Eftersom nuvarande och tilltänkt lagstiftning är så problematiskt tycker jag det är hög tid att börja diskutera alternativen och sluta älta frågan hur pass acceptabelt det är att fildela. De 4 alternativen som jag tog upp är ju som du skriver inget nytt, men behöver förmodligen utvecklas mer om fildelning ska legaliseras. De har också som jag försökte antyda både för- och nackdelar.

Stim har ett förslag som anknyter till min första punkt och går just ut på att bredbandleverantörerna ska licensieras som musikanvändare. Vilket skulle göra all musikanvändning på nätet eller åtminstone fildelning helt laglig och någonting man betalar för genom sitt bredbandsabonnemang. (Jag blir osäker på exakt hur detta är tänkt att fungera för vad jag förstår är redan SR m fl licensierade för sin musikanvändning på nätet, men det kanske bara gäller just fildelning). Det är väl ett intressant förslag. Problemet är att vi är olika stora musikkonsumenter; en person som bara använder bredbandet för att kolla sina mail en gång i veckan skulle då tvingas betala för en annan person som fyller sin dator med musik. Dessutom vet vi ju inte vad det i så fall skulle kosta.

Jag gissar att fler kommer att skriva jättefina förklaringar men du har förstått helt riktigt i att “fildelning” är ett ömsesidigt förfarande. Man laddar inte enbart “ned” data, utan under processen så delas de filfragment du plockat hem (från flera andra personer) ut till andra (flera…) Varje nod i nätverket både laddar upp och ned, simultant.

Dina olika betalningsmodeller är alla i viss mån prövade.

1:an är till exempel utformad så att idag kan inte artister trycka ens egna skivor utan att betala avgifter till STIM. Inte ens om de själva inte är anslutna till STIM. Du eller jag kan inte köpa CD-rom-skivor (eller andra lagringsmedia) utan att redan betala avgifter till skivindustrin.

Så industrin har redan tagit betalt för kopieringen.

4:an är ett annat stort och poppis sätt. Exempelvis inom filmindustrin. Arn fick några miljoner (40, va?) från skattemedel.

3:an är rätt poppis. Produktplacering. Sponsring av giveaways och releasefester. Användning av musik i kommersiella sammanhang (reklamfilm, exempelvis), etc.

2:an är inte ovanlig bland mindre kända upphovsmän, men här kommer lagar som IPRED att effektivt beröva dem (oss) möjlighet att fortsätta med det.

Kul, som sagt, att se dig här! Hoppas vi träffas snart igen! Har en idé jag skulle vilja att du kollade på…

Förutom rättsäkerhetsaspekten som brukar tas upp tycker jag att det inte riktigt verkar som man har förstått hur saker och ting faktiskt fungerar. Man säger att de personer man vill komma åt är inte de som laddar hem enstaka låtar för eget bruk utan de som laddar upp musik och tillgängligör till tusentals människor. Saken är bara att:
a) nån måste ladda upp låten för att andra ka kunna ladda ner för eget bruk.
b) vad jag för förstår krävs det ofta vid fildelning att man ska ladda upp ngt för att kunna ladda ner.

Ska man släppa detta och tillåta fri nedladdning? Men om nedladdning av musik är gratis hur ska de som gör musiken få betalt?

1. Ett förslag som har lagts fram är att man istället ska lägga avgiften på mp3-spelaren, Cd-skivan, bredbandsabonnomanget eller något annat som är nödvändigt för att kunna ta till sig musiken.

2. Musikerna ser nerladdning av låtar som en ren marknadsföring och tjänar pengar på att sälja något annat, konsertbiljetter, autografer, dockor…

3. Låt annonsörer betala. De betalar ju så mycket annat.

4. Kultur sponsras ju redan av staten. Det är bara skönt om den kommersiella delen försvinner.

Är det något av dessa alternativ som känns attraktivt? Upphovsrätten kräver en rejäl debatt och vi har bara börjat…