Tillbaka i stan, tacksam och trött

Har varit ett par veckor i sås- och potatisland, på Frälsningsarméns sommargård Furubo i vackra Höllviken. Fjärde sommaren, men mindre kök i år (tidigare år har jag kockat 100%, i år hade vi en riktig restaurangköksis och jag fick vara nisse samt fixa med städning, tvätt och traditionsenlig mangling…)

I år kändes det tuffare att skiljas från vännerna än tidigare år. Man fäster sig vid varandra under ett par veckor och jag måste erkänna att jag gillar äldre människor. Och nog är det fantastiskt med människor som är tacksamma för en tur till glasskiosken eller hemlagad brunsås till lunchtallriken.

Det är bara att inse – vi, jag som skriver och ni som läser den här bloggen, är grymt privilegierande. Vi kan själva välja vad vi vill äta, när. Vår mat kommer inte i små färdigfrysta portionsförpackningar, tillagade i en annan stad och distribuerade av hemtjänstpersonal som inte har tid att följa med till glasskiosken. Vi tillhör de generationer som TV görs för (det gör inte de, som bara har TVn som sällskap…).

Och väldigt, väldigt sällan är vi tacksamma för det.

Nu ska jag försöka hinna ikapp med mail- och bloggläsandet. Ni kan väl ha det så länge?

Har varit ett par veckor i sås- och potatisland, på Frälsningsarméns sommargård Furubo i vackra Höllviken. Fjärde sommaren, men mindre kök i år (tidigare år har jag kockat 100%, i år hade vi en riktig restaurangköksis och jag fick vara nisse samt fixa med städning, tvätt och traditionsenlig mangling...) I år kändes det tuffare att skiljas från vännerna än tidigare år. Man fäster sig vid varandra under ett par veckor och jag måste erkänna att jag gillar äldre människor. Och nog är det fantastiskt med människor som är tacksamma för en tur till glasskiosken eller hemlagad brunsås till lunchtallriken. Det är bara att inse - vi, jag som skriver och ni som läser den här bloggen, är grymt privilegierande. Vi kan själva välja vad vi vill äta, när. Vår mat kommer inte i små färdigfrysta portionsförpackningar, tillagade i en annan stad och distribuerade av hemtjänstpersonal som inte har tid att följa med till glasskiosken. Vi tillhör de generationer som TV görs för (