Teologiskt konservativ – Juridiskt liberal?
Man…
Jag fattar inte hur hela “kan-vi-kalla-äktenskap-för-äktenskap-om-homosexualla-får-gifta-sig?”-debatten bara fortsätter, och fortsätter, och fortsätter.
Såhär, va. Jag är kristen. Läser Bibeln. Har läst den (hela) några gånger. Och jag vet vad den säger (på hela fyra ställen…) om homosexualitet. Och, sagt inom parentes, hur mycket den talar om att heterosexuella ska hålla äktenskapet i helgd, jämförelsevis. Och, fortfarande inom parentes, jag ser inte Kd eller någon annan försöka förbjuda skilsmässa, hävda att folk som gifter om sig inte ska få kalla sin nya relation för äktenskap eller något liknande. Men det hör förmodligen inte hit. Och till sist, inom parentes, om “Bevara äktenskapet” verkligen ville, tja, säg, bevara äktenskapet kanske man skulle ge sig på dem som faktiskt är gifta än de som ännu inte får?
Men jag vet alltså vad Bibeln säger om sex mellan två personer av samma kön. Och jag kan inte teologiskt gå omvägar runt de texterna.
Däremot kan jag inte heller pumpa upp de Bibelställena så att de överskuggar allt annat i Bibeln. Eller i debatten.
Så – kan vi kristna bara för ett ögonblick pusta ut och ta ett steg tillbaka och skilja mellan juridik och teologi här?
—
Jag hör emellanåt argumentet att “själva ordet äktenskap betyder en heterosexuell, livslång, trogen parrelation, som sanktionerats av samhället (i form av kyrka och stat)”. Och underförstått – om vi ändrar den juridiska termen “äktenskap” till att även omfatta homosexuella par så kommer betydelsen av själva ordet att förlora sin mening. Ett sådant argument förs bland annat fram i dagens Dagen av Olof Djurfeldt.
Förespråkare av det argumentet brukar glömma att begreppet “äktenskap” har ändrats genom historien, flera gånger förr. Förr kunde man exempelvis inte gifta sig om den ene led av epilepsi. Makar av olika religiös uppfattning (exempelvis en baptist och en svenskkyrklig) kunde inte vigas. Människor av olika “ras” kunde inte gifta sig. Och nu talar vi ändå om relativt modern lagstiftning.
Alltså – ordet äktenskap har betytt något annat tidigare än vad det betyder idag. Går vi ännu längre tillbaka och försöker finna stöd i Bibeln för en viss äktenskapssyn får vi nog också acceptera saker som polygami (vilket det finns föreskrifter om i de äktenskapliga bud som Bibeln ger).
Ordet “äktenskap” är en juridisk term. Inte en kvalitetsstämpel på en viss typ av relation.
Ett annat argument jag ofta hör:
…senast i “Bevara äktenskapets” kampanj “Mamma, Pappa, Barn”.
I don’t get it. Med en ny äktenskapslag kommer ju just barnen att få ett bättre juridiskt skydd? Arvsrätt och annan familjerätt blir mer enhetlig och barnen, som inte kan påverka hur föräldrarna lever, slipper att dra det kortaste strået rent juridiskt. En ny äktenskapslag stärker barnens rätt.
Det känns som om “Bevara äktenskapet” och liknande organisationer är mer intresserade av att vara mot homosexuella än för deras barns rättigheter. (Se exempelvis punkt 4 och framåt här)
—
Jag är alltså för en ny äktenskapslag. Men jag tycker att man kunde löst det på ett bättre sätt – en uppdelning i den sekulära (juridiska) delen och den religiösa delen. Kort sagt – att de religiösa, i religionsfrihetens namn, ska kunna välja vilken typ av relation de är beredda att välsigna, men att juridiskt samma sak ska gälla för alla, oavsett om man är homo- eller heterosexuell.
Enklast hade varit att låta Staten ta hand om alla juridiska vigslar och sedan låta kristna, judar, muslimer och andra som har något att tillägga få göra det på sitt sätt.
