Den tuffaste bloggposten att skriva

2015 February 15
by mackan

Vi har idag berättat för våra barn att vi kommer att skilja oss. Vi väljer att också berätta här, offentligt. Dels behöver vi båda våra vänner mer än någonsin i detta. Dels vill vi inte att det ska leda till onödiga spekulationer eller rykten, när vi nu ändrar relationsstatus.

Rosis berättelse: Skilsmässan sker på mitt initiativ. Det är ett tufft beslut som jag har funderat över under en längre tid. Jag är hemskt ledsen för den smärta detta orsakar min familj, men jag tror att detta är för allas bästa i slutändan.

Mackans berättelse: Jag vill inte att vi ska skilja oss, men har bestämt mig för att inte motsätta mig den eller vägra skriva under några papper. Vi skiljs inte för att vi är osams, vi har inga underliggande konflikter och därför vill jag heller inte starta några nya gräl.

Vi har varit vänner hittills och vill fortsätta vara vänner och därför vill vi också skiljas som vänner.

Matblogg: Egen ketchup

2015 January 30
by mackan

Att göra egen ketchup är inte så svårt. Och den hemgjorda kan både varieras i det oändliga (jag har lite vitlök och chili i min, den här gången, exempelvis) och framför allt kan man själv styra hur mycket socker man har i. Det är dock något du gör när du inte lagar annan mat samtidigt, för det tar lite plats i köket och en stund att få ihop.

Rosta tomater!

Steg ett - rosta tomater!

Såhär gör jag:

Ta ett gäng tomater och halvera på en långpanna (eller en plåt med lite kanter – de släpper ifrån sig vätska. Det är meningen!)

Salta och peppra med svartpeppar. Saltet hjälper till att dra ut saften ur tomaterna.

Jag brukar ha med timjan och ett par hackade vitlöksklyftor, redan från början. Den här gången har jag också med lite chili. Men det kan du bestämma själv. Du bestämmer hur “vuxen” du vill ha din ketchup!

Ringla lite olivolja över.

Skjuts in i ugnen. Omkring 200 grader. Omkring en timme. Tomaterna ska spricka i skalet och en del tomatsaft rinna ut i plåten. Idén är att tomaterna ska rostas, eller få lite stekyta, för att fördjupa smakerna.

Pressa tomater!

Steg två - pressa tomater!

När de är klara, ta fram en sil och en kastrull. Tryck tomaterna genom silen, ner i kastrullen (pressa göttet ur dem, och bli av med skalen…)

Tillsätt socker och vinäger tills du får rätt smak för dig (utgå från 3-4 msk socker och en 1 tsk vinäger per plåt, men lita på din egen smak). Och låt sedan koka på låg värme tills ketchupen tjocknat något.

Klart!

Krydda och reducera

Krydda och Reducera!

Varför oroar “vi” oss för fel saker?

2015 January 7
by mackan


Så “vi kristna” ska vara rädda för läskburkar nu?

Jag har bestämt mig för att vänta med att skriva det här inlägget, för jag har varit för arg hittills. Men nu känns det som det är dags.

Det här är bara ett exempel på saker som under senaste tiden retat mig. Hur kommer det sig att kristna syskon bestämmer sig för att ens ägna tid åt sånt här – att oroa sig för att hitta “satanisk” symbolik på läskburkar? Tror vi inte på den som sa att det är inte vad som går in genom munnen som orenar den, utan vad som kommer ut ur den?

Varför oroar vi oss för om undervisning i naturvetenskap får kristna att börja läsa en icke naturvetenskaplig, poetisk, text som… ptja… icke naturvetenskaplig och poetisk? (Jag vill bara säga att jag nyligen upptäckt att ordet “Creationist” börjat användas totalt icke-religiöst som synonymt med “idiot”. Kolla runt lite på Nätet.)

Hur kommer det sig att vi är oroliga för vilka som möjligen finns i församlingen – människor som är omgifta, någon ur regnbågsspektrat, singlar som dejtar, etc – men inte oroar oss ett smack över dem som inte finns där? De fattiga. Människor med funktionshinder. I en galloperande takt; människor som väljer att plugga vidare efter gymnaiset.

