De femton viktigaste böckerna i mitt liv (so far)…
Ytterligare en sådan när Internet-meme flyter omkring där ute. Idén är att man ska lista de femton böcker som betytt mest för en. (Och kanske kommit att forma ens litteratursmak). Ja, ni vet ju hur sånt där går till. Min lista:
- Carrie, av Stephen King
Jag vet att jag har berättat det tidigare, men… Detta var alltså den första riktiga bok jag läste. (Följd av, i tur och ordning, Ronja Rövardotter och Grottbjörnens folk)
Jag förstod redan från början att det här var “vuxenlitteratur”, men föräldrarna tyckte antagligen att det var viktigare att jag läste än vad jag läste och det gav mig också ett visst självförtroende – “god smak” och liknande skulle inte styra min läsning! Som berättelse är Carrie dessutom otroligt bra, med trovärdiga personporträtt och en relativt rak berättarstil även om det förekommer bihistorier. Och hela boken är typ 300 sidor! Idag kan King inte skriva en bok på mindre än tusen sidor, men då detta också är Kings första bok, måste han ha tvingats samarbeta med en förlagsredaktör/redigerare. Och resultatet är smått fantastiskt.Någon skulle säga att min kärlek till skräcklitteratur (inte -film, mind you) föddes här. Själv vet jag inte. Jag skulle säga att min kärlek till all litteratur föddes här och till berättarkonsten.
- Neuromancer av William Gibson
Jag var datornörd. Också. Nörd över huvud taget, faktiskt, men var antagligen värst nördig på datorområdet. Och polaren Oskar lånade mig boken Neuromancer.Jag ska inte skriva speciellt långt hur det påverkade mig, men det innebar att jag fick upp ögonen för sci-fi och framför allt den strömning som kallades “cyber-punk”. Idag är cyberpunken i stort sett död (eller fast i pastischer av sig själv, post “Matrix”) men Gibsons böcker kan fortfarande läsas med stor behållning. - Den lille fule pojken av Isaac Asimov
Jag fick den här boken av min mamma, ungefär samtidigt som jag flyttade hemifrån. Jag vet att jag läste den för första gången i 20-årsåldern och då var den en besvikelse. Några år senare läste jag om den och blev helt hookad. Berättelsen om den lille stenålderspojken ensam i framtiden och ytterst vad medievärlden får oss till är både hjärtskärande och spännande. Asimov kunde verkligen skriva och jag har läst mycket av honom, men den här vill jag påstå är bäst. - American Gods, Neil Gaiman
“I can believe things that are true and I can believe things that aren’t true and I can believe things where nobody knows if they’re true or not. I can believe in Santa Claus and the Easter Bunny and Marilyn Monroe and the Beatles and Elvis and Mister Ed. Listen — I believe that people are perfectible, that knowledge is infinite, that the world is run by secret banking cartels and is visited by aliens on a regular basis, nice ones that look like wrinkledy lemurs and bad ones who mutilate cattle and want our water and our women. I believe that the future sucks and I believe that the future rocks and I believe that one day White Buffalo Woman is going to come back and kick everyone’s ass. I believe that all men are just overgrown boys with deep problems communicating and that the decline in good sex in America is coincident with the decline in drive-in movie theaters from state to state. I believe that all politicians are unprincipled crooks and I still believe that they are better than the alternative. I believe that California is going to sink into the sea when the big one comes, while Florida is going to dissolve into madness and alligators and toxic waste. I believe that antibacterial soap is destroying our resistance to dirt and disease so that one day we’ll all be wiped out by the common cold like the Martians in War of the Worlds. I believe that the greatest poets of the last century were Edith Sitwell and Don Marquis, that jade is dried dragon sperm, and that thousands of years ago in a former life I was a one-armed Siberian shaman. I believe that mankind’s destiny lies in the stars. I believe that candy really did taste better when I was a kid, that it’s aerodynamically impossible for a bumblebee to fly, that light is a wave and a particle, that there’s a cat in a box somewhere who’s alive and dead at the same time (although if they don’t ever open the box to feed it it’ll eventually just be two different kinds of dead), and that there are stars in the universe billions of years older than the universe itself. I believe in a personal god who cares about me and worries and oversees everything I do. I believe in an impersonal god who set the universe in motion and went off to hang with her girlfriends and doesn’t even know that I’m alive. I believe in an empty and godless universe of causal chaos, background noise, and sheer blind luck. I believe that anyone who says that sex is overrated just hasn’t done it properly. I believe that anyone who claims to know what’s going on will lie about the little things too. I believe in absolute honesty and sensible social lies. I believe in a woman’s right to choose, a baby’s right to live, that while all human life is sacred there’s nothing wrong with the death penalty if you can trust the legal system implicitly, and that no one but a moron would ever trust the legal system. I believe that life is a game, that life is a cruel joke, and that life is what happens when you’re alive and that you might as well lie back and enjoy it.”Best. Speech Ever.
- Sagan om Ringen, J.R.R Tolkien
Som sagt – jag var en nörd. (Är en nörd…) Och naturligtvis spelade jag “Drakar och demoner” hela 80-talet. ‘Nuff said. - Harry Potter, J.K. Rowling Jag hann bli “för gammal” för att utgöra den huvudsakliga målgruppen för Harry Potter. Men struntade i det och började läsa om den lille trollkarlen för sisådär tio år sedan. Har naturligtvis läst alla böckerna sedan dess. Den berättarglädje som finns i böckerna gör det till bra böcker. Och ja, jag vet att det inte är “bra litteratur”, men jag gillar faktiskt tanken att J. K. Rowling antagligen fått fler barn att vilja börja läsa än flertalet “bra litteratur”-författare.