Du skriver att “äktenskap” inte är “en kvalitetsstämpel på en viss typ av relation”. Det är ju dessvärre så begreppet har kommit att användas i debatten: en relation som inte kan leda till äktenskap påstås vara mindre värd.
En civilrättslig lösning är nog det bästa alternativet. Då kan äktenskapet i kyrkorna fortsätta att vara något mer än enbart en kärleksrelation.
Hej!
Tack för klokt inlägg. Det första jag sett hittills där någon dels tar upp skilsmässor et c, och desutom äktenskapets historia.
Har inte mycket att tillägga, utöver att det naturligtvis finns en lång diskussione kring vad “sex” egentligne innebär, och hur Bibeltexten ställer sig till sexualitet, sexuella handlingar, tankar et c – men den diskussionen känns faktiskt inte central i den här frågan, och jag uppskattar starkt att du inte stannar vid det utan ser på det hela ur ett vidare perspektiv än så.
vänligen
K.
Tack för det vettigaste inlägget i hela den här långdragna och röriga soppan! Mycket kloka tankar.
Allan – enbart om partnerskapslagen skrevs om så att barnen fick samma skydd som i ett äktenskap går det att börja diskutera om en relation är mer eller mindre värd.
Nu är förutsättningarna olika och alltså är det att jämföra äpplen och päron.
Men vi är, som vanligt, överens när det gäller den civilrättsliga lösningen
För övrigt – du/ni har ingen möjlighet att komma på inflyttningsfest i Malmö den 28:e, va?
Katarina När det gäller det där med sex och sexualitet så lyfte jag ur det. Det kändes både som ett sidospår och som något som skulle bli väldigt långt (och därmed inte riktigt platsa som blogginlägg)
Och, om vi ska vara ärliga, har det inte funnits för mycket snack om just sex, så fort homosexualitet nämnts i den kristna debatten?
Kan vi inte bara se på varandra som hela varelser (okej, brustna då, men ni fattar vad jag menar – något mer än bara sexualiteten)? Med tankar och känslor och värderingar och liv? Med förkylningar och svett och matshopping på Willys?
Tilda
Tack *rodnar*
Eftersom även jag har läst hela Bibeln (iofs. bara en gång), så kan jag bara hålla med dig i allt du skriver.
Och just det där med sex? Varför verkar alla bibeltrogna ha så svårt för Höga Visan och den rena kärleken? Varför måste det alltid handla om sex — detta i och för sig underbara, men trots allt väldigt djuriska, sätt att visa ömhet?
Tänk om alla olika, inskränkta talibaner skulle kunna avsätta lite tid åt att faktiskt läsa Höga Visan, och då tänka tanken att de kärleksbetygelser som där framförs faktiskt skulle kunna framföras mellan två personer av samma kön. Kanske de då skulle bli en aning mindre homofoba?
För övrigt har jag Bibeln on-line på min hemsida. I och för sig, numera, endast den engelska, King James, men i den tappningen låter faktiskt Höga Visan, The Book of Song of Solomon, om möjligt ännu skönare.
På en lista över världslitteraturens mest erotiska skrifter vill jag nog ranka Höga Visan på tio-i-topp. Om inte annat så ger memorerade passager massor av pluspoäng vid eventuella raggningstillfällen.
Åtminstone gjorde de det för 40 år sedan, innan jag mötte min hustru, och alltsedan dess min älskade levnadskamrat, den 6 november 1969.
Björn – gillar också Höga Visan. Och nog är den högoktanigt erotisk, alltid.
Kommer ihåg diskussionen för ett tag sedan på min blogg,(http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2008/02/var-ska-den-syndige-finnas-med-sitt-liv.html)
där 1 Kor 6 kom upp. Varför ägnar vi inte lika mycket tid åt de andra synderna Paulus talar om?
Att tala om äktenskap utifrån ett bibliskt perspektiv är svårt. Min favorit är skapelseberättelsen, men sedan kommer ju så mycket konstigheter, polygami tex.
Kärnfamiljen, den omhuldade, fanns enligt min mening inte alls på biblisk tid, det var storfamiljen som gällde.