Vi är så ängsliga och livrädda. För fel saker!

Nu, efter Advent, har vi läst “Var inte rädda!” gång på gång. Och kanske är det just det som borde sätta agendan för ett nytt år? Tänk om vi kunde bli lite modigare i år, lite mindre oroliga för utsidan och mer intresserade av insidan. Tänk om vi tordes gå på djupet!

Kram, Kristenheten – och Gott Nytt År!

Snuskburk-Trangia (“Swedish Military Mess Kit with Trangia stove”)

2014 December 23
by mackan

Har under senaste året inhandlat två stycken “Snuskburk”-kök som militärt överskott. Köken gick på 70 spänn styck, vilket kändes lagom. Ett nytt Mini-Trangia-kök för en person går på typ 275 i butik. Jämförbart i funktion, men otroligt mycket lättare. Det har trots allt hänt en del på mer-än-50-år av produktutveckling…

Och ändå förvånansvärt lite.

Klassisk Snuskburk, modell Äldre (rostfritt stål)

Klassisk Snuskburk, modell Äldre (rostfritt stål)

En “Snuskburk” – alltså ett “Swedish Military Mess Kit” – är en kastrull som rymmer en liter, och en stekpanna som utgör lock till ensemblen. Den klassiska, formpressade gröna plastkåsan hör också till kit:et och packas inuti Snuskburken, tillsammans med spritbrännare och bränsleflaska.

Själva burken finns i två varianter – en äldre i rostfritt stål (som har ETT spår i burkens överkant) och en nyare i aluminium (som har TVÅ spår). Jag har testat båda varianterna då vi nyligen inhandlade aluminiumversionen till familjens åttaåring. Burken funkar som ett okej termoskärl, om du stänger locket ordentligt.

Hela köket blir komplett med ett vindskydd av rostfritt stål.

På Internet finns en skara… eh… entusiaster, kan man väl kalla dem, som älskar att kalla köket för “a great kitchen in a small space”. Det man älskar är bland annat hur vindskyddet lätt kan användas som “pinnkök” / “luffarspis”. Lägger man ett konservlock av metall i botten, så behöver man ingen spritbrännare med sig.

Stålvarianten är tillräckligt värmetålig för att använda som Dutch Oven och med lite övning ska det gå att baka i den. (Man ställer kok-kärlet på glödande kol i eldstaden och lägger några i glödande kol i stekpannan / locket och kan således använda kok-kärlet som improviserad ugn.)

Vintermys med familjen.

Vintermys med familjen

Men redan den vanliga spritbrännaren är bra. Det är en Trangia-brännare och har du använt en sådan vet du vad jag talar om. Inga rörliga delar och håller du den ren kan dina barnbarnsbarn använda den också. Däremot är den större än den vanliga brännaren. Framför allt är själva bränslekammaren mycket större, vilket gör att det tar en minut extra för spriten att komma fram till rätt ställe, när den ska antändas.

Köket är, som de flesta militära prylar, gjorda för att kunna tåla omild behandling.

Ett modernt Mini-Trangia är mycket, mycket lättare. Men det är faktiskt inte utvecklat att klara fler grejer. Faktum är att Snuskburk-köket är rätt perfekt om du frilufsar för att gå ner i varv. Om du vill ge dig själv tid att prova på att baka bröd i det fria, eller använda samma kok-kärl till öppen eld som till spritköket är det egentligen bara topmoderna MSR-kärl som kan jämföras. Och då talar vi en helt annan prisklass.

Om själva upplevelsen är vandringen – då är det något annat kök du ska ha. Antagligen gas. För då vill du snabbt kunna koka upp några deciliter vatten för att blanda ditt frystorkade käk, och kunna fortsätta vandra. Men om upplevelsen är så enkel som att kunna laga mat utomhus, eller om du ska slå läger och utgå ifrån under dagsturer – då är det här ett kanonkök. För alla som paddlar finns inga skäl att inte ha en snuskburk med, både som termoskärl och som utflykts-kök.

