelt, inte att tjäna pengar på skräcknoveller i Sverige. I alla fall inte på det traditionella sättet. Inte för någon av alla inblandade.

-

Alltså var det dags att tänka annorlunda. När jag skrev min nya novellsamling, “Ur djupet” ville jag att alla faktiskt skulle få betalt för sitt jobb. Om det lyckas återstår att se, men såhär har jag gjort och såhär har jag tänkt.

Marknadsföring och distribution:

En bok kostar pengar att distribuera. Även om jag skulle trycka upp en kartong med böcker och sedan sälja dem själv, utan några fördyrande mellanhänder, skulle boken ändå kosta typ 30 kronor i frakt, minst, per sålt ex. Det är pengar som måste betalas efter att tryckkostnader och allt annat är betalt. Boken kostar alltså minst 70 kronor till slutkund innan någon har tjänat en krona på den.

Elektronisk distribution verkar vara the sh!t.

Om det går att distribuera en bok över Internet så är både tryckkostnaden 0 kronor och distributionskostnaden 0 kronor.

Vad kostar det att marknadsföra något?

Tja, hur långt är ett snöre? Dels beror det på vilka marknadsföringskanaler man väljer. Dels brukar det kosta något att skapa själva marknadsföringsmaterialet – det kan vara en annonstext, en reklamfilm, en tröja med logotyp på eller något. Dels brukar det kosta med själva kanalen eller bäraren, alltså annonsplatsen, reklamtiden i någon kanal, själva tröjan och den som ska bära den.

Den enda marknadsföring som är gratis är vad som brukar kallas mun-till-mun eller “word of mouth”. Att få folk att tala väl om din produkt.

Den typen av marknadsföring är gratis ur två aspekter – både kanalen (de som talar med varandra) och produktionen (nämligen din vara. Ingen extra marknadsföringskostnad, alltså).

Jag ska inte göra ett stort nummer av det här. Jag har redan gjort det en gång. Men det framstår alltså som att “sprida ditt verk gratis på Internet” åstadkommer “word of mouth”. Och du har inte förlorat något. Det är, till skillnad från konventionell marknadsföring, gratis. Det är ett nollsummespel, för du har inte tjänat något heller, men du har i alla fall inte ådragit dig kostnader innan du sålt något.

Ge bort din grej på Internet. Du har inte tjänat något på det (än) men du har inte förlorat något heller. Det är ett bättre resultat än ett traditionellt bokprojekt som kommit lika långt.

-

Tjäna pengar, då?

Intäktssidan ser nu lite tom ut. Om du ger bort dina grejer gratis på Internet kan du få en massa läsare. (Case in point – “Ur mörkret”. Den trycktes i drygt tusen ex, men har lästs drygt tolv tusen (!) gånger). Men det är inte kunder, definitionsmässigt.

Nu finns det en massa författare som menar att de inte skriver för att tjäna pengar. Att de inte bryr sig om huruvida de tjänar en spänn på sina alster eller inte. Mitt budskap är – grattis! Släpp era förlag, ge bort era alster själva och gläds åt att ni förgyllt livet för en stund för några tusen läsare.

Men min egen idé var att alla skulle tjäna pengar på mitt bokprojekt. Sån är jag. Jag gillar att skriva böcker. Men jag gillar också att tjäna pengar. Så – hur göra?

Dels finns “mecenat-modellen”. Eller donationer, kort och gott. Några poster ner i den här bloggen finns möjligheten att faktiskt, om man vill och gillar mitt och övrigas jobb med boken, ge en slant.

Skicka ett SMS till nummer 72500 med texten

darkness donate

Det här är något som vi faktiskt redan tjänat pengar på. Inga stora pengar, förvisso, men typ 65 spänn var, Jenny (illustratör), Anna (eh… alltiallo, kanske man ska säga) och jag.

För att ha kommit upp i samma pengar royaltymässigt skulle vi vara tvungna att ha sålt ett trettiotal ex. Med ett traditionellt förlag, alltså.

En annan modell som vi kommer att pröva är den mer klassiska Print-On-Demand. Det innebär att den som vill ha ett bläddringsbart, fint, pappersexemplar av boken kommer att kunna köpa den. Till samma pris som en vanlig pocket, faktiskt. Och förhoppningsvis är det tillräckligt många som vill ha boken i hyllan, eller läsa den utan batterier, för att det ska gå att tjäna pengar på det också.

För att krydda just den anrättningen  – den traditionella boken – ger vi ut den med lite extramaterial också. Fler snygga illustrationer. Och lite mer läsning. Betalande läsare får mer. Gratisläsare blir inte snuvade på något, men missar något.

POD håller dessutom nere kostnaderna för oss. Ingen av oss har behövt betala för tryck eller liknande. Och alltså har vi inte behövt backning av något förlag. Vi gör det själva! Och en större del av kakan landar på våra tallrikar också.

Ett sätt vi testat för att marknadsföra alltihop är att låta folk själva påverka en del av handlingen i boken. Det är min ärliga förhoppning att folk ska bli nyfikna på att läsa om sig själva (eller sina kompisar) och sina hjältedåd. Men vi lät deltagandet vara gratis.

Ytterligare ett sätt att tjäna pengar, som vi inte testat än, men som vi är lite sugna på, är att tillverka mechandise. Om vi ser att intresset för boken drar igång på allvar så kommer det säkert dyka upp “Man ska va’ som en zombie”-t-shirts, “Soulfood”-choklad eller liknande grejer. Allt sådant merch går idag att tillverka/sälja “on demand”, det också. Och det är precis det vi vill.

-

Det där med att vara erkänd av ett förlag då?

Well – erkännande är fint. Man blir varm inombords. Men man tjänar inga pengar på det.

På det här sättet

1. kommer boken ut över huvud taget. Och det gör att man kan tjäna pengar på den.
2. kommer boken ut i samma handel som om ett förlag gett ut den. Den kommer att gå att köpa via samma kanaler (Adlibris och Bokus) som mina tidigare böcker.
3. har vi mycket lägre produktionskostnader. Ingen måste lägga ut en massa pengar i förväg för tryck.
4. Andra står för distributionskostnaderna. (Nämligen butiken som säljer till slutkund).
5. inga marknadsföringskostnader.
6. större intäkter per sålt exemplar.
7. fler läsare (och fans) än om boken bara skulle finnas i pappersform.
8. bra karma!

Fundera över om erkännandet från ett förlag uppväger det här för dig. Det kan det mycket väl göra. Allt jag kan säga är att jag valt att experimentera med att göra annorlunda.