Kulturbabe – Anna Troberg

Hejsan Anna!

Slå dig ner i den virtuella kultursoffan. Vad kul att du kunde ställa upp. Vad vill du ha, kaffe eller té? Öl? Annan favvodryck?

Det är ju lite på kvällskvisten här i den virtuella kultursoffan, så lite öl vore inte fel. På dagtid dricker jag annars alldeles för mycket kaffe för att inte somna på tangentbordet.

Och något tilltugg till?

Jag har precis opererat en tand, så allt som heter något med “tugg” känns lite läskigt just nu. Annars tuggar jag på det mesta, lite för ofta och lite för mycket.

Så – vem är du och vad gör du?

Jag är en 34-årig före detta tårtdesigner/tårtbakare, postsorterare, doktorand och förlagschef, som numera är glad egenföretagare och försörjer mig på att skriva och översätta. Jag bloggar dessutom flitigt. (www.annatroberg.com/blogg) Jag bor utanför Stockholm tillsammans med min flickvän, en hund, två katter och tre kaniner.

Du har skrivit och fått utgivet böcker i både pappers- och elektronisk form. Hur skiljer sig de processerna åt och hur liknar de varandra?

Själva skrivandet är ganska lika, men pappersprocessen tar mycket längre tid. Det är kul och trevligt att ha kontakt med förlaget och det finns mycket hjälp att få där, men jag blir lite stressad över att det tar sådan tid. Man har redan börjat med något annat när boken väl kommer ut. Egentligen vill man bara prata om sitt nya projekt, men istället får man prata om något man skrev för ett år sedan.

Vilka är fördelarna och nackdelarna med de olika sätten?

Fördelen med pappersprocessen är att varje ord vägts på guldvåg av både redaktör och korrläsare innan alltihop trycks och ges ut. Man vet att inga större blundrar kommer att förfölja en resten av livet. Det känns tryggt, men ibland känns det som att ha både flytväst och cykelhjälm på sig samtidigt. Lite för tryggt och ombonat kanske.

När man skriver något själv och lägger ut det direkt på nätet, så jobbar man utan skyddsnät. Man får stå för sina fel och brister själv. Det är lite läskigt, men samtidigt mycket roligt och inspirerande. Dessutom får man mycket mer feedback från läsarna och det är alltid roligt. Man kan aldrig få för mycket feedback.

Vad är det viktigaste du läst?

“Oranges Are Not the Only Fruit” och “The Passion” av Jeanette Winterson. Jag läste båda på ett dygn när jag var 16 och de förändrade hela mitt sätt att se på litteratur och på världen. Jag tror att de två böckerna gjorde mig till en lite bättre människa. Åtminstone en mycket gladare och rikare människa.

Vad är det viktigaste du skrivit?

Ett uppsägningsmejl. Utan det hade jag varit galen vid det här laget. Jag är dessutom lite extra stolt över kapitlet “Stand by your ma … öh … Preben” (sid 207) i “Chefer från helvetet.”. Ladda hem gratis här.

Och finns det något du inte är så stolt över att vara upphovskvinna till?

O ja! Självklart. Det är nog bara Björn Ranelid som är nöjd med varje stavelse som kommit ur honom. Mitt eget värsta skamalster är ett blogginlägg där jag inte bara gjorde en mycket dålig parafras på Marcus Antonius begravningstal i Shakespeares “Julius Caesar”, utan dessutom pratade strunt om saker jag inte hade en aning om då. Som tur var såg några trevliga människor att det fanns hopp även för mig. Det var så jag blev pirat, så det blev inte ett fullständigt magplask trots allt, men det var inte min förtjänst.

Har du någon religiös övertygelse eller “andlig” uppfattning (vad nu det är)?

Jag är inte religiös i traditionell bemärkelse. Jag har dock någon sorts tro obotlig på människan fast världen ser ut som den gör. Människor kan uträtta fantastiska saker om de bara vill, så någonstans tror jag att det finns hopp för oss allihop.

När du skapar – upplever du att du gör det “inifrån”, för din egen skull, eller “utifrån” efter inspiration eller vad du upplever att andra gillar?

Det börjar alltid med ett litet embryo till idé. Den kan komma från vänner, en tidningsartikel, en mening i en bok, vad som helst. Om den är tillräckligt intressant, blir den kvar i huvudet och sväller så småningom ut och blir något mycket större. Jag har upptäckt att det inte fungerar att försöka komma på vad andra gillar. För mig funkar det bättre att göra sånt jag själv skulle tycka var kul, för då brukar andra också tycka det.

Hur viktig upplever du att inspirationen är i ditt skapande?

Det blir mindre och mindre viktigt ju mer man skriver. Ibland har man bättre flyt än annars, men sitter man och väntar på inspiration så blir det inte så mycket gjort. Det är en av få saker som jag och Jan Guillou är eniga om.

Och vad är inspiration?

Jag tror att det är när en idé fått ligga och gro tillräckligt länge och man till slut hittar rätt form för den.

Och vad gör du för att släppa in inspirationen?

Jag försöker att vara öppen för det mesta. Ibland kan den mest bisarra lilla grej utvecklas till något om man bara låter den gro fritt. Jag spara på många små lappar och utklipp. Vissa blir något andra inte. En sak som jag jobbar på nu kom till exempel till för att jag läste en mycket liten notis om en tysk man som startat ett företag som gör slut åt folk som inte vill göra det själv. Jag fastnade för att hans vänner börjat kalla honom “Terminatorn”. Det tyckte jag var kul och nu håller det på att bli något mycket större.

Om man skulle vilja börja göra samma grej som du – har du några råd att ge?

Var inte för pretentiös. Jag tillbringade en massa år med att skriva svårmodiga och poetiska saker som ingen, som tur var, fick läsa. Det var urtrist. Sedan jobbade jag på förlag och fick in en massa überpretentiösa manus som påminde om det jag själv skrivit och som folk säkert svettats med i åratal. De var urtrista de med. Ha kul istället. Släpp på prestigen. Var dig själv. Du kommer att få mycket roligare och folk kommer att tycka om det du gör. Sedan tycker jag personligen att det redan finns för många böcker om mobbning, sexuella övergrepp och ätstörningar som är based on a true story.

Det kan vara en idé att låta bli att skriva ännu fler.

Och om man skulle vilja börja leva som du – vad är tre lärdomar som livet gett dig?

1. Stanna inte kvar där du inte trivs. Det gäller allt från jobb,
relationer till restauranger.
2. Ta livet med en nypa salt. Dåliga saker
händer alla, men man ingen mår bra av att vältra sig i sin egen olycka.
3.Gör dig själv till hjälte eller hjältinna i ditt livs historia. Hitta ditt eget sätt att komma dit du vill.
4. Var ett hygglo. Det lönar sig alltid i längden. Oj, nu blev det visst fyra.

Har du något som du själv skulle vilja att jag frågade, som jag inte frågat?

Jag skulle vilja att du frågade om mina sportsliga bedrifter. En gång blev jag nämligen Borlängemästare i bordtennis, fotboll och kulstötning under ett och samma år. Jag var visserligen bara elva, men jag är fortfarande lite stolt. Kanske mest för att jag inte alls är så sportig nu. Men jag är en jäkel på att spela våldsamma dator- och tv-spel. Jag gör processen kort med alla bad guys på ett litet kick.