Kampsport, Icke-våld och det kristna kärleksbudskapet

2009 October 19
by mackan

Jag ska försöka att skriva en allvarligt menad postning. Ni vet, en sådan där “just nu tänker jag så här”-postning? En sådan där som man skriver till hälften för att man för samma diskussion med olika människor på olika platser och vill adressera dem alla samtidigt, och som till hälften är till för en själv. För att försöka bena upp lite vad man tänker på.

De flesta som läser min blogg vet att jag sysslar med kampsport. Och de som känner mig privat tycker antagligen att det är lite underligt.

Jag tillhör en generation där alla killar gjorde lumpen. Utom de som hade ömmande skäl. “Samvetsskäl” fanns som beskrivning i mönstringsprotokollet och ledde till att man togs ut till vapenfri tjänst, om man orkade kämpa tillräckligt länge med myndigheterna. Annars fick man vackert bli utplockad till vaktsoldat eller något liknande.

Själv kämpade jag för att få vapenfri tjänst. Det fick jag inte, från början, men däremot uppskov med militärtjänstgöringen. Det innebar att jag kunde fortsätta att krångla med myndigheterna några gånger till. Jag hittade nyligen vår gamla brevväxling och det slår mig idag hur otroligt annorlunda allting blivit på sisådär 15 år. Hur som helst så såg det rätt mörkt ut ett tag. Ett datum var satt för militärt inryck, och ansökan till vapenfri tjänst avslogs. Jag skickade in ytterligare ett överklagande och förberedde mig på att i värsta fall få sitta några månader i fängelse. För så var det – jag tänkte aldrig bruka våld mot en annan människa.

Jag är teologiskt influerad av anabaptismen, en radikalt icke-våldsidkande väckelserörelse inom Reformationen, kan man väl säga. Anabaptismen kom att utgöra de teologiska rötterna för bland annat Amish. Bland samtida teologer som står i en anabaptistisk fåra har jag utmanats av bl a John Howard Yoder.

Under tiden som jag pluggade, tipsade jag ofta mina kompisar om Annika Spaldes böcker.

Jag berättar inte det här för att vinna några poäng i någon slags “kristnast och icke-våldigast”-tävling. Jag berättar det för er som inte känner mig, som inte har varit med hela tiden.

I vilket fall som helst – för ett par år sedan började jag träna kampsport. Ja, jag rent av verkade för att vi skulle starta en kampsportsgrupp i kyrkan.

Och jag vill understryka detta: Jag gjorde det utan att överge min övertygelse att våld är fel. Helt fel. Jag tror att vi som kristna är kallade till en försoningens tjänst och att kristna inte lämnas så mycket alternativ till icke-våld om vi tar Jesu undervisning på allvar.

Jag har alltså inte kommit till någon annan Bibeltolkning. Det finns ganska många som försöker finna stöd för ett “rättfärdigt krig” i Bibeln, som framhåller bilden av Gud som “Herren, stark i strid”, som talar om “härskarornas Gud” och som lyfter fram psaltarpsalmer som tackar Gud för att han “gett mina armar kraft att strida”.

Problemen med en sådan sorts Bibeltolkning är att saker som torde vara i förgrunden för kristet Bibelbruk, såsom vad Jesus faktiskt sa och gjorde, hamnar i bakgrunden. Och ett antal verser och kortare texter rycks ut ur sitt sammanhang för att föras till en förgrund där de ska försvara våldsanvändning.

Så hur kan jag försvara eller förklara att vi tränar kampsport i kyrkan? Eller att jag gör det själv?

Svaret är ganska enkelt, faktiskt. Det är inte våld.

När två vuxna personer, av egen fri vilja ställer sig i ringen (eller oktagonen, eller buren eller vilken form nu arenan har), så är det inte våld. Våld innebär alltid ett övergrepp. När handlingen “att slå någon i ansiktet”, exempelvis, sker mellan två personer som är överens om vilka regler som gäller så är det inte ett övergrepp. Ingen av de inblandade är försatt i vanmakt. Ingen av de inblandade har sina val eller rättigheter kringskurna.

När kampsport som boxning, brottning eller något annat, bedrivs under kontrollerade former, med tydligt uppställda regler, med skydd, domare och mellan personer som dessutom respekterar (och ofta gillar) varandra så rör det sig inte om våld, i mina ögon. Det är sport.

Jag tänker inte försöka göra någon Biblisk exeges och försöka lyfta fram sport som något väldigt jättebra. Massor av människor har försökt, ofta utifrån Paulus uttalande om att “kroppen är den Helige Andes tempel” och senare hans sportmetaforer när han beskriver det kristna livet som ett långdistanslopp. Det finns problem med den typen av selektiv läsning. Också.

Men jag tänker avsluta med att konstatera att det finns en massa saker som Bibeln inte uttalar sig om. Internet och bloggar är en sådan sak. Kampsport en annan. Och där tror jag att Gud har gett oss alla människor ett personligt samvete och ett personligt ansvar. Jag tror dessutom att Gud klarar av att leda oss på rätta vägar för sitt namns skull, genom sin Ande. Alltså att vi inte behöver försöka vrida Bibeln att säga det vi vill att den ska säga, utan att lugnt faktiskt inse att den inte uttalar sig i alla ämnen och att vi har ett ansvar att lyssna till våra egna hjärtan.

Jag tror inte att kampsport är för alla. Jag tror, ärligt talat, inte att någon sport gillas av alla. Men jag tror inte heller att kampsporten står emot icke-våld som princip, eller det kristna kärleksbudskapet som doktrin.

3 Responses leave one →
  1. 2009 October 25
    tala permalink

    Jag förstår vad Du menar.
    Det är ofta svårt att förklara på ett bra sätt ätt man utövar sport, inte våld.
    Jag tror på Jesus och är kickboxare… Som Du ser, låter konstigt.
    Bara Gud själv kan förklara detta för oss. Han har gett oss gåvor och talanger, och som Du säger: “att Gud har gett oss alla människor ett personligt samvete och ett personligt ansvar.”
    Tanja

  2. 2009 November 21
    Dibob permalink

    Om nu gud och Jesus kan försvara sig, varför ska då inte människan få lära sig självförsvar….Jag säger bara en sak….Livets Ord, Jehovas Vittnen, jag tränar kampkonster hur mycket jag vill, så dra något gammalt över er, era bibeltolkningar, är inte mina tolkningar av bibeln. Jag gör som jag vill, för gud och Jesus fattar nog.Dom har förståelse för mina vanor och tankar.

Trackbacks & Pingbacks

  1. Varför jag tränar kampsport | Mackan Andersson

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS