“Det är väsentligt för svensk kristenhet att prästerna och pastorerna blir skyddade från eventuell avlyssning i biktsituation”

Det skyddet kan implementeras på två sätt, antingen genom att man undantar alla präster från avlyssningen, eller genom att man generellt sett låter bli att avlyssna människor (och med avlyssning jämställer jag här registrering av vilka samtal som har ägt rum). Vi är uppenbarligen överens om att det senare alternativet är det enda acceptabla.

Tro mig, jag är emot lagen som sådan då den är orättfärdig. Jag är inte för ett undantag, utan för ett avskaffande av lagen.

Bara så att det är klart för nytillkomna tittare

Det jag skulle anförtro en präst kan jag i ett annat sammanhang anförtro en god vän. Vari ligger logiken att staten skulle ha större rätt att lyssna på det då, än när jag talar med prästen? Jag är inte misstänkt för något brott. Det särskilda skyddet för själavårdssamtal hör hemma i brottsutredningar, där den misstänktes privatliv i övrigt redan är åsidosatt, inte i miljoner människors vardagskommunikation över det allmänna telenätet.

De undantag som nu medgivits i signalspaningslagen gör knappast någon större nytta. Undantagen tar fasta på meddelandenas innehåll, något som FRA sällan lär granska. FRA kommer däremot att lagra stora mängder data om vem som talar med vem, oklart i vilken omfattning eller i vilket syfte. FRA lär i så fall inte ens upptäcka att någon lämnar ett nyhetstips till en journalist eller diskuterar en domstolsförhandling med sin advokat, utan trafikuppgifterna kommer att lagras ändå, helt i enlighet med lagen. Dylika samtal föregås nämligen inte av en liten man som springer längs fibern med en röd flagga som det står “meddelarskydd” eller “advokatsekretess” på för att varna FRA, ej heller “själavårdssamtal”.

För övrigt gäller undantaget för advokater endast samtal mellan den misstänkte och hans försvarare, men eftersom FRA inte hyser några misstankar mot de avlyssnade abonnenterna finns det inga sådana meddelanden som behöver gallras bort.

De båda undantagen är med andra ord till för att tysta journalisterna och advokaterna, inte för att tysta FRA.

Jag är statsanställd tjänsteman, och dessutom fackligt förtroendevald med uppdrag som skyddsombud. I alla mina roller är jag ålagd tystnadsplikt rörande viss information som jag erhåller.

Lagen träder i kraft den 1 januari 2009. Från och med den dagen kommer jag inte att diskutera arbetsmiljöfrågor eller andra fackliga ärenden med mina kollegor över telefon; att göra det vore som att sitta och prata om dem på en fullsatt buss utan tanke på vem som kan lyssna. Jag blir tvungen att hänvisa till pappersbrev, alternativt personligt besök.

Jag har ingen nytta av ett lagfäst undantag för skyddsombud eller fackligt förtroendevalda, för hur skall FRA veta i vilket ärende någon ringer mig utan att verkligen lyssna på samtalet? Jag får en massa samtal och e-postmeddelanden som inte rör dylika frågor och där jag inte har någon tystnadsplikt.

Detsamma kan sägas om mina egna privatsamtal; den 1 januari upphör de att vara privata och blir i stället till allmänna handlingar hos FRA, om än kortvarigt. Därför lär jag sluta använda telefon helt och hållet, och det blir väl lämpligt att säga upp abonnemanget till den 1 oktober 2009, när kablarna skall vara inkopplade. Jag hoppas att fler gör likadant, om de nu inte frivilligt tänker bli informatörer åt FRA.

Till slut är det bara tidningsutgivarna som ringer sina advokater för att diskutera väntade tryckfrihetsåtal, och advokaterna som får tipsa tidningarna om pågående rättegångar. Vi andra får hålla kontakt via djungeltelegrafen.

Fast FRA kanske avlyssnar den också?