It was a dark and stormy birthday. Or actually, it was not, but I guess that’s how a tentacle-filled horror-from-another-dimension kind of story should start. Anyway…
I thank God (not the Elder type…) for my geeky friends. One of them, Mia, is both an avid knitter and can totally appreciate my horror geekdom. So, in a Dark Arts Of Nerdery kind of way, she fixed me the coolest birthday present ever.
This little fellow. Or, according to litterature – quite great and scary fellow. Subcategory: Elder god.
As you can see, he is totally scary with his abominable tentacles, horrific, bat-like wings and huge scary eyes. Ah – those eyes in which insanity dwells and one can lose oneself in horror everlasting.
(Oh, really? Yeah. R’lyeh!)
He is currently living most of his time in my bookshelf, together with books from Lovecraft, Charles Stross (the Laundry series) and other Nameless Horrors.
Ssssch! Säg inget, för det ska bli en överraskning. Men för hundra år sedan kom polaren Mia på att min förra bok skulle heta “Ur djupet“. Och idag ska hon få Den Coolaste Pappersversionen (hittills) av den.
Boken är inbunden av Rosi, på Creasaurus.se. För er som inte sett det tidigare kan det vara läge att kolla in lite annan rekvisita hon gjort
Rosi jobbar i alla möjliga olika material (och en hel del som jag aldrig skulle kommit att tänka på. Just den här gången är det dock tyg och papier-masché som gett den onda läder-looken.
Kolla in detaljerna nedan!
Framsidan. Rosi har gjort ett träd och ett spöklikt ansikte. Scary!
Baksidan. Med omslagsbilden på Anna ur “Odöda mitt ibland oss”. Den här versionen blev dock läskigare än originalet. Effekten är rätt spöklik
Jag är så otroligt nöjd med resultatet! Hoppas att även Mia blir det. Men säg inget till henne nu, innan… (Hon får boken vid 18-tiden idag…)
“Spineless fiction”, “Odöda mitt ibland oss” – försöken att öppna upp skrivprocessen och göra läsarna involverade i själva skapandeprocessen har varit flera.
Nu släpps läsarna av bloggromanen “Ur avgrunden” in i handlingen på ett väldigt speciellt sätt. Från idag tillåts tio personer att skapa en egen karaktär som skrivs in i berättelsen.
Det här är ett slags litterärt sätt att leka med dockor. Eller att låta andra leka med din docka, egentligen. Du skapar en karaktär, med hjälp av ett verktyg som redan är framtaget för rollspelet “Skymning”. Sedan mailar du in dina karaktärsdrag och personen får liv på sidorna i den nya boken. Det är dock jag som författare som styr över vad som händer med karaktären. Åtminstone än så länge
Återskapa dig själv och se hur ditt litterära jag skulle klara Apokalypsen. Eller skapa en helt ny person med helt andra karaktärsdrag än dig själv.
Läs och se och förfäras över vad som händer med din karaktär i “Ur avgrunden”!
Jag antar att ingen missat att jag dragit igång en Bloggroman på Avgrunden.se. Projektet är fortfarande bara tre dagar gammalt, så det här blir ingen jättestark artikel med hur mycket bakgrundsdata som helst. Men jag tänkte i alla fall skriva lite om vilka lärdomar en författare kan göra.
Ju tidigare du involverar läsarna, desto mer hjälp kommer du få från dem. Det här går tvärtemot vad jag själv gillar, egentligen. Jag är mycket för att sitta själv på min kammare och skriva. Och sedan, när allt är klart och snyggt, först då släpper jag en version till några få utvalda.Problemet för mig har varit att mina tidigare manus har varit rätt översållade med stavfel – detta trots att jag låtit professionella språkgranskare läsa manuset, tillsammans med svensklärare, korrläsare, etc.
Vid publicering på webben, i lagoma bitar, kan man i gynnsamma fall (om man får tillräckligt många läsare) få ganska många par ögon på texten. Just längden på text (anpassad till webben) gör att folk orkar vara alerta vid läsningen. Och färre fel går igenom från början.
Läsare är beredda att betala för innehåll på nätet. I tidigare fall har jag valt att ta betalt för en färdig produkt. Det har inneburit att betalning för själva skrivjobbet har kommit ganska långt efter att jobbet är gjort. Jag har inte tjänat några jättesummor på detta projekt ännu, men jag har tjänat mer än noll kronor. Helt enkelt för att folk har haft möjlighet.Flattr är en jättebra möjlighet för mig, här. Det ger mig också en fingervisning om hur många som gillar mitt arbete och är beredda att betala för det. Gissningsvis är det en mängd som överensstämmer ganska bra med antalet som är beredda att också betala för den färdiga boken, i någon form.
“Sociala” tjänster – som Twitter och Facebook – verkar driva fler läsare till sajten än mer traditionella sökmotorer, eller ens den här bloggen. Antagligen är det så enkelt att folk som gillar det vi gör, inte alltid är samma männskor som gillar våra personliga bloggar. Och för att söka efter din grej på webben, måste man ändå ha hört talas om den någonstans.
