Ny meme – Läsupplevelser

Hittade följande hos skräckskrivarpolaren Stewe och tyckte att det var så kul att jag snodde det rakt av. Vi kan väl göra en meme av det?

1. Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt?

Stephen King’s “Carrie” var den första riktiga bok jag läste själv. När polaren Mats hörde det tyckte han “det torde en eventuell terapeut någon gång tycka är relevant information…”
“Neuromancer” av William Gibson introducerade mig till Cyberpunk-genren och det ledde fram till en långvarig, passionerad kärlek till Science Fiction i allmänhet. På senare år har det blivit väldigt lite sci-fi, men just under uppväxten formade det mig.
Och den första icke-svenska bok jag läste i originalversion var Charles Dickens‘ “A Christmas Carol“. Jag var typ elva bast och kunde nog inte själv säga varför jag tyckte den var så bra, just då. Men spöken, Julen, socialt patos – what’s not to like, liksom?

2. Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt?

Will Eisner’s “The Spirit” var både vackert tecknad, hade ofta sociala undertoner och en mörk, men ofta märkligt varm, humor.
Marveltidningar i allmänhet och “Daredevil” i synnerhet var viktiga. Dynamiken mellan Daredevil/Matt Murdoch och Elektra var magisk. Speciellt under en tid i livet då ninjas var cool.
Neil Gaiman’s “Sandman” var intressant på så många plan. Men allra främst var den vackert tecknad. Har inte ett enda nummer kvar av den och jag sörjer det.

3. Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid?

Oj, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här.

4. Musik eller inte när du läser?

Det beror helt på. Viss litteratur (eller rent av vissa kapitel) närmast kräver musik. Andra läsupplevelser fordrar tystnad. Mycket skräck och fantasy har jag läst med rock i lurarna. Och framför allt har jag skrivit hela “Ur mörkret” med musik i bakgrunden.

5. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och gillat?

Hmmm. Jag har ytligt bekanta i olika läger… Frikyrkliga ytligt bekanta brukar tycka att det är underligt att jag gillar skräck. Och ytligt bekanta i andra sammanhang brukar bli överraskade över att jag, som är Mr Popkultur, faktiskt har läst och gillat exempelvis Dantes “Den Gudomliga komedin“. Jag tillhör dessutom den ytterst lilla skara som kan älska poesi, utan att hela tiden citera långa stycken, så Karin Boye och Nils Ferlin brukar också överraska folk som känner mig ytligt.

Och Nalle Puh. Verkar överraska alla.

6. Finns det någon adaption från bok/serie till film som du ser fram emot?

Jag tänker se “Wolverine“, då jag passionerat älskade X-men i övergång från 80- til 90-tal.

7. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat?

DaVinci-koden. Då de ofta vet att jag både är en sucker för konspirationer och dessutom sysslat med kryptologi i ett dunkelt förflutet. Men boken är ju befolkad med endimensionella “plot-puppets”, utan några intressen eller personlighetsdrag utanför handlingen. Jag ruttnar också på TV-serietricket att avsluta varje kapitel med en cliffhanger.

8. Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk?

En stor kram: C. S. Lewis. Men han hade antagligen inte låtit mig.
Jag hade kunnat bjussa Christopher Moore på en öl, om han vill ha en. Men jag avstår själv.
Och Dan Brown skulle jag kanske inte hoppa på och slå ner i en mörk gränd, men om vi båda släpptes in i en bur och var tvugna att slåss tills den ena gav upp eller blev knockad så hade jag inte sagt nej till möjligheten. (Hey! Där har vi en ny idé till en novell!)

Så… För att detta ska bli en “meme” så måste den ju skickas till några andra också. Så jag väljer Monica, Inger Alestig, Bitte, Lydia på PlastJesus och jag och… Patrik, tror jag, bara för att jag aldrig frågat honom tidigare. Heller.

Hittade följande hos skräckskrivarpolaren Stewe och tyckte att det var så kul att jag snodde det rakt av. Vi kan väl göra en meme av det? 1. Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt? Stephen King's "Carrie" var den första riktiga bok jag läste själv. När polaren Mats hörde det tyckte han "det torde en eventuell terapeut någon gång tycka är relevant information..." :) "Neuromancer" av William Gibson introducerade mig till Cyberpunk-genren och det ledde fram till en långvarig, passionerad kärlek till Science Fiction i allmänhet. På senare år har det blivit väldigt lite sci-fi, men just under uppväxten formade det mig. Och den första icke-svenska bok jag läste i originalversion var Charles Dickens' "A Christmas Carol". Jag var typ elva bast och kunde nog inte själv säga varför jag tyckte den var så bra, just då. Men spöken, Julen, socialt patos - what's not to like, liksom? 2. Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt? Will Eisner's "The Spirit" var både vackert t