Comics – Art in relationship; A story of Joy and Being terrified at the same time

2016 February 1
by mackan

So. I did it.

My God. I did it. I actually, really, did it.

I signed up for an Art School class. On how to draw comics. Name of the class “Comics – Art in relationship”.

My inner 15-year old is very, very happy. He wanted to go to a special Comic Creation High School. (I have no idea how to translate “Serietecknargymnasiet” to English). But ended up studying Economics instead. Because you could, or so the story was told, get a job if you did.

My inner 40 year old is terrified, almost panicking.

But I still have inner Pictures, things that I want to share with you. And I am setting out to create a visual and tactile comic.

The only reason I share this with you, is so that I don’t back out or give up.

Sure – I am blind. Sure – I have not drawn a line in years. Sure – this might not work. I might not have the time to get the assignments in. I might not understand Everything visual going on in class. And I certainly can’t see or experience the art of my class mates.

But I am doing this. For real. I will do this. Finish this.

I will create my own comic. I am making art again.

The Star Wars Saga as robotic romcom

2016 January 30
by mackan

Just how many ways can I tell of my love?
16 million ways of communication,
is still not enough – it’s larger than life
and stronger than the Death Star space station.

You’re the light of the suns, you’re the shine of the stars
you’re the keeper of secrets and truth.
You’re the keeper, also, of my cirquitry heart,
you repair, make me whole and you soothe.

I will listen to you, how you beautifully bleep,
I understand every word that you say.
For this story began, a long time ago
in a galaxy far, far away.

I was talking, some time back, with my significant other about the Star Wars movies. You see – she had not seen them, but know that I am a huge fan. (yep, I know the names of most of the spaceships, what kind of race Boba Fett is and I can recite the Original Trilogy, word for word, by heart.) And now we watched the OT together, so that we could go to Ep VII – “The Force Awakens” together.

And she told me she liked the robots. That they are cute. And how, in part, they remind her of us two. How she is R2-D2 and how I am C-3PO. And it made me open my eyes and see it. It had been there all along, but I had not recognized it before. Star Wars is the multi film series about the love story between two robots, throughout some 60 years!

Just think about it!

They meet in Episode I, and R2 seem to fall in love directly with the protocol droid, even though his “parts is showing”. (Funny scene, written totally so that Lucas could make the pun). And they later come to stick together. In fact, they are the only two that constantly keep helping each other and look out for each other, though out the whole series.

They fight at times, but they always return to one another. And they stay together. They are the droids they are looking for, in each other.

Seen in this way, the series become really kinda cute. And quite Beautiful. See 3PO’s reaction in Ep IV when he spots R2 at the jawas in this new light. Your heart will melt at the “R2! It IS you! It IS you!” line. Or the “You must repair him. Sir, if any of my circuits or gears will help, I’ll gladly donate them.” Or in ep V when he tries to comfort R2 as he stands guard at the northern entrance, waiting for Luke. Or…

Actually, there are dozens of pretty mundane lines or scenes that get really Beautiful when you think of them as being said or acted out in love. The droids are self sacrifying, vulnerable and honest and really, really comitted to each other. It makes the Star Wars films Beautiful, and I love to watch them with this in mind.

The story is not about Star Wars at all, but about Droid Love!

Vad jag lärt mig av arbetet med Fribibel – ett anspråkslöst förslag

2016 January 16
by mackan
Biblar och böcker

Biblar och böcker

Jag funderar mycket kring Teologi och framför allt utbildning i Teologi.

Min kanske tydligaste tanke har hela tiden varit “Hur bedriver vi undervisning i Teologi så att det blir till nytta? Så att studenten blir bättre rustad att tjäna Församlingen? Och så att i bästa fall studenten får något att leva på själv?”

Ibland känns det som att teologistudierna är en massa kurser som inte har så mycket med vare sig varandra eller med verkligheten att göra. I alla fall inte verkligheten som präst eller pastor. Vi tenderar att dela upp det vi gör i “Religionsvetenskap” och “Teologi”, teologin i “Dogmatik / Historisk teologi” och “Exegetik”, skilja på Exegetik (skriftutläggning) och Homilitik (predikan) så att det ena knappt påverkar det andra, och så vidare, och så vidare.

