Kulturbabe – Emma Andersson

Jag träffade Emma första gången för två år sedan, i Almedalen. Då pratade hon krypto med Piratpartiets Rick Falkvinge och jag råkade passera, höra något om “digitala signaturer” och fastnade. Samtidigt gick det förbi ett gäng maskeradklädda och gjorde någon slags protest mot Kd (har jag för mig) och ville bjussa på vin. Vi skrattade alla tre och bytte sedan visitkort. Jag har haft kvar Emmas ända fram tills jag flyttade för några veckor sedan.

Det var dock för första gången i somras som vi träffades och snackades vid på allvar. Och över en påse kanderade nötter, en löjligt dyr macka-och-dricka satt vi och snackade digital kultur och andra viktiga saker. (Har för mig att både Jesus och datorspel (Monkey Island?) kom upp…) Visby by night, jag var efter-gigget-uppe och Emma var sitt vanliga, trevliga jag.

Jaja. Idén är ju att ni ska lära känna henne, inte höra hur jag känner henne. So here goes – Kulturbabe: Emma Andersson

Slå dig ner i den virtuella kultursoffan. Vad kul att du kunde ställa upp. Vad vill du ha, kaffe eller té? Öl? Annan favvodryck?

*borrar ner sig i soffan och sträcker sig efter temuggen* Väljer jag kaffe blir jag alldeles för speedad. Dricker det så sällan att det faktiskt blir som en kick när jag väl tar mig en kopp.

Och något tilltugg till?

Till te — definitivt en ostmacka.

Så – vem är du och vad gör du?

Medelålders kvinna utan barn som jobbar med grafisk formgivning och bloggar på min fritid.

Du har formgivit och skapat grafik för en del grejer som en del skulle kalla kontroversiella – är det något särskillt som du minns som du
skulle vilja berätta om?

Logotypen för piratpartiet kanske sorterar under det? Japp, den är jag stolt formgivare till. Men idéarbetet skedde i grupp på ett forum. Men jag har lyckats undvika att vara delaktig i projekt som skapat kontrovers i någon större utsträckning yrkesmässigt. Lite synd kanske.

Finns det något du grafiskt inte skulle vilja arbeta med, eller något tema du inte skulle göra?

Antagligen; jag har lyckligtvis inte behövt fundera i de banorna. På min arbetsplats är det en ganska hög grad av “medvetenhet” dessutom, många funderingar på socialt ansvar osv, så jag tror jag kommer att slippa i första taget. Det värsta jag kan råka ut för egentligen, är att behöva göra något “fult” (i sammanhanget relativt) eller ogenomtänkt för att tid och pengar inte finns att tillgå.

Kan du välja att göra enbart de uppdrag du gillar eller är du en “ge kunden vad kunden vill ha”-person?

Det är lite för enkelt att beskriva det så — jag tycker absolut att kunden ska få det den vill ha, ofta kan det handla om att jag måste övertyga kunden om det bara. Det är ju därför de anlitar sådana som mig — vi är experter på olika saker. Det gäller att ha en bra och ärlig relation, där man kan kommunicera tydligt. Bara för att jag tycker mig “veta” vad som är rätt, behöver det inte betyda att jag har rätt, dock, det måste till ett samarbete.

Har du någon religiös övertygelse eller “andlig” uppfattning (vad nu det är)?

Egentligen inte. Jag har svårt att skilja på kropp och själ — många gånger beror mitt “jag” på hur min kropp mår, t.ex. Ibland skojar jag om att “när jag dör så får det bli en överraskning vad som händer” så jag lämnar nog en dörr öppen för andlighet dock, även om jag inte tillerkänner mig någon särskild variant. Andlighet är många gånger en form av kärlek, och jag är ett stort fan av kärlek.

När du skapar – upplever du att du gör det “inifrån”, för din egen skull, eller “utifrån” efter inspiration eller vad du upplever att andra
gillar?

Både och. Jag inspireras av min omgivning, men tror det är omöjligt för mig att skapa något utan att tillföra något av mig själv i det. Det andra gillar, kan helt enkelt vara inspirerande, även om det i slutändan blir präglat av min uttrycksform.

Hur viktig upplever du att inspirationen är i ditt skapande?

hmmm… jag kan nog inte se hur man skulle kunna skapa utan att känna sig inspirerad?

Och vad är inspiration?

Det låter alltid flummigt när jag pratar om det, ungefär som när jag försöker beskriva ett vin. Det är min arbetarklassbakgrund som ställer till det för mig, tror jag. Eller vanlig hederlig jante, kanske. Men inspiration för mig är att lyfta på huvudet och se sig omkring.

Och vad gör du för att släppa in inspirationen?

Jag tror inte att det är någon särskilt medveten sak jag gör? Jag väntar nog mest bara på att det ska “klicka” förr eller senare. Läser och tittar på vad andra gör och njuter av deras inspiration så länge.

Om man skulle vilja börja göra samma grej som du – har du några råd att ge?

Oj, hmmm… det finns ju lite olika skolor man kan gå om du menar mitt yrke? Bloggandet kan vem som helst ge sig på och göra till sitt eget. Samma sak gäller där egentligen, se sig omkring och sätta sin prägel på det.

Och om man skulle vilja börja leva som du – vad är tre lärdomar som livet gett dig?

Det finns inga fula människor. Hellre för mycket än för lite. Det ger inget att jämföra sin solbränna med andras.

Har du något som du själv skulle vilja att jag frågade, som jag inte frågat?

Nä…