Livets stora frågor – och några mindre

A.R. Yngve, Sci-Fi-författare, undrar varför så många romantiska romaner utspelar sig i sjukhusmiljö och så få i kärnkraftsverksmiljö. Good spotting.

Själv passerade jag ett café i studentstaden Lund igår och såg att de sålde kaffe latte. För 50 spänn.
Och undrar därmed vilken sorts kaffe man får för 50 pix.
I min värld (den verkliga världen) skulle det krävas typ att kaffebönorna passerat genom tarmarna på något fillipinskt kattdjur, att enbart vatten ur någon ren fjällbäck används, att kaffet framtställts på ett sådant där laboratorium där alla går klädda i overall, munskydd och hårnät, att mjölken kom från en helig ko i Indien som bara mjölkas rituellt en enda gång i livet och att sedan barbystade civilingenjörsutbildade oskulder handviftat in alpluft i skummet.

Är det inte dags för skivbolagen att sparka sina PR-människor nu? En farbror kommer in på TPB-rättegången, vittnar, berättar hur verkligheten ser ut och folk blir så till sig att de skickar blommor och choklad för tiotusentals kronor till honom. Oh, förresten, det är samma människor som utpekats som snyltande snorungar som vill ha allt gratis…

Varför varnar inte frankeringsmaskiner innan bläcket tar slut? Nu försöker alla att först trycka ut en etikett, sedan ytterligare en för att de trodde att de gjorde fel första gången, påkallar chefens uppmärksamhet, som gör ett försök att trycka ut en etikett, sedan ytt…. HEY – jag hajade just varför de inte varnar… (Samtliga frankeringsapparater i landet torde överfrankera med minst en hundring innan ny påfyllning på bläck kommer ut med servicetekniker…)