Vad värre är, är att kurserna ibland mest är en uppräkning av verktyg, utan att riktigt förbereda studenten på hur man använder verktygen. Några klassiska exempel är nybörjarkurserna i Koiné-grekiska, utan att riktigt förklara varför det är viktigt att förstå Grekiskan när man läser Nya Testamentet över huvud taget. Eller att prata om Judaistik, utan att visa på hur judisk Jesus är i, exempelvis, det vi kristna kallar för “nattvarden”. Eller… Ja, du hajar. Tillämpningen lämnar ibland studenten lite vilsen efter studierna, utan att en har någon koll på vad man ska använda sin utbildning till riktigt, i tjänst som pastor eller präst eller något annat.

Så – här kommer ett anspråkslöst förslag.

Det är inte Svaret. Det är inte Lösningen med stort L. Men det är ett förslag på hur man kan ändra (strukturera) en kurs eller ett ämne och lära studenter lite mer om hur saker och ting hänger ihop. Och träna dem i att tänka själva.

Kurs i Nytestamentlig Exegetik – 101. (Om jag lärde ut den.)

Börja med Grekiskan direkt

Språket formar tanken. Genom att börja med Grekiskan, får studenten snabbt en känsla för den tankevärld som präglar Nya Testamentet.

Genom att börja i en annan ände fördärvas hela “Ad Fontes”-idealet (alltså att studenten själv gör upptäckter, direkt vid källan, i stället för att enbart rapa upp vad dennes lärare redan lärt ut som “facit”). Om man börjar i en annan ände är risken att studenten kommer med “fulla händer” till texten och läser med de teologiska glasögon som den lärt sig sedan tidigare. En Pingstvän kommer alltså att söka efter Pingstteologi, snarare efter Biblisk teologi.

Men börjar vi med språket och förståelsen av språket, kan vi lättare tänka bort övriga lager, eller introducera dem efter hand. Börja med Grekiskan och du börjar med den tankevärld som mötte de första läsarna.

Läs texterna utan artificiella delningar

Läs texten obruten. Utan kapitel- eller versindelning. Utan underrubriker.

Det är tyvärr alltför vanligt att kapitelindelningen bryter av en tankebåge. Låt i stället sedan studenten göra sin egen indelning och förklara varför. Hur kommer det sig att studenten vill att stycke börjar och slutar si eller så? Vad styr läsningen? Anteckna och låt studenten försvara / förklara sina val.

Redaktionskritik som verktyg och gränssnitt mot övriga ämnesområden

Därefter får studenten lära sig om redaktionskritik och får sedan förklara varför denne tror att en text befinner sig där den gör. Använda olika literära metoder och litteraturkritiskt komma fram till “den här idén presenteras här, men utvecklas i det här stycket senare, i den här retoriska fasen…” och så vidare.

Studenten får senare förklara varför hen tror att det här stycket befinner sig på ett visst ställe i ett tänkt kapitel, i boken och slutligen i Kanon (alltså i Nya Testamentet).

Laborera med en egen Kanon

När studenten har en intim kunskap om de olika texterna, så får denne själv sortera och skapa en egen ordning. Enda regeln är att den inte får vara historisk-genremässig. Studenten kan försöka sammanfatta Syfte eller övergripande Ämne i de olika böckerna och sortera sin kanon efter detta. Jag skulle uppmuntra det. Därefter får Studenten sammanfatta varför den gjort de val den gjort och beskriva systematiken i ordningen.

Till sist

Till sist får studenten sammanfatta vad Nya Testamentet handlar om, i en kortare skrivuppgift. Vad, menar Studenten, är det övergripande budskapet genom alla böckerna, på vilket sätt bidrar varje bok till den övergripande större berättelsen och vilka är de bärande idéerna?

Studenten ska här klara att inte fastna i detaljer, men uppvisa att den förstått de bärande punkterna i De Goda Nyheterna, samt kunna skapa en egen sammanhållen berättelse / presentation / förklaringsmodell för vad de handlar om. På vilket sätt rör det här Mig, det Samhälle jag lever i och Världen? Vad i min bild av mig själv, samhället och världen ändras av de här nyheterna? På vilket sätt är det här Goda Nyheter?

På det här sättet, menar jag, öppnar man upp för att koppla Exegetiken mot intressanta frågeställningar inom Kyrkohistoria (Kanonprocessen, exempelvis), inom Dogmatik (Vilka är de viktiga kristna dogmerna? Vilka är de tydligaste?), inom Homilitik (på vilket sätt påverkar det här människor? Hur kan jag tala om det här på ett sätt som människor kan förstå?), i Religionspsykologi (Vad gör det här med mig?) och så vidare.

Och det skulle ge studenten en god grund i Nya Testamentet och i dess skriftutläggning.