Persedelvård

Persedelvård

Och vi som hellre kör anorak än gore-tex, hellre ylle än konstfiber och som gillar idén på ett kök – vilket kök som helst – för sjuttio spänn… …för oss finns inget mer naturligt val.

Hemgjord leverpastej…

2014 December 20
by mackan

Att göra egen leverpastej till (exempelvis) Jul är inte så svårt. Och har fördelen att du kan smaksätta lite som själv vill.

Följande recept har ingen speciell kryddning / smaksättning, utan ger en pastej som är ganska “neutral” i smaken, med lite mer leversmak än den du vanligtvis köper på affären (för att ge en smakjämförelse så smakar den mer som den som Försvaret hade tidigare i sina guldpuckar).

Gräddade pastejer

Pastejerna, färdiggräddade...

Du behöver:

500 gram lever (jag använde nötlever)
500 gram fläskfärs
5 dl vispgrädde
1/2 gul lök, lite större.
3 ägg
5 ansjovis-filéer (det finns en miniburk i sillhyllan, som innehåller typ 5-6 st.)
3-4 matskedar potatismjöl eller majsstärkelse.
vitpeppar
salt

Och du behöver vidare en mixer, handmixer eller köttkvarn.

Leverpastejmackor

Leverpastejmackor

Gör såhär:

1) Finhacka löken och stek genomskinlig/gyllengul i smör. Ställ åt sidan.
2) Skär levern i bitar och mixa med lite av grädden, till ett mos.
3) Hacka ansjovisen.
4) Blanda ansjovishack, fläskfärsen, löken och resten av ingredienserna i levermoset. Använd mixern hela tiden. Tillsätt grädden skvättvis, så att den tas upp av smeten.

5) Sätt ugnen på 200 grader.
6) Ställ två brödformar i vattenbad på en långpanna. Fördela smeten i formarna och täck med folie.
7) Skjuts in i ugnen. I cirka en timme.

Klart!

Pastejen blir ganska bredbar med den mängden grädde, men kylskåpskall går den också att skiva. Prova själv och törs experimentera med smaksättning / kryddning. Både lever och fläskfärs är ungefär det billigaste du kan hitta i köttdisken, så det ÄR ingen katastrof om du misslyckas.

Men det gör du inte. Det här är enkel matlagning.

Pommes frites, utan fritös

2014 December 18
by mackan

Ville bara ge ett snabbt litet tips på hur man gör egna pommes, hemma, utan fritös.

Koka pommes...

Koka pommes...

Hemma-pommes görs helst med mjölig potatis. Skär upp i lite större bitar än vanliga McD-pommes. (Är du slö så klyftar du potatisen).

Förkoka i cirka fem minuter.

Låt rinna av ordentligt i ett durkslag.

När potatisarna torkat lite – “tossa” dem försiktigt, så att de får en lite “mjölig” yta.

Olja på en plåt. Kör på typ 225 grader i typ 20 minuter. Vänd efter halva tiden.

Skjuts in i ugnen!

Skjuts in i ugnen!

Såna här lyxpomsar kryddar du naturligtvis som du vill, men när du ändå gör dig jobbet så våga testa något mer än enbart vanligt salt. Jag gillar lite mortlade, torkade örtkryddor på mina, vid sidan av flingsaltet.

Exegetik vid Julkrubban

2014 December 14
by mackan

- … men det var ju inga visa kvinnor där! Det står ju inte i Bibeln!

- Eller så var det en större nyhet att det var visa män där?

Det här samtalet har utspelat sig idag och jag tycker bättre och bättre om den tydliga poängen som görs, och vad den säger om det teologiska hantverket.

Det är helt riktigt att det inte står något om några visa kvinnor som besökte Jesusbarnet. Men så gott som varje detalj som nämns i Bibeln finns där för att peka på att något bryter mönstret.

När Bibeln beskriver detaljer som att Johannes Döparen har kamelhårskläder och äter gräshoppor är det för att det är ovanligt. Detsamma gäller i berättelserna där Jesus äter med människor. Det är i sig själv inte ovanligt, men däremot vilka Han äter med.

