Hear, hear (har, har…)

2008 October 23
by mackan

Jag vet inte om jag någonsin berättat det, men det var två kvinnor som drog mig till Piratpartiet, Anna och Emma. Anna var den som först förklarade för en skeptiker hur upphovsmän faktiskt kan tjäna pengar på att anamma nya marknadsföringssätt, snarare än att stämma brallorna av sina kunder. Och det där väckte något hos mig. För det är ju så jag vill se på mina läsare, de som hör min musik eller går på standup när jag uppträder – som fans, inte som brottslingar.

Efter att ha funderat och gjort egna efterforskningar i några veckor skedde något – The Pirate Bay blev låtsasstämda av ett gäng stora mediabolag. “Låtsas” som i “stämda för låtsasbrott”. Jag skrev då en bloggpost som var rätt poppis – “Sluta begå rättsövergrepp i mitt namn“.

Nu håller lagarna på att ändras. I det senaste fallet efter förslag (även om politiker här hemma gärna kallar det “påtryckningar”) i EU. Och jag stämmer in i Annas nya artikel “Det kommer aldrig att jaga filderlare i mitt namn“.

Anna skriver:

Som kreatör lovar jag att det ALDRIG kommer att jagas några fildelare i mitt namn. Jag har inget som helst intresse av att bita den hand som föder mig. Det är de som läser det jag skrivit som är och kommer att förbli min ekonomiska bas, inte storbolag som vill komma in och ta en del av kakan. En bra kreatör bygger upp en god relation med de som tycker om det han eller hon skapar. En dålig kreatör skickar sina hejdukar efter dem. Det är löjligt simpelt, sunt förnuft och vanligt hyfs. Det är också den nya tidens nyckeln till ekonomisk framgång.

Amen. Det här är det synsätt jag själv har, numera (tack Anna).

Jag har, sedan min förra artikel, fått det ena av “mina” förlag att lägga ut min ena bok – “Ur mörkret” – gratis för läsning på Internet. Det har gett massor av nya läsare (i nuläget omkring 10.000) och en hel del nya kunder också. För flera köpte också boken i pappersformat. Den elektroniska versionen användes för att skapa fans. Och pappersversionen säljs till dem som inte vill ha en Internetgrunka (som en dator) med sig överallt bara för att kunna läsa om vegetariska vampyrer och zombies med människovärde.

Jag har också, efter detta, för första gången hamnat i min första strid som också rörde upphovsrättsfrågor. Man kan väl, för att göra det enkelt, beskriva det som att ett medieföretag hade gjort en kommersiell produkt av ett arbete som jag gjort, utan att ersätta mig. Detta trots att vi hade ett skrivet avtal. Men när fakturan skulle betalas ville man plötsligt hävda att produkten inte höll den klass man avtalat om (trots att man redan börjat sälja den…)

Mot bakgrund av det kunde man tro att jag skulle vara en bitter människa som hävdar att upphovsrättsbrottslingar ska jagas till jordens yttersta gräns. Och det tycker jag. Den typen av upphovsrättsbrottslingar.

Men jag är för en reformering av upphovsrätten som skulle innebära att man inte gör brottslingar av cirka två miljoner svenskar. Jag skulle gärna vilja ser mer makt för upphovsmännen och mindre makt till medieföretagen. Så att, exempelvis, det var upphovsmännen själva som kunde bestämma över sina verk och inte i första hand distibutörerna.


Därför – Anna och alla andra – jag lovar, med ena handen på Bibeln och andra över hjärtat, att inga fildelare ska jagas i mitt namn. Heller. Jag vill naturligtvis att ni köper mina verk. Men jag vill att ni ska göra det för att ni gillar dem, inte för att ni blir hotade.

Leave a Reply

Note: You can use basic XHTML in your comments. Your email address will never be published.

Subscribe to this comment feed via RSS