Som Papa Dee sjöng, redan på 90-talet…
…”The first cut* is the deepest”…
Pippi Långstrump-plåster (med Herr Nilsson på) – gissa en snart-treåring hemma som är avundsjuk.
*”Cut”, i boxningssammanhang, är när man får en smäll så att skinnet spricker, typ.
För MMA-intresserade: Jag hamnade underst i en ground-and-pound och gjorde dumheten att försöka slå (!) tillbaka. Ja, jag vet, det var dumt. Note to self: gör inte om det. Fram tills dess gick det dock helt okej, både stående och på mattan. Jag är till och med rätt stolt över min guard, och mitt skydd ända fram tills jag kom på den föga briljanta idén att försöka slå tillbaka.
EDIT: 090325 17:12 – och nej, det är inte ett dugg synd om mig, jag har inte speciellt ont (men är lite stel i ansiktet) och det finns inga skäl till oro. Alls. Tvärtom var det riktigt kul. Och jag upptäckte inte själv att jag fick ett sår, utan det var övriga i rummet som blev lite hispiga när det började blöda. Men ingen behöver alltså vara orolig eller så – allt är bra.
Detta var igår.
Dagens träning har inskränkt sig till betydligt fredligare löpning.
Hade hoppats att Öresundsbron skulle synas på den här bilden, men om man bortser från det så är det väl en trevlig bild…
På hemväg genom “de skumma hamnkvarteren” i Limhamn…
Rundan idag blev 16 km. Vilket iofs är rätt långt från ett Marathon-lopp. Men är enligt träningsschemat.
Undrar om man kan få in typ 5 timmar musik på 1GB (MP3) eller om man måste fixa nytt minneskort till telefonen tills det är dags. Att springa marathon och ha en för kort playlist torde bli plågsamt…
Mittenbilden (den första från löprundan) är superhäftig. Den ger en känsla av att det är svårt att veta om den är fotograferad eller målad. Så gnäll inte över bristande Öresundsbro, den är helt fantastisk som den är.
Johanna Tack – jag är egentligen jätteglad för den bilden också. Så den fick vara kvar. Det är mycket himmel i den bilden och det ger en speciell stämning, tycker jag.
Alltså – det där du postade häromdagen med tjejerna som låg på golvet och kramades och sådär – det fick ditt det där kampsportsintresset att för ett ögonblick verka om inte jätteintressant så i alla fall inte helt avlägset vad man själv skulle kunna tänka sig att göra en fredagkväll (ligga på golvet och kramas med en tjej?! – jajamensan!), men att ligga på golvet och bli smiskad i ansiktet tills man behöver kalleankaplåster känns lite…. Jag vet inte… Vi har helt enkelt olika syn på vad “kul” är.
Jesper från Krubb – Möjligen kan man tycka att det där är en lite hycklande inställning från en boxare, eller?
Och det är Herr Nilsson på plåstren. Faktiskt!