Samlare bekänner

Vi ska i helgen, för första gången på flera år, ha temafrukost för män i kyrkan. Kvinnorna har haft, en gång i månaden, ganska länge men vi karlar har fått svälta både andligen och lekamligen.

Nu ska det dock bli av. Och första gången handlar det om “En samlares bekännelser“. Det känns rätt kul.

Själv har jag lugnat mig med samlandet något. Eller snarare, det har ändrat inriktning.

Jag har tidigare samlat på serietidningar (och har kvar min samling, men underhåller den inte). Några roliga exemplar ur den samlingen är några förstanummer, roliga feltryck (bland annat en Läderlappen från 1962) och sådant. Sedan mitten på åttiotalet har jag älskat att gå i serieantikvariat och speciella serietidningsbutiker och leta efter sällsynta eller speciella tidningar. Serietidningar är dessutom perfekt som förstagrej att börja samla på. Ett mint-ex av någon förstautgåva kostar ofta inte mer än ett biobesök, om man inte väljer typ Kalle Anka eller liknande megaserier.

I mitten av nittiotalet hade jag vuxit ifrån seriesamlandet (nåja…) och började samla på veterantelefoner i stället. Kronan i den samlingen är en väggapparat från 1897, som enligt Telemuséet i Stockholm var den första serietillverkade telefonen i Sverige. Den har för övrigt matchande kataloger på sisådär tjugo sidor vardera. Stockholms- och Rikskatalogen.

Den sitter dock fastskruvad i väggen, så den kommer inte med och förevisas på lördag. Men det är inte omöjligt att ett antal bordsapparater mellan -36 och -54 kommer med. Liksom en fälttelefon i träetui (polistelefon?) från 40-talet. Headset med bakelitlur från tidigt 50-tal får hänga med på tillbehörssidan.

Bordsapparat 1936

Är detta en modifierad M1905 med fingerskiva och annan lur? Polistelefon?

Telefonsamlande är dock dyrt. Det är inget man ska syssla med medelinkomster och ett litet barn. Snarare ska nog apparaterna säljas, vad det lider. Jag försöker faktiskt hitta ett kärleksfullt hem åt dem nu, där man förstår att uppskatta deras värde. Ja, telefonsamlarkretsen är inte så stor i Sverige.

Hur som helst, sedan sisådär femton år har jag också börjat samla på en ny grej och den är helt gratis.

Konspirationsteorier.

Jag tror naturligtvis inte på allt, men jag kan tycka att det är otroligt fascinerande, psykologiskt, att höra argumenten mot att månlandningen faktiskt inträffat eller för att Hitler inte dog i april 1945, för att AIDS sprids på jorden av utomjordingar som tänker rensa ut vissa DNA-profiler innan de tar över eller emot de verkliga skälen till att Estonia inte bärgats. Jag har (bara) omkring hundra i samlingen hittills, men den växer stadigt med omkring en ny teori i månaden.

En god konspirationsteori kännetecknas av att det finns kontrollerbara fakta i teorin, som man kan häkta upp allt okontrollerbart på.

I fallet om Hitlers död kan det exempelvis vara att man inte direkt kunde utföra en rättsmedicinsk undersökning för man hade inga rättsläkare på plats, det rörde sig om flera kroppar som var brända i bunkern, samt att Engelsmännen hade mycket på att vinna att snabbt få ut berättelsen om Fürerns död, för då skulle allt motstånd upphöra. Och okontrollerbara påståenden är t ex att alla kroppar som hittades varit utklädda till Hitler med namnlappar i kläderna, som mysteriöst försvunnit i efterhand för att dölja den detaljen. Eller att tandläkare fått specialbeställningar på mycket speciella tandproteser tidigt under vintern 1944-45 så att Hitler kunde lämna sina riktiga tänder bland de brända resterna av någon annan (vanligtvis någon som på detta sätt straffats för att ha deltagit iden misslyckade mordkomplotten mot honom 1944)…

Konspirationsteoretiker, -samlare eller rent av konspiratörer (ni garanteras anonymitet…) får gärna lämna sina bidrag på nya, intressanta teorier i kommentarsfältet nedan

Och du själv? Samlar du på något? Vad? Och varför?

Berätta! Jag är nyfiken! Och låt oss börja samla på samlarhistorier! För de säger något viktigt – “Du är inte ensam om ditt nörderi! Du finns!”

EDIT: Bilder

Vi ska i helgen, för första gången på flera år, ha temafrukost för män i kyrkan. Kvinnorna har haft, en gång i månaden, ganska länge men vi karlar har fått svälta både andligen och lekamligen. Nu ska det dock bli av. Och första gången handlar det om "En samlares bekännelser". Det känns rätt kul. Själv har jag lugnat mig med samlandet något. Eller snarare, det har ändrat inriktning. Jag har tidigare samlat på serietidningar (och har kvar min samling, men underhåller den inte). Några roliga exemplar ur den samlingen är några förstanummer, roliga feltryck (bland annat en Läderlappen från 1962) och sådant. Sedan mitten på åttiotalet har jag älskat att gå i serieantikvariat och speciella serietidningsbutiker och leta efter sällsynta eller speciella tidningar. Serietidningar är dessutom perfekt som förstagrej att börja samla på. Ett mint-ex av någon förstautgåva kostar ofta inte mer än ett biobesök, om man inte väljer typ Kalle Anka eller liknande megaserier.