Man kan naturligtvis fortfarande diskutera vad som är lämpligt att visa i nyheterna klockan 18 eller på Sergels torg eller på parkeringen utanför Jönköpings Pingstkyrka, men tonläget och bedömningen blir rimligare om jämförelserna hålls på en relevant nivå. Rimligen.

Du syftar nämligen inte bara på Mats Selander, som nog med lätthet skulle kunna karikeras som förläst nervös filosof (orättvist naturligtvis), utan även på en så konsekvent människo- och djurrättsaktivist som min idol Nasrin Mosavi, http://nasrinmosavi.wordpress.com/2008/09/11/trilskande-tvivlande-teologs-tankar-nas-is-back/. Hon har det sannerligen tillräckligt jobbigt ändå, trängd som hon är mellan vänstermänniskor som fördömer hennes abortmotstånd och konservativa som fördömer hennes socialism.

Tycker du Mackan att vi inte ska ställa enskilda abortutförare i Jönköpings Pingstförsamling till svars, så kan du väl vara lite mer rädd om Nasrin och de fåtaliga MRO-demonstranterna också? (Nä just ja, dom knäppskallarna är ju inte riktiga människor).

Sedan undrar jag om proportionerna i din ilska ändå borde klinga ännu högre över att i ett så pass rikt samhälle som Sverige är idag så dödas tusentals små barn varje år för vår bekvämlighets skull…. Varför gör inte staten det som Livlinan gör?

Ja, jag tror att staten ofta börjar göra rätt först efter att man haft några förebilder. Staten började inte bedriva fattigvård, barnhem eller sjukvård heller innan Kyrkan gått före några (hundra) år.

Men om det finns någon kristen politiker här – föreslå gärna detta i de forum där du är satt att påverka. Och vi alla kan ju försöka påverka våra folkvalda att ta tag i detta, om vi verkligen anser att det är ett problem.

(Och innan det sker – som jag antytt ovan – är det vår plikt att själva lyfta på häcken och ta tag i det hela. Och vara lite sådär härligt uppfinningsrika, dessutom, omkring hur vi tar oss an problemen).

Min pascifism… well… it’s complicated. I alla fall just nu.

Men jag är “emot abort” om man nödvändigtvis måste dela in folk i “för” eller “emot”.

Jag tycker att vi måste komma på en massa kreativa sätt att få ner aborttalen och jag tror att vi måste ändra slentrianinställningen i vården att oönskade graviditeter bör avslutas med en abort. Speciellt om den “drabbade” är ung.

MEN

Jag är för säkra aborter, som ska vara lätt tillgängliga för den som behöver en. Jag vill inte att en sådan verksamhet, som är farlig för kvinnan också, ska flytta under jord eller utföras av folk utan utbildning.

Jag tror att det sker en massa aborter av bekvämlighet, men inte nödvändigtvis kvinnans bekvämlighet. Kvinnan ställs i stället under en otrolig press i en oönskad graviditet. Samtliga hon kommer att möta i vården kommer att rekommendera en abort, ofta kommer också släkt och vänner att rekommendera det också.

Michael G Heiders Välkommen, även du. Jag har inte sagt att man inte ska visa sådana bilder – det kan man säkert göra. Man kan visa alla möjliga bilder (några rätt provocerande på Jesus i Uppsala domkyrka, till och med).

Men man kan välja målgrupp.

Om samma typ av våld, lemlestade och blodiga barn, hade visats i barnprogrammen i TV – hade det varit okej? Varför eller varför inte? Jag tror att du hittar svaret till varför jag är upprörd ungefär i den skärningspunkten.

Sedan undrar jag om proportionerna i din ilska ändå borde klinga ännu högre över att i ett så pass rikt samhälle som Sverige är idag så dödas tusentals små barn varje år för vår bekvämlighets skull…. Varför gör inte staten det som Livlinan gör?

Din text säger inte att du rakt ut är emot abort, utan bara att du tycker att aborter tillåts för sent under en graviditet.
En pacifist (som du väl är) måste väl dessutom också vara mot allt våld, även mot ofödda…?

Nu tycker väl jag kanske inte heller att en sådan här aktion inför söndagsskolebarn var så bra.