Tro och tvivel
Stefan Einhorn skriver i dagens DN. Jag blir otroligt glad av att läsa det. Det är ett “manifest” som andas ödmjukhet (något som brukar saknas hos trosvissa, både bland ateister och gudstroende)och öppenhet och det får mig att längta efter att höra ett samtal mellan honom och exempelvis Sturmark och någon smart kristen företrädare, varför inte typ Roland Spjuth eller någon?
Hur som helst – läs artikeln.
-
Hos polaren Joachim (Kolportören) funderas det kring att de klassiska trosbekännelserna inte innehåller något om Jesu liv eller budskap. Det är, faktiskt, grymt anmärkningsvärt och jag har aldrig ens reflekterat över det. Vilket känns lite skämmigt.
Och det får mig att fundera över hur min trosbekännelse skulle se ut.

Mackan – Jag har länge uppskattat mycket vad du skriver på din blogg, så nu roligt att
få instämma i din glädje över Stefan Einhorns kloka, genomtänkta och välformulerade
artikel och manifest. Ett basmanifest för alla tycker jag: för oss som individer och för kyrkor, samfund och grupper, såsom Humanisterna och Katolsk Vision.
Bästa hälsningar,
Krister Janzon
Stefan Einhorn skriver verkligen mycket bra. Men man måste inte vara självrättfärdig bara för att man är trosviss. Jag tror att de flesta tänkande människor, hur troende de än är, känner tvivel. Kanske inte alltid på Gud, men säkerligen på sig själva! Man behöver inte precis ta till begreppet agnosticism för att beskriva den saken. Själv kan jag skriva under på det mesta i Einhorns manifest (det kan nog de flesta jag känner, oavsett livsåskådning), men objektivitet är en utopi och något som faktiskt inte existerar i det mänskliga tänkandet hur gärna vi än skulle önska det.