Över huvud taget är det här lilla stycket ur en konversation en otroligt viktig tolkningsprincip. Om något finns med i Bibeln är det ofta för att det bryter mot mönstret. Och att vi ibland inte ser exakt vilket mönster.

“Lika som bär”

2014 December 4
by mackan

Vår Herre, har sagts mig, bestämde
oss att bära bestående frukt.
Så bland hallon och smultron vi sökte
dem som blevo en bärprodukt.

De som mosades i allt det söta,
som blev rårörda i en sylt,
eller kokades sönder i värmen
då måttet vart rensat, och fyllt.

När till slut alla hade samma
färg, smak och konsistens.
Så gladde vi oss åt sylten -
de som passade inom vår gräns.

Men, oh, att jag vore ett Björnbär
en annan sorts frukt, men en svår -
De har funnit sin styrka skuggan,
sin näring bland taggar och snår.

Matpost – experiment “Croquetas de pollo y papas”

2014 October 11
by mackan

När jag var på Mallorca för någon vecka sedan så testade jag smårätten “Croquetas” – en slags små bollar, fyllda med… ptja… vad man vill. Just den gången var de fyllda med spenatfyllning, men vännen Kerstin berättade att hon brukade göra med hönsfyllning. Så när vi idag fick lite rester efter en kycklingmiddag, tänkte jag testa mig på en egen variant, utan gluten.

Croquetas-smet

Jag började med att ta ingredienserna som var kvar – potatis, sås och köttet från två kycklingben – och låta dem vila i kylen tills de var kalla. Sedan plockade jag ner rubbet i en skål och blandade en smet.

Karin har berättat att man kan återanvända i princip alla stuvningar och så, på samma sätt, men att man måste tjocka upp dem ordentligt. Med mjöl, om man inte har potatis, gissar jag, då. Eller havregryn, kanske (så har jag gjort linsbollar tidigare – en slags hemmagjord “falafel”…)

Det här är inte så konstigt.

Blanda det du har, forma små bollar, rulla i ströbröd (eller, som i vårt fall, grovmalet majsmjöl. Det kallas ibland för “Glutenfritt ströbröd” när man köper det i butik.)  Och sedan är det bara att steka, i olja, på medelhög värme.

Croquetas föreSom ett första försök funkade det fantastiskt bra. Enkelt att tillaga, ett bra sätt att göra åt rester och funkar perfa som en liten tapas-rätt. Varje boll är en munsbit som du knappt behöver (eller ens vill) använda bestick för.

Nästa försök jag gör, ska jag testa med en spenatblandning för det var riktigt, riktigt gott. Och jag är en riktig sucker för spenat.

Nästa försök med kyckling jag gör, ser jag till att också blanda lite stekt rödlök i smeten, för smakens skull.  Men gillar man inte lök i kombo med kyckling, sås och potatis, så skippa det, du. De här funkar alldeles utmärkt ändå.

Har du själv provat något nytt på sistone? Eller har du ytterligare Tapas-mat som du tycker att jag borde prova? Just nu letar jag lite roliga recept, gärna vegetariska, att inspireras av.

Croquetas - efter

Croquetas - efter

Om någon av er själva testar att göra “mina” Croquetas så berätta gärna hur dina blev. Och om du gillart!

Punktskrift och punktskrift

2014 October 9
by mackan

Jag vet inte riktigt hur jag skriva den här texten. Om det är en text om nörderier – språkliga nörderier, eller en text om rättigheter för funktionshindrade. Jag vet inte ens om jag borde skriva den som ilsken eller glad. Ilsken för att Landstinget (och övriga instanser…) kan vara lite stelbenta, eller glad för att tekniska polare är beredda att hjälpa till.

Grekisk punktskrift - display

Grekiska, diakritiska tecken. "Ἀρχὴ τοῦ εὐαγγελίου...", "Arche tou evangeliou..."

Så jag ska försöka att beskriva allt det där. Och hoppas att det blir förståeligt.

Först och främst – som några vet är jag en Bibelnörd. Jag älskar Bibeln. Och jag läser gärna Nya Testamentet på grundspråket. Jag har också varit lite involverad i ett “open source” översättningsprojektFribibel.

