Ajajaj-posten
Jag har gjort mig illa. I axeln. På riktigt.
Jag har en bristning (stor) i vänsteraxeln, ned på skulderbladet och det har blivit inflammerat. Det är ajajaj. Det är så ajajaj att jag skulle kunna sätta mig och tjuta som en tvååring av smärtan, trots att jag tar smärtstillande sedan några timmar tillbaka. Och innan jag fick tabletterna trodde jag att jag skulle bli galen.
Det känns som om huvudet är påskruvat snett på halsen. Att hålla upp huvudet, rakt fram gör skitont. Om jag nickar lite och vrider huvudet lite åt höger så finns ett läge där det inte gör ont längre, men försöker jag vrida huvudet åt vänster, förbi mittlinjen, känns det som om armen ska lossna från sina fästen.
Jag har inga roliga YouTube-klipp. Jag har inget kul alls att dela med mig av just nu. Det hällregnar ute och jag har ont, ont, ont.
Aj, aj… Stackars dej!
Vad hände? Inte sån där kampsport väl?
Om det är till nån tröst med en gnutta delat lidande så har jag inte kunnat vrida huvudet till vänster utan smärta på flera dar – måste ha vridit det fel när jag sov för jag vaknade med det en morgon. Börjar bli bättre nu – men det var illa ett tag. Särskilt när jag var tvungen att bära tunga matkassar.
Ta’t lungt hörru…
Vila….! Läs en rolig bok! Men inte för rolig så du skrattar loss armen…
En dag blir det bra igen…
Stackare! *lider med dig* Hoppas du blir bättre snart.
Axeln är betydligt bättre idag. Jag har fortfarande ont (även när jag tar smärtstillande) men idag kan jag röra huvudet lite mer och rörligheten i armen är mycket bättre än igår.
Nu ska jag till och med försöka sova.