“Pro Life” eller “Pro Scarred For Life”?
Alltså – skärp er.
Ja, ni kristna nötter som kallar er “pro-life”, jag tittar åt ert håll. Man åker inte från Stockholm till Jönköping för att, för barn på väg till söndagsskolan, visa upp färgbilder i 1,2*3 meter på aborterade foster. Man gör bara inte så. Inte riktiga människor.
“Vi är för de ofödda barnens rättigheter”. Joru tjena. Själv är jag för de födda barnens rättigheter. Och jag hävdar att det bland de rättigheterna någonstans finns rätten att slippa se blodiga aborterade foster på väg till söndagsskolan. Söndagsskolan handlar nämligen inte om det. Söndagsskolan handlar om den Gud som “ser till mig som liten är”. Puckon! Blodiga abortbilder för barn – är det det ni menar med en “intelligent design“? Jag skulle vilja påstå att den typen av aktioner snarare visar att steget mellan att vara människa och vara något mindre än en människa är mindre än ni tror.
(Nej, det är inte en bra idé ens om ni tror att någon som är med i en församlingsstyrelse i sitt arbete kan ha varit med vid aborter.)
EDIT: Nu har jag läst Emanuels blogg och en massa kommentarer där… Låt mig därför understryka min åsikt i abortfrågan:
Jag tycker att vi har för höga aborttal i Sverige, för det första. Det är en stor tragedi av en massa skäl.
Jag tycker att det är etiskt knepigt att tala om “livets start”. Speciellt idag när vi kan rädda barn till livet tidigare och tidigare, och vi har väldigt sen abortgräns. Ända fram till 20:e veckan i vissa fall. Jag har själv i sjunde veckan sett hjärtslagen hos vårt barn på ultraljud, för mig kvalificerar det som liv.
Jag tycker att det är en otrolig tragedi att nästan alla kristna snackar om att de är emot abort men så få faktiskt engagerar sig. Kom igen nu – börja samla in pengar för att sponsra mammor som vill behålla sitt barn. De måste kunna försörja sig och ungen de närmsta 18 åren.
Och Jag tycker att tills vi faktiskt menar allvar (och faktiskt gör saker på riktigt – startar praktiska projekt för att stödja och hjälpa som ger realistiska alternativ till abort) med att vi är “för livet” bör vi hålla käften.
Du är inte nådig, Mackan!
Monica förlåt mig. Jag skrev i vrede. Och det var kanske inte rätt. Men… Det är så dumt!
Äsch, be inte om förlåtelse!
Det finns redan en sådan organisation som hjälper mammor (och pappor): Livlinan.
Sedan undrar jag om proportionerna i din ilska ändå borde klinga ännu högre över att i ett så pass rikt samhälle som Sverige är idag så dödas tusentals små barn varje år för vår bekvämlighets skull…. Varför gör inte staten det som Livlinan gör?
Din text säger inte att du rakt ut är emot abort, utan bara att du tycker att aborter tillåts för sent under en graviditet.
En pacifist (som du väl är) måste väl dessutom också vara mot allt våld, även mot ofödda…?
Nu tycker väl jag kanske inte heller att en sådan här aktion inför söndagsskolebarn var så bra.
Frågan man borde ställa sig är inte hurvida man kan visa sådana bilder, utan varför- varför sådana bilder skapar sådana starka känslor!
Tomas – välkommen hit.
Sedan undrar jag om proportionerna i din ilska ändå borde klinga ännu högre över att i ett så pass rikt samhälle som Sverige är idag så dödas tusentals små barn varje år för vår bekvämlighets skull…. Varför gör inte staten det som Livlinan gör?
Ja, jag tror att staten ofta börjar göra rätt först efter att man haft några förebilder. Staten började inte bedriva fattigvård, barnhem eller sjukvård heller innan Kyrkan gått före några (hundra) år.
Men om det finns någon kristen politiker här – föreslå gärna detta i de forum där du är satt att påverka. Och vi alla kan ju försöka påverka våra folkvalda att ta tag i detta, om vi verkligen anser att det är ett problem.
(Och innan det sker – som jag antytt ovan – är det vår plikt att själva lyfta på häcken och ta tag i det hela. Och vara lite sådär härligt uppfinningsrika, dessutom, omkring hur vi tar oss an problemen).
Min pascifism… well… it’s complicated. I alla fall just nu.
Men jag är “emot abort” om man nödvändigtvis måste dela in folk i “för” eller “emot”.
Jag tycker att vi måste komma på en massa kreativa sätt att få ner aborttalen och jag tror att vi måste ändra slentrianinställningen i vården att oönskade graviditeter bör avslutas med en abort. Speciellt om den “drabbade” är ung.
MEN
Jag är för säkra aborter, som ska vara lätt tillgängliga för den som behöver en. Jag vill inte att en sådan verksamhet, som är farlig för kvinnan också, ska flytta under jord eller utföras av folk utan utbildning.
Jag tror att det sker en massa aborter av bekvämlighet, men inte nödvändigtvis kvinnans bekvämlighet. Kvinnan ställs i stället under en otrolig press i en oönskad graviditet. Samtliga hon kommer att möta i vården kommer att rekommendera en abort, ofta kommer också släkt och vänner att rekommendera det också.
Michael G Heiders Välkommen, även du. Jag har inte sagt att man inte ska visa sådana bilder – det kan man säkert göra. Man kan visa alla möjliga bilder (några rätt provocerande på Jesus i Uppsala domkyrka, till och med).
Men man kan välja målgrupp.
Om samma typ av våld, lemlestade och blodiga barn, hade visats i barnprogrammen i TV – hade det varit okej? Varför eller varför inte? Jag tror att du hittar svaret till varför jag är upprörd ungefär i den skärningspunkten.
Jaså, “kristna nötter”, “inte riktiga människor” – om du skriver i sådan vrede så tycker jag du ska tänka dej för ett tag innan du skriver, Mackan. (Humor var det väl inte heller – jag drar då inte på munnen).
Du syftar nämligen inte bara på Mats Selander, som nog med lätthet skulle kunna karikeras som förläst nervös filosof (orättvist naturligtvis), utan även på en så konsekvent människo- och djurrättsaktivist som min idol Nasrin Mosavi, http://nasrinmosavi.wordpress.com/2008/09/11/trilskande-tvivlande-teologs-tankar-nas-is-back/. Hon har det sannerligen tillräckligt jobbigt ändå, trängd som hon är mellan vänstermänniskor som fördömer hennes abortmotstånd och konservativa som fördömer hennes socialism.
Tycker du Mackan att vi inte ska ställa enskilda abortutförare i Jönköpings Pingstförsamling till svars, så kan du väl vara lite mer rädd om Nasrin och de fåtaliga MRO-demonstranterna också? (Nä just ja, dom knäppskallarna är ju inte riktiga människor).
Och sluta använda demagogiska retoriktricks, Mackan: du kan inte jämföra med ett barnprogram eftersom MRO inte bröt sej in i söndagsskolrummet och tvingade barn att se döda foster istället för Jesus eller Bamse. Du ska i rättvisans namn jämföra med nyhetssändningar på TV eller visningar av gasade halabjabarn på Sergels torg – där det visserligen är svårt att undvika att också barn ser otäcka bilder men där man sannerligen inte heller siktar in sej på barn.
Man kan naturligtvis fortfarande diskutera vad som är lämpligt att visa i nyheterna klockan 18 eller på Sergels torg eller på parkeringen utanför Jönköpings Pingstkyrka, men tonläget och bedömningen blir rimligare om jämförelserna hålls på en relevant nivå. Rimligen.