De flesta reguljära läsare av den här bloggen vet också att jag förlorat synen. Och lärt mig läsa punktskrift. Och Grekisk punktskrift. Och hur viktigt de där grejerna varit för min självkänsla och känsla av identitet.

När någon förlorar synen tror jag att en förlorar fler bitar av sig själv. Jag kände själv under ett tag att jag förlorade så stora delar av min identitet att jag inte kände igen mig själv. Jag blev deprimerad. Och fick hjälp genom Landstingets syn-rehab-arbete.

Men här kommer det som är svårare att beskriva.

Idag påverkas alla synskadade av olika myndigheter (och deras respektive välvilja). Det finns Landstingets Synrehab (“Syncentralen”), med synpedagoger, kuratorer, kanske någon terapeut. Det är här man gör “rehabplan” – hur den synskadade ska habiliteras in i samhället och i sin nya situation. Här får den synskadade hjälp att hitta rätt hjälpmedel, kanske utbildning och träning och så vidare. Och så finns Arbetsförmedlingen, som ska hjälpa den synskadade med förutsättningar i arbetslivet. Det kan också röra sig om hjälpmedel (som ska användas på jobbet), utbildning och träning… Och så finns Försäkringskassan som tar över ansvaret från andra anställningsåret.

Men en språknörd – vem hjälper en språknörd att fortsätta språknörda? Är det Synrehabs arbete? Eller Arbetsgivaren (som har ett ansvar att anpassa arbetsplatsen…)? Eller Arbetsförmedlingens synkonsulent? Eller Försäkringskassan?

I förrgår togs beslutet, slutligen, att svaret antagligen är “ingen”. Och att, trots att det finns hjälpmedel för att få min dator att visa grekisk punktskrift, finns ingen som är intresserad att betala för att jag ska kunna göra det. För i en strikt mening är det inte, egentligen, ett arbetsmoment för en pastor / officér i Frälsningsarmén att läsa Nya Testamentet på Grekiska. Det är inget krav man ställer på andra officérare, och alltså har man inte det kravet på mig heller.

På samma sätt menar Synrehab att det här är inte, strikt menat, ett fritidsintresse eller något som har med min personliga rehabilitering att göra. Jag kan habiliteras in i ett samhälle utan att kunna läsa Grekiska.

Här någonstans ruttnade jag. För jag orkar liksom inte tjafsa om allt i mitt liv.

Så jag gjorde vad alla gör. Jag gnällde på Facebook.

Med resultatet att en kompis, som själv är blind och arbetar på ett företag som importerar och säljer hjälpmedel (och supportar) till både Synrehab och AF / FK, suckade, slog sig för pannan, lyfte luren och hjälpte mig.

Så nu kan min utrustning på jobbet visa Grekisk Punktskrift!

Jag lärde mig att läsa Grekiska, med fingrarna, i Februari 2013. I oktober 2015 bestäms, slutligen, att jag inte ska ha rätt att göra det på datorn. Och dagen därpå får jag hjälp av en kompis så att jag till sist får det att funka.

Jag är så glad.

Didymus the Blind, Manuscript ("On Psalms")

Didymus den Blinde, manuskript "Om Psaltaren"

Jag är så otroligt glad att jag inte ens kan uttrycka hur glad jag är. Tårarna rullar utför kinderna. Jag kan läsa Bibeln, eller kyrkofäder som Didymus den Blinde, igen! Och jag har fått återerövra en del av mig själv. Jag har fått ta ett steg tillbaka mot självständighet och det som jag djupast uppfattar är, ni vet, jag.

Och jag är så arg. För att det blir en polare som till sist förbarmar sig, i stället för det samhälle som har byggt upp de här fina systemen. För att de är så fyrkantiga och stelbenta. Och inte ser att deras uppgift är att hjälpa mig till min egen identitet.

I den där dubbelheten skriver jag det här. Både lycklig för att äntligen ha tillgång till allt det där. Igen. Och arg, för dem som berövas de här möjligheterna, bara för att myndigheter är fyrkantiga och stelbenta.