Men det är ett enkelt förslag. Jag är blott en simpel narr.

Kyrkohistoria för icke-nördar: Tomten

2015 December 25
by mackan

S:t Nicolaus.

Vem var han egentligen? Och vad är grejen – hur “blev” han tomten?

Nicolaus Myrensis (eller Nicolaus de Myra) var från början från nuvarande Turkiet. Född c:a 280 o död 6 december 343.

Han genomled förföljelserna under Diocletianus o Maximianus, men var också med vid “första” Kyrkomötet, vid Nicaea. Han ansågs alltså redan i sin samtid vara “The real deal”.

När hans föräldrar gick bort lämnade de ett stort arv efter sig, som Nicolaus valde att ge till de fattiga. Så därifrån kommer traditionen av “Jultomten” som ger presenter. Han köpte bland annat tre prostituerade fria.

Så “Jultomten” visade, mer än någon annan faktiskt, att det är skillnad på ägodelar och människor. Och egentligen kanske vi borde fira honom med att tänka på vad vi lägger pengar på. så här i juletid?

Kyrkohistoria för icke-nördar: Kristendomen är inte Vårt Europeiska Kulturarv

2015 November 8
by mackan

Bild på växande senapskorn... "Det växer upp och blir ett träd, och himlens fåglar bygger bo bland grenarna."

Nej, kristendomen är ingen Europeisk religion.

Jag hör emellanåt hur en del så kallade “Sverigevänner” menar att Kristendomen är en del av vårt Svenska Kulturarv eller blandar ihop kristendom och västeuropeiskt kulturarv.

Jag är ledsen att påtala det uppenabara. Men det är fel.

Så gott som alla viktiga tänkare för Kristendomen har varit utomeuropeiska. Och då menar jag inte enbart Jesus (jude, flykting som barn, dessutom till Egypten. Senare tillbakaflyttad till sitt hemland), Paulus (judisk mor, romersk far), de tolv apostlarna och så vidare. Eller ens att kristendomens första församlingar utanför Israel antagligen var i Turkiet.

Nej – i princip alla du hört talas om inom Kyrkohistorien kommer inte från Europa. Bland kyrkofäderna är det typ… tre av 25 som är européer?

Augustinus – som hela västkyrkan älskar att citera och referera till – var från Algeriet.

Men vi kan fortsätta att göra listan väldigt lång. Vår förståelse av Treenigheten är främst påverkad av teologerna Tertullianus, Origenes och Athanasius. De var ifrån Tunisien och Egypten.

Hieronymus, den som först gjorde översättningen av Bibelns böcker från originalspråken (Hebreiska och Grekiska) till Latin, var förvisso från typ nuvarande Kroatien, men flyttade till Antiokia och så småningom Betlehem. Han studerade i Egypten (under Didymos).

Det förekommer viktiga tänkare inom kristen tradition, som kommer från Europa. Absolut. (Anshelm, bland annat). Men kristendomen har alltid varit större utanför Europa än inom.

Läs det igen. De äldsta delarna av Kyrkan är inte Europeiska. De största delarna av Kyrkan är inte europeiska. Det går att hävda att Europa aldrig varit kristendomens centrum. Och inte är det nu heller. Kristendomen är en stor religion, med omkring två och en halv miljarder bekännare. Men den genomsnittlige kristne idag talar inte ett europeiskt språk och har annan hudfärg än oss.

Vi kristna är inte Européer. Vi är medborgare i Guds Rike.

Och vi har syskon över hela världen.

Storasyskon.

Kyrkohistoria för icke-nördar: Vårt Lutherska arv

2015 November 8
by mackan

Ibland, när någon beter sig lite onödigt präktigt eller skäms lite för att de njuter eller så, brukar vi skylla på Luther. Vilket är… …minst sagt onödigt.

Martin Luther diskuterade teologi över ett stop öl. Han var en vass satiriker. Han tecknade skämtteckningar. Även hans teologiska verk innehåller emellanåt en skämtsam ton.

Han hade dessutom en otroligt cool och badass fru. Men när hon oroade sig för honom och hans hälsa, då han höll på att arbeta hårt, skrev han för att lugna henne.

Ingen fara, Kätie.

Jag super som en Bayrare och svär som en Franker…

Hon blev lugnad av detta.

Luther var rätt chill. På det sättet. Om du idag skäms för att du njuter eller så, så skyll inte på Luther.

Utan på Lutheraner.