- Lamb – the Gospel according to Biff, Christ’s childhood pal av Christopher Moore
Det som är speciellt med den här boken är, förutom att det är Den Bästa Bok Jag Läst ™, att den visade mig att man kan skriva om saker som berör på olika sätt. Romanformen är oöverträffad för vissa saker. Som att beröra, på just det sätt som berättelsen om Jesus borde beröra oss. (Åtminstone oss som säger att vi tror).Att Moore dessutom skriver sjukt kul är bonus. Jag skulle vilja kunna skriva såhär, både kul och tankeväckande, att kunna beröra med min text och skriva om de djupaste skikten i tillvaron. - The Hitch hiker’s Guide To The Galaxy, Douglas AdamsFörutom att det var några av de första böcker jag läste på originalspråk (hade läst Dickens’ “A Christmas Carol” innan och torde ha börjat med William Gibson-perioden ungefär samtidigt) så var det här en stor läsupplevelse både för att det var roligt, roligt, roligt och på grund av det fantastiska språket. Adams målar fantastiska bilder och liknelser i alla sina böcker, men Guiden var först och det är jättekul.
Min kärlek till bildspråket och fyndiga metaforer har kommit att påverka mig djupt. Det är ett av skälen till senare års romans med både Christopher Moores litteratur och Neil Gaimans, men det är dessutom något som jag själv skulle vilja vara bra på när jag skriver. Jag lyckas ibland, men långt ifrån alltid.
- Nalle Puh, av A.A Milne Läste dem som tonåring. Tänker inte försöka förklara varför, eller vad de gjorde med mig. Det är privat. Men det är några av de böcker som påverkat mig mest. (Liksom den person som introducerade dem).
- A Christmas Carol, Charles DickensEn bok som var både läskig (spökhistoria! Yay!), hade ett socialt patos och dessutom oförglömliga karaktärer. Älskade den redan som 11-åring, utan att kunna riktigt förklara varför. Nu för tiden försöker jag att hålla jultraditionen att alltid se den på DVD någon gång i advent och, tillsammans med polarna, recitera replikerna.
Den här boken, inser jag nu, kanske påverkade mig till att bli Frälsningssoldat senare. Alldeles oavsett är det bra läsning. Och en god träning i Engelska, då det begav sig.
- Att skriva, Stephen KingDen bok som fick mig att förstå att jag nog faktiskt kunde skriva. Själv.
- Zen and the Art of Stand-Up Comedy, Jay Sankey Den här boken är inte alls så filosofisk som titeln antyder. I stället är det en av de mer praktiska böckerna jag läst om standup. Det är dessutom antagligen den bästa bok jag läst om standup och det är utan tvekan den bok jag läst om flest gånger, oavsett genre. Jag har säkert läst den tio gånger och jag upptäcker nya saker i den varje gång.
Sankey’s komik kan jag för lite om för att uttala mig om, men hans tankar om hur en komiker bör agera på scen och sköta sitt jobb har påverkat mig djupt. Sankey’s inställning att det är en gåva och ett privilegium att få arbeta med det man älskar är också en attityd jag vill ha.
- Det mesta av H.P LovecraftH.P. Lovecraft är en av skräcklitteraturens giganter. Tillsammans med Shelley, Stoker och King är han en av de mest lästa författarna någonsin och hans Cthullu-mytologi har gett upphov till en helt egen subgenre av skräckfältet.
Det är naturligtvis imponerande.
Jag har ofta själv lämnat och återkommit till Lovecrafts egna skönlitteratur. Och jag har skrivit grejer som är tydligt inspirerade av Lovecraft (själva idén med Storsjöodjuren i Stockholm kom exempelvis när jag ånyo läste om gamla halvt glömda monster, i Lovecrafts tappning).
Den är skrämmande, visst. Ingen kan som Lovecraft bygga upp en stämning och sedan när det är “försent” visa oss monstret. Utan att man anar blixtlåset i maskeradkostymen på ännu en människa. Hans monster är verkligen skrämmande. Just därför. Vi anar, väntar förfärade, känner på oss precis vad som är fel. Och så kommer det, precis i slutet och vi blir ändå överraskade.
Lovecraft har sin styrka i att bygga upp trovärdiga världar. Speciellt, kanske, i “Cuthullu-myten” Men de bebos av totalt overkliga pappfigurer, klichéer och nära på parodier på människoporträtt. Det gör att jag både älskar och hatar hans författarskap. Han har påverkat mig mycket i hur man bygger upp en (skräck-)novell och hans novellsamlingar återkommer jag till gång efter annan. Men däremellan lägger jag dem ifrån mig, lite irriterad på hans styltiga stil.
- Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist
Det var en bok som visade att människor är mycket, myket värre än vad vampyrer kan vara, vilket nog påverkade mitt skrivande av “Ur mörkret” mer än jag vill erkänna. Lindqvist har dessutom varit ståuppkomiker vilket jag menar märks på hans språk och emellanåt på hans sätt att beskriva saker i metaforer.
- Jo, jag inser att jag borde skriva Bibeln, också.
OK – så ser min lista ut. Den blev rätt lång och utförlig inser jag. Och samtidigt rätt bristfällig. Sådär som memes ofta blir.
Skriv gärna din egen lista och länka tilbaka hit – vore kul att veta vad ni andra läser och hur det påverkat er.
