Skrivtips
Polaren Patrik funderar över hur vi ofta talar om de där skikten som berör oss allra djupast i livet. Och kommer fram till att poesi och berättelser ofta berättar mer än när vi försöker förklara så mycket.
Det är en syn som jag helt delar.
Oavsett hur mycket teologi jag läst måste jag ändå inse att väldigt få människor blivit övertygade in i en tro. Eller för att uttrycka det annorlunda – betydligt fler människor har kommit till tro genom vanliga, enkla människors vanliga, enkla vittnesbörd än aldrig så många teologers smarta utläggningar.
Här skulle man möjligen kunna säga något om Jonas Gardells senaste bok, (och kanske framför allt om debatten omkring den) men jag struntar i det.
I stället konstaterar jag att allt det här leder fram till att Patrik valde att följa upp sin bloggpost med en tävling, eller utmaning eller vad vi ska kalla det. Kolla in.
Och framför allt – delta!
Jag är kanske ett undantag, men hade det inte varit för telogiska utläggningar och filosofiska logiska resonemang, tror jag inte den tro jag växte upp med, hade kunna bli en egen tro.
Dikter må va hur fina som helst… Men, de säger mig inget. Det gör utläggningarna. Min tro måste ha med hjärnan, annars blir det inget av. Typ.
…Så icke-post-modern är jag!
Så fick jag det sagt.
Erik – hey, du är i gott sällskap med mig och C.S Lewis, bland andra. Så det är naturligtvis inte alltid på ett sätt.
Men jag tycker fortfarande att Patrik gör en god poäng.