Viktiga grejer. Eller inte.
Det är alltid roligt att se vilka som läser den här bloggen. Och hur stort genomslag olika grejer får.
Skämsmusik-meme:n föddes här och spred sig till över hundra bloggar i bloggosfären. De senaste veckorna har den här bokmemen flytit runt och fått ganska stor spridning. I veckan läste jag Inger Alestigs svar – hon är kulturredaktör på tidningen Dagen. Undrar om Stewe Skräckfantast hade tänkt det, när han kom på allt. 
Cred till honom.
Alla som fick utmaningen av mig valde dessutom att svara. Det säger något om vilken kraft de här frågorna har. Åtminstone i vissa skikt av bloggosfären. Som sagt – cred till Stewe.
-
Har, för övrigt, nu sett både Ong Bak och Ong Bak 2.
De har inget gemensamt utom titeln, att det är Tony Jaa i båda filmerna och att de utspelar sig i Thailand.
I Ong Bak får hjälten uppdraget att hämta tillbaka det stulna huvudet av byns Buddhastaty. Och det är ungefär så mycket handling som det blir. I övrigt är det nära på två timmar med röriga subplots som finns med för att kunna ösa på med actionscener. Främst fighting, men även en av de ballaste “fly från skurkarna”-scen som jag sett.
I Ong Bak 2 finns inget av detta med. Vilket är lite speciellt, med tanke på att det är det stulna huvudet som heter just Ong Bak i första filmen. Ingen Buddhastaty, inget speciellt uppdrag. I stället är vi tillbaka på medeltiden. Och får följa en liten killes uppväxt till pirathövding (!) som är emot slaveri. Enklare story, vackert filmat. Och fortfarande otroliga actionscener. Här försöker man dock inte med krystade bihandlingar, utan kör bara på med mer action.
Det här är filmglädje i samma stil som “Jakten på den försvunna skatten” när det är som bäst. Och i samma klass som… eh… Svensk film, när det är som sämst. Replikerna levereras antingen lika träigt som om skådespelarna läste dem på teleprompter, eller med sådant överspel att man tänker på “Oscar clip”-skylten ur Waynes World.
Något att leta efter i DVD-hyllan för folk som gillar Thailändsk “Hong-Kong”-action. Ni andra har inte missat något.
-
Har fortfarande inte röstat i EU-valet, trots att man kunnat göra det sedan i onsdags. Skäms lite. Ska ta tag i det. Och det borde du också.
Det ska jag definitivt göra – rösta i valet alltså. Vi går till vallokalen på valdagen och gör en lite högtidlig fest av det hela. Så gjorde mina föräldrar och jag tyckte alltid att det var en mycket stor och högtidlig dag. Och så känner jag fortfarande till viss del, trots trams med personval och äckligt amerikaniserad politisk reklam i TV.
Bitte – inser att det kunde vara en källa till otroligt mycket comedy, om jag sett den politiska reklamen. Och inser också att jag inte tittar tillräckligt mycket på TV
(Sedär en mening jag aldrig trodde att jag skulle säga).
Är det här någon filmisk variant av skäms-musik? Jag läser och försöker förstå. Läser igen. Försöker förstå. Misslyckas. Men jag har ett grumligt minne av att mina tonårskillar då, i en svunnen forntid, dundrade på med tv:n sena nätter. Det var tjut. Det var skrik. Det var bilar som bromsade. Bildäck som tjöt. Det var män som hoppade högt. Mycket högt. Över stängsel. Det var grrr, brrrm, soasch, pang, bom, vrål.VOOOOAAAASCH!
Är det film? Är det kultur? Är det transkription av uråldriga riter? Jag är förvirrad.
Inger Alestig läser min blogg!
Inger, om du försöker att lägga traditionella berättarknep som “handling” åt sidan och mer tänker dig det som koreograferad gymnastik (med kampsportsrörelser) – säger det dig något nytt?
Allvarligt talat – jag är fascinerad över den lekfullhet som finns i just dessa två filmer. Det är inte bara en orgie i specialeffekter, utan man leker med själva genren (action film, och dessutom HongKong-action).
Men om man med “kultur” menar “filmer som, av någon anledning, borde få en Oscar” så tror jag att man kan sova gott utan att ha sett dem
Mackan: Än är det inte försent att ta skadan (alltså den missade politiska TV-reklamen) igen. Alla filmer finns här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5215884.ab Och dessutom säkert på youtube.
Mycket nöje!
; )
ja det var väldans vad det spred sig;) och det ska väl mackan själv ha tack för.
Jag är lite överraskad över uppslutningen bland troende, då enkäten innehöll både hot om prygel och jästa maltdrycker haha!
Än en gång får man se sina fördomar strandade, och som alltid är det lika befriande.
Själv har jag inte sett någon riktigt gymnastikrulle sedan Azumi, som golvade mig fullständigt. Om man inte räknar Hellboy 2; The Golden Army med sina ninjainfluenser.
Ha det bäst kompis.
Ja, man skulle kanske ta och rösta i EU-valet trots allt.
Precis som Fredrik N funderar jag på om PP är ett alternativ. Hur som helst; lycka till med röstfisket.
http://fredriknorberg.blogg.se/2009/april/lite-blandade-mediakommentarer.html