Bygget

Har nu varit hemma ett drygt dygn efter festivalen (även om kristna envisas med att kalla det för “konferensen”) Bygget. Och jag känner att jag måste blogga. Inte i första hand för er, utan för mig själv, så att jag inte glömmer hur det känns just nu, hur jag mår just nu och hur festivalen påverkat mig.

Frälsis i Halmstad har anordnat Bygget-festivaler under några år. I år var jag inbjuden att ha hand om “tonårskonferensen”, alltså tonårsträffarna under tiden som de andra vuxna var på seminarier under dagarna. Ett stort förtroende och ett spännande uppdrag. Och lätt ironiskt. Det är är snart 15 år sedan jag själv var tonåring och jag uppfattades nog inte som speciellt “hipp” ens då. Exempelvis använde jag uttryck som “hipp”.

Men jag kom fram till en grej under helgen. Tonåringar är smarta. De är inte så intresserad av huruvida du är “hipp” eller inte. De är intresserad av huruvida du är ärlig. Försök inte att övertyga dem, manipulera dem, snacka om grejer du inte har någon koll på. Dra inga förhastade slutsatser. Men var ärlig i vem du är, berätta om det – utan att lägga till eller dra ifrån. Och, om du är där för att predika, förklara vad Jesus gjort för skillnad i ditt liv. Igen – utan “predikantmoms” (alltså att förbättra historien med 25%). Är du ärlig, kommer de lyssna.

Alla kommer inte hålla med dig. Självklart. Det är vuxna människor som tänker själv. Men de kommer att lyssna.

Går du in i en roll kommer de inte att lyssna. ‘Nuff said.

-

Huvudtalare i festivalens gudstjänster var Daniel Viklund och Jostein Nielsen. Båda står väldigt tydligt i en karismatisk fåra av Frälsningsarmén, men på ett sätt som inte på något vis är speciellt gapig. Vilket är skönt för en gammal “post-karismatiker” som jag (märk väl – inte “anti-karismatiker”).

Det som slog mig i båda dessa herrars undervisning var i stället hur naturligt de vävde samman välbyggd teologi med… jag hejdar mig från att skriva “karismatiska uttryck” och väljer att skriva “övernaturlighet”. För det var övernaturligt, det som inträffade. Och väldigt, väldigt naturligt. Mycket profetiska tilltal. Något helande. Och allt skedde i en ganska lugn, naturlig, inte känslomässigt uppskruvad stämning.

För mig personligen betydde det allt.

Det innebär att jag inte kan bortförklara det som masshysteri, som manipulation, som suggestion. Det var på riktigt.

Jo, jag vet att flera nu sitter och tänker – “Han har förlorat förståndet. Mackan har tappat greppet om verkligheten.” Men jag tror faktiskt inte det. Jag är inte känslomässigt involverad i den sortens överspändhet. Det här var något annat. Och mitt analytiska sinne måste kapitulera för att Gud faktiskt agerar.

Så – jag skrev redan från början att jag inte tänkte skriva för din skull, primärt, utan för min egen. Här är mitt eget vittnesbörd till mig själv. Gud finns och agerar på riktigt. Jag har återfunnit tron.

Nu ska jag gå vidare med vardagen.

Har nu varit hemma ett drygt dygn efter festivalen (även om kristna envisas med att kalla det för "konferensen") Bygget. Och jag känner att jag måste blogga. Inte i första hand för er, utan för mig själv, så att jag inte glömmer hur det känns just nu, hur jag mår just nu och hur festivalen påverkat mig. Frälsis i Halmstad har anordnat Bygget-festivaler under några år. I år var jag inbjuden att ha hand om "tonårskonferensen", alltså tonårsträffarna under tiden som de andra vuxna var på seminarier under dagarna. Ett stort förtroende och ett spännande uppdrag. Och lätt ironiskt. Det är är snart 15 år sedan jag själv var tonåring och jag uppfattades nog inte som speciellt "hipp" ens då. Exempelvis använde jag uttryck som "hipp". Men jag kom fram till en grej under helgen. Tonåringar är smarta. De är inte så intresserad av huruvida du är "hipp" eller inte. De är intresserad av huruvida du är ärlig. Försök inte att övertyga dem, manipulera dem, snacka om grejer du i