Visst är det en underbar känsla när man har ett barn då man alltid kan alternera detta genom att dela bördan på 2.
Istället för “Gode gud, inte en sådan här natt till” kan man solidariskt säga
“Jag tar honom i natt och du i morgon deal?”.

När man då tycker att allt fungerar som det skall så får man ibland HYBRIS och väljer då att skaffa ett barn till!

9 månaders väntan med förklaringar att “jo de finns en bebis i magen” och förhoppningar om att det faktiskt förstår (vilket de gör) byts första natten hemma åt just sådana prövningar i tålamod (Lillkillen vaknar av den nya barnets skrik efter mat och ställer sig gråtande upp i sängen), självbehärskning (när lillkillen, efter gråten nu ligger i föräldrarnas säng och vägrar att sova kl 02.25 och alla är jättetrötta..) , Glädje (JA HAN SOVER!!!!).

Dessa lektioner fortsätter sedan i samma takt (ibland kvällstid och ibland dagtid) eftersom han inte anser att föräldrarna är riktigt lärda i ämnet i form av nya prövningar i tålamod (du skall inte slå din lillebror med nappflaska) , godhet och självbehärskning (ja det är enormt snält att ge lillebror leverpastejmacka och han äter än så länge bara mamma mjölk (lillebror är 3 veckor gammal)), glädje (de stora kramar han ger oss) , frid (nu sover båda, dags och bara vara), mildhet (de går att prata snällt med barn i en lugn ton!)

Så fortsätter livet sin gillagång och frågan är när vår äldsta son anser att föräldrarna ha lärt sig en bit av ovanstående saker.
Just nu så känns de som en bit bort eftersom han börjar följa isacs spår att visa tecken på sjukdom.

Gud välsigne honom

Charlotte – Du ser Barn är fantastiskt.