Kyrkohistoria för icke-nördar: Det fanns en tid då vi slogs om ost

2015 November 8
by mackan

Danska smörrebröd. Med ost. Och ägg (Gubbröra, till och med). Absolut inte fastemat.

Under flera av de ekumeniska kyrkomötena under 400- och 500-talet försökte man göra kanonisk lag (alltså “kyrklig lag”) av Ostätande.

Ost och ägg-ätande var ett problem, ekumeniskt. Armeniska kyrkor ville kunna äta dem, även under tider då Kyrkan inte åt kött (under fastorna). De menade att vare sig ägg eller ost var att jämställa med kött. Men ingalunda, menade övriga kyrkor. Och detta bruk förbjöds och beslutet gjordes till kanonisk lag, 692 vid kyrkomötet i Trullo.

Vid samma kyrkomöte beslutades också att Romerska kyrkan inte fick fasta för mycket. Man fick inte både fasta lördag och söndag i samma vecka. Åtminstone en festdag, mellan fastedagarna. Även detta beslut blev kanonisk lag. Det är bara att kyrkan i Rom sedan dess hävdat att regeln inte gäller. Och alltså fortsätter att fasta fel.

Det har funnits tider då vi slagits om Ost. Det borde stämma till eftertanke.

Teologi för icke-nördar: Skägg. Den allra mest kontroversiella teologiska frågan

2015 November 8
by mackan

Teologskägg. Lite mesigt, rent kyrkohistoriskt, men dock.

Visste du att den teologiska fråga som antagligen skapat mest kontrovers i Kyrkans historia är den om korrekt skägglängd?

Nej, det är sant. Under mer än 600 år av Kyrkans historia förekom diskussion på diskussion om denna viktiga fråga. Och det än, om vi ska vara ärliga, en fråga där hela kristenheten aldrig kom att enas. Det finns inte En Sanning om Skägget för alla att ta ställning till.

För så här var det; Kristna var förföljda under de första tre århundradena. Av Rom.

När kristendomen så småningom blev statsreligion i Romarriket, i mitten av 300-talet, började en del biskopar och präster att raka av sig skägget. Det fanns nämligen ett mode bland Maktens Män att raka sig, som soldater. Det visade att man var manlig och tuff, typ.

Men i den Östliga delen av Kyrkligheten fanns fortfarande minnet väldigt levande av förföljelserna. De var bara en generation bort. Och att raka sig som sina tidigare förföljare, ja faktiskt som just de soldater som avrättat kristna… Det var otänkbart.

Mycket teologisk möda gick åt för att försöka bringa ordning i skäggfrågorna. Men man lyckades aldrig. I vissa kyrkokulturer – faktiskt ganska breda skikt av kristenheten (med några hundra miljoner efterföljare, i alla fall) är det fortfarande viktigt med skägg.

I kyrkomötet i Nicaea kanoniserades slutligen vilka böcker som skulle vara med i Bibeln. Det brukar vi läsa om i grundkurserna. Men vad mötet egentligen la ner mest energi på…. jupps. Skäggfrågan. I kid you not. Du kan läsa protokollet själv.

Dagens lärdom: Det är inte alltid de frågor som synes vara de största, som är det.

Kyrkohistoria för Ickenördar – Kaffe och munkar, tack. (Om Cappuccino)

2015 November 8
by mackan

Hämtkaffe. Gissningsvis med munk-smak.

Kaffedrycken Cappuccino är namngiven efter en munkorden, på grund av färgen.

Det finns en munkorden som heter “Ordo Fratro Minorum Capuccinorum”. Det är en slags Franciskanerorden. Och en riktig cappuccino har alltså samma färg som deras munkkåpor.

Lärdom: Det är inte alltid vi vet hur vi påverkar andra.

Kyrkohistoria För Icke-nördar – en bloggserie

2015 November 8
by mackan

Jag har under några veckor twittrat under taggen #DagensKyrkohistoriaFörIckenördar om – du gissade – kyrkohistoria. Men kanske mest de där strömningarna som inte är så självklara.

Som “Varför heter Cappuccino Cappuccino?”, “När skägg var viktigt”, “Man kan bråka om mat också! (om Kyrkans ambivalenta förhållande till ost och ägg)”… Ja, och andra sådana där viktiga saker.

Men jag tänker att det kan vara bra att faktiskt försöka samla de grejerna här också. Så. Nu kommer ett antal poster i en ny bloggserie och så tänkte jag försöka uppdatera varje vecka.

Hör av dig med favoritämnen eller frågor. Låt oss göra det här, lite lekfullt, tillsammans!