Allt det här är både otroligt spännande, otroligt smickrande och otroligt läskigt. Men det verkar som om romanen har börjat att skapa ett litet följe. Och det kommer säkert fler lärdomar under resans gång.
Ni följer väl med i följetången, redan från början? “Ur avgrunden” är den första romanen som utspelar sig i Mörkret (en värld du kunnat stifta bekantskap med i mina novellsamlingar tidigare. Eller i rollspelet “Skymning“).
Sovrummet ligger längst in i lägenheten, så rimligtvis måste det ha tagit någon sekund för dem att springa fram och omringa sängen, men jag upplevde aldrig att det var någon förvarning. I samma stund som jag hörde smällen från ytterdörren som slogs in, var de redan där. Snabba killar. Maskerade killar. Tungt beväpnade killar. Jag har sett tillräckligt med actionfilm för att inse att det var läge att undvika hastiga rörelser samt att gå med på vad de än ville.
Trots att man blir… jag skulle vilja säga “alert”, men väljer i stället “uppskrämd som en griskulting på en amstaff-kennel”, fungerade hjärnan tillräckligt för att inse att någon hade begått ett fruktansvärt misstag. Det här var bevisligen någon slags anti-terroriststyrka. Och alltså hade de tagit fel kille. När misstaget uppdagades skulle vi alla kunna skratta åt det här. Och sedan skulle jag stämma brallorna av dem och leva sorglöst resten av året.
Kolla in! Uppdatera din RSS-läsare. Och häng med i lite apokalyptisk tentakelskräck som utspelar sig i Malmö. Du kommer gilla det här!
Ni har säkert sett det redan. Varje inlägg på bloggen har numera en liten knapp som är märkt “Flattr this” eller något liknande. Såhär funkar det:
Det betyder i korthet att du numera kan “gilla” inlägg, också ekonomiskt. Genom att trycka på knappen får jag en liten slant. Om du har ett eget Flattr-konto, alltså.
Det var löjligt enkelt att sätta igång. Säg till om du behöver en “invite” eller liknande och flattra på. Om du tycker att det är sexigt att betala för content på Nätet, alltså.
(Allt det här är rent frivilligt. Ingen behöver betala för något content på den här sidan. Inte nu, inte i framtiden.)
Hey – jag vet att jag missade en massa människor i förra posten. Jag är genuint ledsen för det där. Se den som en kort, kort, kort introduktion och som en slags “release early, release often”. Och se denna som en uppdatering.
För såhär är det ju – det finns en MASSA Piratpartister som lever ut läran. Som är Piratpartister för att de redan var det innan det fanns ett politiskt parti och en “strömning” inom etablissemanget, som tänkte likadant.
Se det här som en uppdatering. Inte den kompletta listan, men en lista med goda exempel. (Och utan inbördes ordning…)
Andreas Rönnqvist – Dreamscarred Press. Andreas är nämnd ganska många gånger på min blogg redan, bland annat för att han var med redan för två år sedan i “Kultur till Riksdagen“, men även sedan då vi jobbar tillsammans med Skymning. Han har också varit med och startat ett “vi hjälper kulturarbetare att leva som vi lär” i och med XtremeCreator. Andreas är en sådan där kille med för många hattar för att ha ett visitkort. Men är du intresserad av rollspel kommer du gilla honom.
Ibland blir jag faktiskt väldigt stolt över att vara Piratpartist.
Piratpartiet har, sedan det fick sitt namn, hävdat att det finns andra vägar. Ni vet – andra vägar för upphovsmän att nå ut. Andra vägar för upphovsmän att tjäna pengar. Andra vägar att publicera sig (inte “bli publicerad”), etc. Och att därför upphovsrätten borde moderniseras och anpassas till en ny värld, inte till varje pris bevaras som den är med mer och mer extralagstiftning…
Men det är så lätt att det bara blir politisk retorik. Därför blir jag stolt när jag ser att folk inom partiet… ja, liksom… gör det, helt enkelt.
När politiken blir kött och blod, inte bara snygga ord.
Under sommaren har jag följt både Anna Trobergs (vice partiledare) och JanLindgrens (kampanjledare) respektive sommarföljetonger. Det är alltså romaner i bloggform! De gör det. De snackar inte bara om att man kan, på ett annat sätt. De gör det. Och det ger oss andra inspiration och inte minst mod att testa själva.
Många upphovsmän (och -kvinnor. och – andra) känner säkert sig rätt osäkra på Piratpartiet. Man har vant sig vid ett visst sätt att arbeta, ett visst sätt att låta sig ledas och marknadsföras och distribueras. Och man har glömt att det finns andra sätt. Att rösta på Piratpartiet blir här en röst mot “den hand som föder en”. Men tänk – bara en sekund, våga tänk – om du inte behöver bli uppfödd av en annan hand. Om du kan göra det själv. Piratpartiets representanter vågar. Och vi är flera upphovsmän som har fått upp ögonen både för dem och för vad som kan göras.
Det är en kulturpolitik som heter duga! En kulturpolitik som säger “du kan! Själv!” Svårt att inte älska.
This little fellow. Or, according to litterature – quite great and scary fellow. Subcategory: Elder god.
